JOYCE CAROL OATES : NATTEN. SÖMNEN. DÖDEN. OCH STJÄRNORNA – tung pandemibok på många sätt, som brer ut sig åt alla håll och kanter

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: HarperCollins Nordic
Genre: Skönlittertur i översättning
Originaltitel: Night. Sleep. Death. The Stars
Översättning: Fredrika Spindler
Antal sidor: 882
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-03-10

Joyce Carol Oates karriär har pågått i ett halvt sekel, hon har över hundra publicerade böcker bakom sig, och den senaste romanen är på ungefär 900 sidor. Joyce Carol Oates har aldrig haft svårt för att skriva – eller gjort paus i sitt skrivande. Det faktum att det väller fram så mycket ur författarens penna lär, enligt kritikerna, ha gjort att hon inte kommer att belönas med det Nobelpris som det så ofta spekuleras om när berömda kvinnliga författare kommer på tal. Bättre då att, som förra årets Nobelpristagare i litteratur, bara ha producerat en handfull böcker efter ett helt livs skrivande, och att vara bara lite lagom känd.

De som kan sin Joyce Carol Oates känner igen sig i den senaste tegelstenen – här granskas återigen Amerika och den amerikanska drömmen och frågor om klasstillhörighet och rasism. Fokus ligger på Black Lives Matter och polisvåld mot civilbefolkningen. Titeln är en rad från Walt Whitman – den mest amerikanska av alla amerikanska poeter, och det handlar om att förlora sin själ. Både på individnivå och på nationell nivå.

Godhjärtad hjälpare misshandlad till döds

Whitney McClaren är 67 år och före detta borgmästare och en allmänt godhjärtad och respekterad man. När han stannar bilen för att hindra två polisofficerare från att misshandla en färgad man till döds, så blir han istället själv misshandlad till döds. No good deed goes unpunished.

Ifrågasätter sina livsval

Efter detta blir ingenting sig likt i familjen McClaren. De fem vuxna barnen tappar alla fotfästet och börjar ifrågasätta sina liv och livsval, allt från yrkesval till partners. Måttet är rågat när deras mamma börjar dejta en puertoricansk man. Hon är lycklig, hennes nye pojkvän är lycklig … Det hela är som West Side Story, med Tony och Maria som seniorer. Men barnen är inte lyckliga. Om mamma inte är som mamma alltid har varit, och håller sig hemma i deras gemensamma gamla familjehem, så … blir allt fel. Lösningen är att bryta upp det lyckliga paret.

Schabloner och karikatyrer

Av de fem barnen McClaren så skildras de äldsta tre som schablonartat osympatiska på olika sätt. De blir nästan som karikatyrer. De två yngsta, Vigil och Sophia, är däremot något mer nyanserade och sökande som karaktärer. När Sophia också blir antastad av polisen visar detta på att vem som helst kan drabbas av systemets systematiska orättvisa – inte bara ursprungsbefolkning, puertoricaner och afroamerikaner. Vad Sophia utsätts för är rätt och slätt misogyn förnedring – något som en viss typ av män anser att de har rätt att utsätta alla kvinnor för.

Här går romanen bortom de återkommande frågorna och klass och ras, men många kritiker kommer att misstolka Sophias tankar om att hon “åtminstone” är vit för rasism istället för ironi och gränsöverskridande samhällskritik. Joyce Carol Oates byter ofta ton i romanen – från humor och satir till melodrama och familjekrönika och tragisk sorgebearbetning.

Tung pandemibok brer ut sig

Det här är en tung pandemibok på många sätt, och den brer gärna ut sig åt alla håll och kanter. Nästan 900 sidor är för mycket. Men när det gäller litteraturens fixstjärnor gäller samma regel som för de uppburna kändisar som skriver och regisserar för långa filmer – ingen säger åt dem att koncentrera sig, och att en del kanske borde lämnas på golvet i klipprummet eller i “deleated scenes” — för budskapet har redan hamrats in – många gånger om.

Skriven 2022-04-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners