MARTIN ÖSTERDAHL : PARMIDDAGEN – svettigt välskriven Nyårsspänning med överraskande brutalitet

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bookmark Förlag
Genre: Deckare
Antal sidor: 301
Format: Pocket
Utgivningsdatum: 2023-02-15

Tag-linen i Parmiddagen är ”Tre par: Två familjer. En katastrofal middag”, och det summerar väl det hela på ett riktigt sätt utan att för den sakens skull avslöja det minsta av detaljer.

Samtidigt är det ett lustigt sammanträffande att utgångspunkten med en uselt nyårsfirande med grava konsekvensen är den samma som i Malin Stehns Ett gott nytt år, vilken undertecknad recenserade här på sajten så sent som i maj detta år. Vi talar således då också även här i termerna av domestic crime där begravna hemligheter, relevanta misstanker och gammalt groll tidigt ger en antydan om en förestående katastrof.

Förvridna kroppar

En prolog får inleda. Polisen befinner sig på en plats, en villa i Nacka där något hemskt och svårbegripligt hänt. Det har varit middagsbjudning, det är lika tydligt som ordinärt. Men varför ligger två förvridna och blodiga kroppar i den vintertomma poolen?

Tydligt de unga tu är kära

Tja, detta om en del andra frågor ges svar på mot slutet av denna bok. För därefter kastas vi raskt tillbaka till natten innan Nyårsafton. Vi introduceras för ungdomarna Ebba och Marlon. Den sistnämnde har smugit in i hemlighet via källaringången i huset när föräldrarna gått och lagt sig, och nu hänger de i gillestugan framför tv:n. Att de unga tu är kära i varandra är tydligt, och dagen därpå stundar den stora dagen då deras föräldrar äntligen ska träffa varandra.

Grovt grus i vänskapsmaskineriet

Dessa ungdomar utgör alltså ett av dramats par. De andra är Lisa och Mikael Kjellvander och det tredje består av Isakssons, den frisinnade och världsvana Camilla och Sören, läkare väl medveten om sin egen förträfflighet.

Som av en händelse har denna kvartett ett förflutet, men de har inte umgåtts på nästan två decennier av olika anledningar. Anledningar som bidragit till grovt grus i (vänskaps)maskineriet.

Tidsgräns för supén

Med andra ord är denna sammankomst inget som vare sig Lisa eller Mikael ser fram emot, de ställer upp för Ebbas skull. Det finns inneboende antipatier hos båda parter. Fast mest svår tycker nog historiens ledande protagonist Lisa att situationen är. Hon till och med sätter en tid för hur länge varje punkt på supén ska pågå, så helheten inte blir för utdragen.

Det går så där. Precis som festligheten som helhet. Den civiliserade ytan håller nämligen inte överdrivet länge. Smått okänsliga och/eller sarkastiska kommentarer blir gradvis till tydliga känsloyttringar och i slutänden krackelerar fasaden fullständigt.

Gammal god vän som femte hjul

Som om inte detta vore nog finns även ett femte icke närvarande hjul där i bekantskapskretsen. Tom är en gammal god vän till Lisa som mest håller sig hemma med sin trogna jycke. Ändå ser han alltjämt till hennes intressen även om de numera bara umgås i egenskap av arbetskollegor där på hospicet Maria Regina.

Kritik mot sjukvården i thrillerförpackning

Utöver detta persongalleri har författaren Martin Österdahl, till vardags EBU:s högsta höns för Eurovision Song Contest, vävt in kraftig kritik mot sjukvården i allmänhet och förlossnings diton i synnerhet. Allt i thrillerförpackning förstås, och det är på det hela taget en tämligen djävulsk twist på historien han vävt in den på.

Överraskande brutalitet

I historiens klimax ballar det så ur fullständigt. Upplösningen utgör en nagelbitande upplevelse som mynnar ut i en överraskande hård uppvisning i brutalitet. Vi talar svettig välskriven spänning där alla försök att hålla inne med eventuellt raseri hos karaktärerna är som bortblåsta.

Något värre i känslolådan

Denna slutkläm står i tydlig kontrast till den i alla fall initialt vardagliga skildringen av några alldeles vanliga par med till synes – men bara till synes – vanligt vänskapstjafs i bagaget, och det fungerar alldeles utmärkt.

Vilket i sin tur förmodligen beror på att Österdahl hela tiden slänger ut signaler om att det ligger något annat, mycket värre och skvalpar i känslolådan sedan lång tid tillbaka. och utlopp för dessa måste därmed ges förr eller senare.