RICHARD OSMAN : TORSDAGSMORDKLUBBEN – fin balansgång mellan feelgood och spänning

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Genre: Deckare
Originaltitel: The Thursday Murder Club
Översättning: Ing-Britt Björklund
Antal sidor: 407
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-04-01

Steven Spielberg har köpt filmrättigheterna och miljoner människor över hela världen har köpt boken. Torsdagsmordklubben är det största som hänt i bokvärlden sedan Harry Potter, och romanen har redan slagit alla deckarrekord, sedan rekord började mätas. Sjusiffrigt kontrakt för första boken är få debutanter förunnat.

Richard Osman (Pointless) tog time out från sin lukrativa TV-karriär för att skriva en gammaldags cosy crime deckare – och bokvärlden gick i lyckospin. Budgivningskrig utbröt om debutboken, som slog en massa rekord redan innan den var utgiven. Eller ens skriven. Få författare har sådan credd … Det hade ju kunnat vara en massa rappakalja. Eller ännu en meningslös mediahype. Men Osman utlovar kvalitet och levererar godset. Osman lyckas gå den fina balansgången mellan feelgood och spänning, när fyra amatördeckare — alla seniorer över 65 – sätter tänderna i olösta cold cases så väl som pinfärska mord.

Funderar på var pistolen är nedgrävd

De fyra vännerna träffas på torsdagar, därav titeln Torsdagsmordklubben – och efter en lyxig lunch med två flaskor vin till, är det dags att gnugga geniknölarna. Gärna i sällskap av en god whiskey eller en G&T – utan T … Vissa kapitel berättas av Joyce i jag-form. Joyce är före detta sjuksköterska och gruppens nyaste medlem. Andra kapitel är skrivna i tredjeperson och växlar point of view mellan olika karaktärer.

Det finns gott om mörk humor, som när en osympatisk karaktär, som själv planerar att mörda någon, funderar på var han har grävt ner sin pistol, under vilket träd kan den finnas, och varför är det så svårt att komma ihåg olika lövformer? Ek är väl en sak, men hur skiljer man på bok och lärkträd? Innan den presenterade pistolen på Tjechovs obligatoriska teatraliska maner har hunnit användas, är den presumtiva mördaren istället mordoffer – ihjälslagen med en skiftnyckel.

Fyra amatördeckare höjda över varje misstanke?

Röde Ron, som är en av de fyra i Torsdagsmordklubben, har en son – känd från TV! , som blir högst misstänkt i fallet …

Och hur är det med de fyra amatördeckarna? Är de höjda över varje misstanke? Absolut inte!

Alla de fyra i Torsdagsmordklubben har olika bakgrund – Röde Ron är känd före detta fackföreningsledare och han håller fortfarande brandtal och misstror alla myndigheter. Speciellt polisen (när de inte trakasserar strejkande demonstranter misstänker de hans son för mord – att de bara har mage!). Ibrahim är den vagaste karaktären av de som är med i Tordagsmordklubbens kvartett, han har jobbat som terapeut, och kanske kommer hans talanger att blomstra senare i serien. Just nu känns han lite inkvoterad.

Välklädd med en plan

Joyce gör starkast intryck – bland annat eftersom hon har ett utifrånperspektiv och får leverera egna kapitel i jag-form, och hon är också intressantast som karaktär. I alla fall i delad etta med den mystiska Elizabeth som alltid är välklädd och alltid verkar ha en plan. Elizabeth har jobbat med något obestämt inom underrättelsetjänsten och har ett knivskarpt intellekt. Om någon skulle kunna komma undan med mord … borde det vara hon. Aldrig “shaken” eller “stirred” – vad som än händer.

Kommit undan med mord

Givetvis hinner seniorerna också med en massa kärleksaffärer och det finns gott om intressanta birollsinnehavare.

Det finns även gott om sorg och ilska i denna “cosy crime caper”. Boken inleds med att Joyce och Elizabeth diskuterar ett cold case där en ung flicka har blivit dödad av sin pojkvän – och han har kommit undan med det, på grund av en teknikalitet. Mördare och våldtäktsmän borde inte få gå fria och få försvara sig oemotsagda på bästa sändningstid … Det är Elizabeths bästa vän Penny, pensionerad kriminalare, som skaffat alla gamla fall. Penny har inte bara tagit jobbet med sig hem, hon har även tagit med sig det in i pensionen – och vem saknar några akter? Penny resonerar som så att hon knappast kan bli avskedad, hon är ju redan pensionär.

Om att höra till eller inte

Det finns också ett drag av sorg över att Elizabeths och Pennys vänskap sjunger på sista versen. Elizabeth berättar för Penny om Joyce, för att göra henne avundsjuk. För att hämnas att Penny har haft hemligheter som hon inte har delat med Elizabeth, och det finns något sorgligt över att Joyce inte blir sedd av gruppen som en egen person – hon är bara Pennys ersättare, eller “nya Penny”. Oavsett om huvudpersoner är sex år eller sextio år (och lite plus) så är temana eviga – om att höra till eller inte, om att få vara med i en grupp eller inte … och om man får vara med … på vilka villkor är medlemskapet?

Upplagt för bok- och filmserie

Ett intressant grepp är att hela boken börjar med en kort sekvens berättad ur en mördares synvinkel – hen går fortfarande till platsen där offret är nedgrävt och hen röker en cigarett och konstaterar att ingen är hen på spåren. Men vem är denne berättare? En av de fyra i Torsdagsmordklubben – eller någon helt annan?

Förutom alla nya mord så finns det även gåtor i det förflutna att lösa.
Och … det finns lösa trådar kvar när boken är slut. Det här är som upplagt för en bokserie och senare en filmserie. Miljön i landskapet Kent är förtjusade. Förutom alla mord då …

Skriven 2021-04-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners