Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: David Gelb
Dokumentär med Stan Lee, Jack Kirby, Julius Schwartz
Land: USA
År: 2023
Genre: Dokumentär, Biografi
Längd: 86 minuter
Visas på Disney+
Betyg: 3
En företeelse jag blivit rätt trött på de senaste åren, är så kallad Stan Lee-bashing. Det går i princip ut på att ta ifrån Stan Lee allt, eller åtminstone det mesta, han påstod sig ha gjort och skapat under sin långa karriär.
Stan Lee, 1922-2018, var en legend i seriebranschen, han är fortfarande en legend – och till stor del var det han själv som utmålade sig som legend. Han var ju mannen bakom Marvel Comics och Marvels universum – och enligt honom själv var det han som hittade på alla Marvels figurer fram tills att han lämnade redaktörsposten på 1970-talet för att istället bli Marvels förläggare.
Delade meningar om skapandet
De tidiga superhjältarna på 1960-talet, som Spindelmannen, Hulk och Fantastiska Fyran, skapade Stan Lee tillsammans med Steve Ditko och Jack Kirby. Enligt Ditko och Kirby var det de som hittade på det mesta, vilket också Ditkos och Kirbys mest hängivna beundrare anser. Stan Lee tyckte att det är den som har idén till en ny figur som är skaparen, medan Ditko och Kirby tyckte att det är den som formger, ritar och gör något av idén som är skaparen. I en del fall ansåg de att Lee inte ens var den som kom med idén.
Hopplöst sätt göra serier på
Serierna i Marvels tidningar gjordes enligt the Marvel Method: Stan Lee gav tecknarna en väldigt kort synopsis på ett par rader, sedan fick tecknarna brodera ut dessa rader till en serie på rätt antal sidor. Därefter fick Lee de textlösa sidorna och så skrev han all dialog och annan text. I egenskap av serieförfattare tycker jag att detta känns som ett rätt hopplöst sätt att göra serier på, men uppenbarligen fungerade det.
Många tecknare, och även andra, tyckte – och tycker än idag – att Stan Lee tog åt sig äran för saker han inte gjorde.
Men!
Tar man bort Stan Lee från det tidiga Marvel Comics blir det inte mycket Marvel kvar.
Slogs av vitaliteten
För drygt tjugo år sedan läste jag de första hundra numren av The Amazing Spider-Man. Jag slogs av hur vitala serierna fortfarande var. Steve Ditko må ha legat bakom många av intrigerna , men det är Stan Lees dialog som gör serierna levande.
Visst, han var en medelålders man som försökte låta som en tonåring på 60-talet, men det gjorde det hela bara roligare. Utan Lees personliga bludder och utan hans slagkraftiga marknadsföring av både serierna och sig själv, hade Marvels serier antagligen bara blivit snäppet bättre än de dammiga serier som största konkurrenten DC Comics publicerade.
Var aldrig någon större fan
Själv tycker jag att de serier Jack Kirby skrev på egen hand efter att han lämnat Marvel är mer än lovligt träiga. Steve Ditkos egna, besynnerliga, konservativa, reaktionära serier har jag inte läst; jag var aldrig någon större fan av Ditko som tecknare.
Bråk om Gröna trollets mask
Enligt uppgift lämnade Ditko Marvel efter att han och Lee bråkat om vem som skulle dölja sig bakom Gröna trollets mask – Ditko ville att det skulle vara en helt okänd person vi inte fått se tidigare, vilket Ditko tyckte vore realistiskt, men som Lee tyckte var idiotiskt. Jag inspirerades av detta till en ännu opublicerad Fantomenserie jag skrev för några år sedan, den slutar med att Fantomen demaskerar en skurk, och det är en snubbe vi inte fått se tidigare i serien.
Långfilmslång reklamfilm för Stan Lee
Nå. Till saken – det vill säga dokumentärfilmen av David Gelb, vilken hade premiär på Disney+ medan jag var på semester. Men “Dokumentär” är nog att ta i – filmen är producerad av Marvel Studios och det här är i det närmaste en långfilmslång reklamfilm för Stan Lee, Marvel Comics och för deras produkter. Det är en ensidig film – eftersom det i det närmaste endast är Stan Lee själv som får komma till tals.
Pratar om sig själv från början till slut
Stan Lee är en film som lyckas vara dålig och intressant samtidigt. David Gelb har tagit en stor, oändligt stor, mängd intervjuer med Stan Lee från gamla TV-program, radioprogram, tidigare dokumentärer och andra källor, och klippt ihop dem. Vi hör Stan Lee prata om sig själv från början till slut.
Förbättrar myten om sig själv
Stan Lee känns som en sagofarbror som berättar sagor om sig själv – och ju äldre han blir, desto mer brer han på. Han förbättrar ständigt myten om sig själv och om allt han gjorde, eller eventuellt inte gjorde. Det som sägs är inget nytt. Det är samma skrönor vi hört- och läst de senaste decennierna. Ibland framstår han som något slags seriernas Johnny Bode.
Vid ett fåtal tillfällen för vi höra några andra människor uttala sig, ett par av de andra som jobbade med Lee på Marvel, och de har inget negativt att säga om Lee.
Ryker ihop
Vid ett tillfälle bränner det till. Vi får höra snuttar ur ett radioprogram där Jack Kirby och Stan Lee plötsligt ryker ihop och bråkar om vem som gjorde vad. Jag ville genast veta mer om detta program, var och när det sändes, men istället hastar Gelb vidare. (Programmet sändes i samband med att Kirby fyllde 70 1987)
Nyfiken på debattprogram
Vad som gör den här filmen intressant är just alla gamla TV-klipp. Jag hade gärna sett längre utdrag, ja, jag hade gärna sett programmen i sin helhet. Framför allt blev jag nyfiken på ett debattprogram där bland annat Stan Lee och Julius “Julie” Schwartz från DC medverkar. Schwartz framför ett par stofila åsikter, men vi får bara se några sekunder av detta.
Inväntar en bättre dokumentär
Stan Lee är en vinklad film som spär på myten om Stan Lee. Men, det är en underhållande film och det är väldigt kul att se alla gamla filmklipp och bilder. Jag sätter ett generiskt betyg – och inväntar en bättre, mer sanningsenlig dokumentär om Marvel Comics.
