LIZA MARKLUND : POLCIRKELN – nostalgiskt, men också realistiskt med amerikansk hårdkokthet à la Norrbotten

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Piratförlaget
Serie: Stenträsktrilogin (del 1)
Genre: Deckare
Antal sidor: 375
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-08-19

Nordic noir har blivit Norrbotten noir när deckardrottningen Liza Marklund putsar kronan och soppsleven och återvänder till sina rötter med en osviklig känsla för miljöskildringar och modern kvinnohistoria. I centrum står en bokcirkel med fem tonårstjejer som kallar sig för “Polcirkeln”.

Vi får följa gänget som tonåringar på 1980-talet, vi får följa dem som vuxna i nutid, och i nutid är en av de fem frånvarande.
Sofia. Polcirkelns ständiga sekreterare som vid varje möte skrev anteckningar som ingen brydde om att läsa. Sofia, som var så ordentlig och prudentlig – men som verkar ha levt ett hemligt, utsvävande dubbelliv … Känner ni igen det från Twin Peaks? “Who killed Laura Palmer?” Helylletjejen som kanske inte var så helylle, trots allt …

Amerikansk hårdkokthet

Mysteriet i boken Polcirkeln uppvisar också klara drag av Raymond Chandler – vilket är passande. Amerikansk hårdkokthet passar ihop med Norrbotten noir. Fast här är det tjejerna, kvinnorna, som står i centrum och inte den manlige deckaren som ska lösa mordet.

Kropp hittad i brofundament

Carina, Gitte, Sussi och Agneta knegar vidare med sina liv och karriärer. Man kan knappast säga att de är såta vänner längre. Gamla förälskelser och gamla rivaliteter finns kvar. Sussi var en gång i tiden tokförälskad i Carina, och lite av den känslan verkar sitta kvar. Carina är oförställd och “sig själv”. Gitte tål inte Carina, och är allmänt upptagen med att vara feministisk och politiskt korrekt. Agneta har haft en svår uppväxt, vilket hon har lyckats dölja för de flesta. Och Sofia är en gåta. Och … är det verkligen den försvunna Sofias kropp som har hittats i brofundamentet?

En soppslev som pris

För tjugotre år sedan debuterade Liza Marklund med Sprängaren – hett sprängstoff på bokmarknaden (och sedermera filmmarknaden). Det var den första boken om Annika Bengtzon. Det var en debut som gav Marklund Polonipriset, ett pris som var tänkt att varje år uppmuntra en kvinnlig deckarförfattare. Det finns inte kvar längre, eftersom kvinnliga deckarförfattare blev för framgångsrika och de behöver ingen uppmuntran.

Tre böcker planerade

Priset var förresten en soppslev. Män får dolkar som pris, kvinnor får soppslevar …? Man kan måhända förgifta någon med soppa? Nu brukar ju Liza Marklunds deckare vara mer brutala än så, lugna små giftmord är det ont om. Men den gamla pusseldeckarmallen ligger kvar, pålitlig som ett helgjutet brofundament, om än med några ur psykologisk synvinkel ganska långsökta långskott.

Det blev elva böcker om Annika Bengtzon. I serien om Polcirkeln är det planerat tre böcker. Än så länge …

Liza Marklunds porträtt av sin ungdomstid på 1980-talet och sin gamla uppväxtplats är nostalgisk, men också realistisk och inte alls speciellt skönmålande.

Skriven 2021-09-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners