RICHARD OSMAN : DEN SISTA DJÄVULEN ATT DÖ egensinnig humor, härlig feelgood, romantik och mängder av mord

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: The Last Devil to Die
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Torsdagsmordklubben (del 4)
Översättning: Ing-Britt Björklund
Genre: Deckare, Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 400
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2023-10-05

De träffas varje torsdag för att lägga pussel. Det här är den fjärde pusseldeckaren med torsdagsmordklubben. Elizabeth, Joyce, Ron och Ibrahim firar annandag jul när boken inleds, och det är riktigt mysigt att följa med i debatter huruvida gås eller kalkon är den mest traditionella julmiddagen.

Man får fundera på om det kan bli jul utan smällkarameller och fåniga pappershattar, om det går att ha ett lyckligt äktenskap utan att man har olika favoriter i den berömda Quality Street asken … och hur många vänner som kan få identiska Marks & Spencer presentkort innan det blir pinsamt.

Ett under Osman får allt att gå ihop

Vissa delar berättas ur Joyces perspektiv i jagform (Joyce är så klart allas vår favorit, den mest sympatiska i hela gänget), andra delar berättas ur ett mer allvetande författarperspektiv och ur olika karaktärers perspektiv i tredjeperson.

Boken är packad med egensinnig brittisk torr humor, smarta vitsiga dialoger, härlig feelgood och romantik … men också med sorg och mängder av mord. Det är ett under att Richard Osman får allt att gå ihop. Man kan närmast jämföra med Jan Mårtensons trivsamma Homan deckare – antikviteter, utsökt mat, romantik, resor, mord – eller Catharina Ingelman-Sundberg Pensionärsligan, där ingen misstänker ett gäng med pensionärer, eftersom seniorer rutinmässigt underskattas.

Underskatta inte Elizabeth

Det är ett stort fel att underskatta Elizabeth, som jobbat som spion för MI6 hela sitt yrkesverksamma liv. Hon är ständigt beväpnad både med sarkastiska kommentarer och en pistol.

Ron har ingen lust att vika ner sig för en droghandlare som misshandlar honom. För nog har han varit med om värre saker under gruvstrejken på 1980-talet … (till sist blir droghandlaren nästan vänlig och erbjuder heroin mot smärtan i höften, och tillägger att han inte hinner stanna längre hos Ron, för han ska skjutsa ungarna till street dance innan skolan …)

Verkar falla för fel karlar

Ibrahim försöker att få torsdagsmordklubben att bli koldioxidneutral, men det är så svårt när det är så roligt att laminera allting … (det är säkert så folk känner inför sina kolgruvor och kolkraftverk).

Joyce är alltid vänlig och positiv och har en kärleksfull hund som heter Alan, som hon lyckas få in i de flesta konversationer. Joyce avgudar den tuffa Elizabeth och härmar hennes sätt när hon inte är i närheten. Joyce älskar Marks & Spencer och verkar falla för helt fel karlar. Hur kan hon missa att Databob är ett riktigt kap? Joyces julklapp, en termos som är ingraverad med lyckönskningar om ett mordfritt år, kommer väl till pass under äventyrets gång. Men inte blir det något mordfritt år.

Det lilla dödsskrinet skördar offer

Första offret i romanen inträffar redan i prologen. Kvartettens gode vän Kuldesh, en antikhandlare som hjälpt till under tidigare fall i serien, blir brutalt skjuten. Just den här dagen hade han emottagit ett antikt skrin fyllt till brädden med droger till ett värde som uppgår till fantasisummor.

Han tvingas betala 50 pund för skrinet och nästa dag skulle någon komma och köpa antikviteten för 500 pund … Sådana erbjudanden kan man inte säga emot, annars blir man mördad. Men antikhandlaren blir mördad i alla fall och skrinet är borta. Alla letar. Och många olika skummisar tror att torsdagsmordklubben måste ha skrinet. Det har de inte.

Gänguppgörelser och torpeder

Ska man klaga på något i romanen så är det antal mord. Det är heroin och kokain och olika gäng och nätverk som kanske splittras eller kanske går samman. Vem förråder vem? Det är olika intressenter som konkurrerar om olika territorier och det är torpeder och beställningsmord … och allt det där har man nog av i nyheterna.

Sedan visar sig alla droger och gängkonflikter bara är villospår, det är egentligen behållaren, skrinet, som är det intressanta. Vilket jag anade redan på sida ett, eftersom, ja, antikviteter, antikaffär, antikhandlare … och det har funnits liknande intriger i Homan-deckarna. Det finns inte hur många deckarintriger som helst i världen.

Den lilla pausen från torsdagarna med pussel

Richard Osman har delgivit oss nyheten att det blir en paus från torsdagsmordklubben efter det här. Han ska börja med en ny serie. Så vi får vänta innan kvartetten – och förhoppningsvis även Databob – återkommer.

Verklighetens förlaga för Databob har också riggat upp nyårsfirande tre timmar för tidigt. Admirabel företagsamhet.

Förresten, Richard Osmans arbetstitel på denna roman var Det lilla dödsskrinet. Vilket låter som en väldigt makaber Jenny Colgan uppföljare, efter serierna Den lilla ön … Det lilla bageriet … Den lilla bokbussen … Det lilla hotellet … och Jul i den lilla bokhandeln…

Förhoppningsvis kommer Richard Osman snart tillbaka från Den lilla pausen från torsdagsmordsklubben.