PARADISE LOST, KB, Malmö den 30 oktober 2022 – mörkt ute, mörkt inne, mörkt på scen och i sinne

Klicka på bilden, för att se hela bilden

När Paradise Lost äntrade KB:s scen för 11:e gången sen 1995 blev det som vanligt dystra och melankoliska tongångar. Men det har ju varit deras melodi sen de bildades för 32 år sen och de har varit tämligen kompromisslösa även om de både breddat och självklart utvecklat sitt låtskrivande under alla dessa år. Fattas bara.

Många nya låtar på scen

2020 släpptes deras 16:e studioplatta, och enligt dem själva är det en av deras starkaste skivor. Undertecknad har inte lyssnat in sig på alla plattor, men om kvällens setlist innehåller fem spår från Obsidian, som nyaste albumet heter tyder detta på att de är mer än nöjda. Kan ju vara skönt för både band och publik att höra lite nyare låtar.

Kvällen inleddes dock med ett melankoliskt pianointro i form av öppningen på Enchantment från Draconian Times. Lagom tunggung med en gång.

Då var det premiärspelning för Forsaken (åtminstone på KB) från nya plattan. Inget man ramlade baklänges av, men definitivt en stark låt med refräng som fastnade snabbt. Efter ett smålustigt mellansnack rullade det vidare med upptempolåten Blood & Chaos från förra plattan Medusa. Gregor Machintoch på leadgitarr levererade sina melodiska solon.

Russin från utvalda plattor

Med så många plattor i bagaget verkar valet varit att plocka en låt från varje album, men inte ens det fick plats denna kväll. Faith Divides Us och Eternal var ju bra låtar som uppskattades av publiken. Enligt sångaren Nick Holmes var Eternal skriven runt 1830… Bra med humor, och att de konstaterade att de varit med väldigt länge.

Uppiggande musik

One Second från albumet med samma namn är förmodligen en av deras största kommersiella hits och självklart spelades den. Bra tryck, men som med alla hits blir den lite uttjatad.

Serenity från nya plattan är precis lagom tung och dyster. Nu undrar kanske oinitierade läsare om man inte blir deppig av denna musik när man hela tiden skriver om dystert dit och eländigt hit. Men nä, det piggar faktiskt upp. Musiken blir självsvängande på något sätt. Inget krav att hålla med mina åsikter bara en ovetenskaplig teori från en som lyssnat länge på den här musiken.

Och innan den svängiga The Last Time framfördes fick vi reda på att Carlsberg var den svenska ölen han gillade mest. Ni kan gissa om han blev tillrättavisad av publiken. Misstänker att han skämtade.

Jättehiten som alltid ska spelas

Kvällens set avslutades med ännu en jättehit från One Second-albumet, Say Just Words. Som jag brukar säga, det vill till ett par kommersiellt gångbara hits som ger bra intäkter. Sen kan man leva hyfsat gott.

Bandet kom självklart tillbaks på scen och körde tre låtar till, Darker Thoughs rån nya platta där frontmannen står själv på scen ackompanjerad till en skir pianomelodi. Efterhand kommer övriga musiker in och låten ökar i intensitet. Snyggt och vackert. Även den medryckande Ghosts var från senaste plattan. Det gäller att promota nytt material.

En trevlig söndagskväll

Ska jag sammanfatta kvällen så var det absolut till belåtenhet. Bandet kände sig garanterat hemma på KB, och även om det inte var utsålt var det bra tryck på publiken. Paradise Lost har massor med bra låtar att turnera runt med.

Kvällens förband Hangman´s Chair var inte helt dåliga de heller. Från Frankrike bjöds det på doom/stonermetal av det långsammare slaget, och det svängde gott redan från de första tonerna. Väl värt att lyssna närmare på.

print

Våra samarbetspartners