TORI AMOS, Det Kongelige Teater, Köpenhamn den 24 april 2023 – avighet en viktig del av attraktionen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det är lätt att både förundras och förfäras över tidens tand. För tiden är verkligen en tjuv, som mer än en artist formulerat saken under årens lopp. Kom att tänka på det när det visade sig att Tori Amos fyller 60 den 22 augusti. Märkligt på min ära, det känns ju som om det rosade debutverket Little Earthquakes släpptes om inte igår, så i alla fall inte alls för så länge som dryga tre decennier sedan.

Hur länge det är sedan jag intervjuade henne eller för den delen såg henne första och enda gången på Det Kongelige Teater tidigare står dock skrivet i stjärnorna om jag nu inte fuskar och kollar i det personliga arkivet. Vad som däremot är givet var att sångerskan bjöd på en fantastisk konsert då det begav sig. Förväntningarna var alltså självklart ordentligt höga där på den danska nationalscenen igår.

En udda fågel

Så levererade veteranen?, undrar säkert vän av ordning. Det är klart hon gjorde, så svaret blir utan minsta tvekan ett högljutt jakande. Men så är Amos också i mångt och mycket en artist som står ut. Kanske till och med en udda fågel som är svår att sätta endast en etikett på. Det betyder inte nödvändigtvis att hon är svårtillgänglig. Däremot är hon knappast mainstream heller även om det redan så tidigt son 2005 fanns noteringar om en försäljning på hyfsat imponerande tolv miljoner album.

Från art rock till poprock

Alla som slickar i sig de senaste hitsen på våra vanligaste radiokanaler lär med andra ord inte ha så mycket att hämta i Amos digra katalog. Det finns helt enkelt en anledning till att genrer som art rock och kammarpop nämns i samma andetag som mer typiska etiketter, typ poprock eller alternativ rock när hennes namn är på tapeten.

Borde ha varit hits

Detta betyder dock inte att det inte finns sånger som mycket väl borde ha varit hits eller i visa fall rent av större sådana i repertoaren. På Det Kongelige stod sådant som singer/songwriter-doftande Amber Waves, sorgliga nattradiokandidaten Hey Jupiter, kvällens kanske mest catchy bidrag, Girl och förstås testamentet om att slå sig loss från alla förväntningar och manipulationer, Crucify.

Mynnade ut i Personal Jesus

Men det fanns förstås andra godbitar än dessa att fastna för denna kväll. Som den coolt groovy Tombigbee, drömlika balladen Oyster och stötiga Body & Soul i vilken vokalissans två medmusikanter trummisen Aah Soan och basisten Jon Evans fick chansen att glänsa extra mycket. Stort plus här förresten för att de tunga rytmerna så småningom mynnade ut i Depeche Modes Personal Jesus.

Snidade ut och adderade i pianospelet

Och på tal om att glänsa. Amos live sätter alltid en ära i att snida ut och addera i sitt pianospel inför publik. Således vankades det många och extra långa intron, mellanspel och/eller slut igår. Inbillar mig faktiskt att så var fallet i än högre utsträckning den här gången än den förra på samma scen.

Klassisk skolning

Givetvis är det här också ett vitalt argument för att lösa biljett till ett gig med Amos. Tangentinstrumenten ter sig nästan som en utväxt av hennes fingrar. Inga jämförelser i övrigt, men i det avseendet spelar hon i samma liga som Elton John, demonproducenten David Foster och andra av samma dignitet. Sedan är det klart att den klassiska skolningen gör sitt till för briljansen hon är i besittning av också. Sedan är det väl värt att nämna att pianospelande behärskades tidigare än språket. Så tala om underbarn.

Avighet en del av attraktionen

Samtidigt inser säkert de flesta att Amos inte spelar med vad gäller de musikaliska reglerna. Det finna en avighet och vilja till oförutsägbarhet i de konstnärliga ambitionerna som gör henne till till den hon är. På samma gång är det också det som utgör en viktig del av attraktionen. Duktiga popsångerskor är som bekant aldrig fel, men det behövs vokalissor som vill tänja på gränserna och ta allt några steg längre också. Utan att för den skull tappa bort melodierna på vägen, bör tilläggas. Något gårdagens show fungerade som en väsentlig påminnelse om.