METALTOWN 2010, dag 1 (fredagen den 18 juni) med bland andra COHEED AND CAMBRIA, SABATON och RAMMSTEIN

Annons

Rapport från hårdrockfestivalen i Göteborg

Det är alltid lika spännande att åka till en festival och har man dessutom inte varit där tidigare är förväntningarna ännu högre. Jag kan bara säga att de uppfylldes väl, och jag blev nöjd. Skillnaden på den här festivalen mot många andra är att den ligger tio minuters promenad från centralstationen och på så sätt kommer man snabbt tillbaka till civilisationen om man tröttnar på metallivet. Eller så gör man som i mitt fall, tvärtom.

Att recensera alla banden är en fysisk omöjlighet utan det får mer bli mer som en rapport där man vandrar fram och tillbaka mellan scenerna och lyssnar på några låtar. Jag missade ett antal band beroende på att man var i fel del av området eller så fastnade man i öltältet eller i Langoskön.

SKINDRED var det första bandet jag lyssnade på när jag kom in på området och på den stora scenen stod ett gäng från England som spelade den ytterst ovanliga kombinationen Raggametal. Baktakt och harcore/metal och med en galen sångare som såg ut som nån häxdoktor i kostym…. Det svängde bra och lät bra och tajt. Och allt detta med Jamaicansk brytning. Bra början på en festival.

På Red Scene (den näst största) stod Brian ”Head” Welch. Den djupt religiöse före detta sångaren från KORN startade eget för några år sen. På scen står en blek typ med rastaflätor och framför musik som för tankarna till några av alla gothband. Långsamma låtar som är rätt likartarde och melankoliska. Det var ju inget man blev uppiggad av men det var en hel del folk som stod och lyssnade. Förmodar att man måste ha lyssnat på hans plattor för att uppskatta musiken då det blev ganska monotont. En introvert djuping tyckte jag.

WALKING WITH STRANGERS stod i Close-Up tältet vilket var festivalens minsta scen. Men arrangören hade nog missbedömt dessa unga grabbar för tältet var smockfullt och kaoset fullständigt. Deras hardcoremetal var brutal och skoningslös. Om det var så våldsamt bra är svårt att avgöra eftersom det är omöjligt att höra vad sångaren sjunger, vad gitarristen spelar och i vilken takt trummisen spelar. Men det var helt perfekt till att hoppa runt till vilket publiken gjorde. Alla över tjugo backade undan och höll sig på sidorna när helvetet bröt loss framför scenen. En snabb lyssning på Myspace visar att de både kan lira och sjunga på skiva.

Då var det äntligen dags för RAUBTIER från Haparanda. Att sjunga på norrländska där alla texter handlar om krig, blod, diesel, död och kamphundar verkar gå hem. De har blivit omåttligt populära och turnerar och spelar så mycket de hinner. Hulkhoff halvpratar sig genom sina texter och tonsäkerheten är väl inte så bra men attityden är desto större. Senaste singeln VÄRLDSHERRAVÄLDE är ju inte precis blygsam och i den tar de död på Z-TV och discomusik. De jämförs ofta med Rammstein och vadå? Sämre förebilder kan man ha. Tre man på scen och en massa förinspelade syntar och annat, så det lät ganska likt skivan förutom att ljudet var mycket sämre. Halva festivalen måste ha trängt in sig i tältet innan något ljushuvud kom på att man skulle öppna sidorna så folk kunde andas och att fler kunde se dem. De borde absolut spelat på en större scen. Det gör de säkert nästa år för då har de släppt en platta till som de själva lovat ska bli både bättre och tyngre. Det var kul att ha sett dem live. De gjorde en intervju på festivalen och den ligger på Youtube. Kolla in den!

Tillbaka till den stora scenen och SONIC SYNDICATE med nya engelska sångaren (kom med förra året) släppte loss alla hitsen. Burn this city svänger riktigt tungt och Power Shift är inte sämre med sin fantastiska refräng. Mycket folk framför scen och bandet börjar bli rejält professionella och ruggigt tajta. Deras blandning av hardcore och snygga melodier gör att det blir dynamik i musiken och det händer alltid något. Klart godkända!

På mellanscen stod NILE som jag aldrig hört eller sett tidigare. Det var absolut omöjligt att höra ett enda ord av vad sångaren sjöng och det var kanske inte meningen heller eftersom de spelar deathmetal av den brutalaste sorten. För att uppskatta detta måste man ha hört plattorna eftersom deras scenljud påminner om en jetmotor. Det är skoningslöst ös och gubbarna på scen ser ut som de ska få hjärtinfarkt i vilken sekund som helst. För folk som gillar Behemoth tror jag detta uppskattas. NILEs texter handlar nästan uteslutande om egyptisk mytologi och allt annat hokuspokus i den genren. Det gäller att nischa sig………

Tillbaka till stora scenen och COHEED AND CAMBRIA från New York som nog stod för festivalens mest melodiska framträdande. Progressiv metal med väldigt udda vinklingar på låtar och lika udda arrangemang. Och höra dem live för första gången kan vara klart förvirrande. Men bland alla musikaliska krumbukter var det många snygga gitarrsolon och sången överglänste det mesta på festivalen. Man kunde höra allt de sjöng! Det var väl inte precis överfullt framför scen, men en del fans hade de. Klart intressanta för vidare lyssning.

I tältet stod CYNIC beredda att släppa loss sin tolkning på ”progressiv rock”. Mycket skumt. Lugna passager uppblandat med stenhårt mangel och jazziga toner och hypertekniska musiker. Men har man spelat sen början av 90-talet kan man sin sak. Det var rätt tunt med folk i tältet och de flesta som stod där har förmodligen lyssnat på dem tidigare. Det är rent för svårt att ta sig till den här sortens musik med halvkasst liveljud. Som gammal älskare av progressiv rock gillade jag naturligtvis detta. Synd om bandet när publiken är så liten. Men i ett annat mer passande forum lär det bli tjockt framför scen.

Dagen gick och kvällen kom och med den stod SABATON på scen. Bredbenta med en cool och kul attityd var gubbarna från Falun spelsugna och med bomber och explosioner framförde de mycket material från nya plattan som verkligen gått hem i de svenska stugorna. Tyvärr jämförs de alltför ofta med Iron Maiden, men jag tycker definitivt att de står på egna ben. Sångaren Joakim är nöjdare än nöjd och tackar publiken femtioelva gånger för att all support. Gillar man texter som handlar om krig och trallvänliga refränger kan det inte bli mycket bättre. Det var ruskigt tjockt med folk framför scen och vakterna hade fullt jobb med att lyfta över de stackare som inte kunde hålla emot. Det var en jättetrevlig konsert om man nu ska uttrycka sig halvtöntigt. Tyvärr körde de inte Långa bollar på Bengt som extranummer som de gjorde på Sweden Rock förra veckan.

Och då vi framme vid kvällens och festivalens höjdpunkt. Jag pratar naturligtvis om RAMMSTEIN. Den tyska stridsvagnen var laddad till tänderna och med RAMMLEID som första låt släppte de ner den svarta duken och visade upp Europas största flagga. Ja, den var tysk. Vad annars?? Det finns ingen mig veterligen som klår deras musikaliska tyngd och påkostade show. Det är så mycket pyroteknik och ljusshow att jag inte finner ord för det. Man bara njuter av det och vill att det ska vara hela natten. Självklart kör de en massa hits och DU HAST är ju ett måste där publiken sjunger hela refrängen. PUSSY är med sin skumsprutande peniskanon ett måste sen sista plattan kom i höstas. En fräsch version av DU REICHT SO GUT har dom på senare tid lagt in i spellistan. BENZIN får publiken att bli helt tokig. Som vanligt så paddlar keybordisten Flake ut i publken till tonerna av Seeman. Det är alltid en höjdare. Fan vilken bra avslutning på första kvällen på Metaltown…..fast nu ska alla 22 000 in på samma spårvagn känns det som…….lite trångt…….typ.

Setlist

skriven 2010-06-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners