ÅRET JAG SLUTADE PRESTERA OCH BÖRJADE ONANERA – genuint spel av Katia Winter i romcom med vibratorn som taktstav

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Erika Wasserman
Skådespelare: Katia Winter, Vera Carlbom, Nour El-Refai, Henrik Dorsin, Jesper Zuschlaug, Henrik Dorsin
Premiär: 2022-10-21
Betyg: 3

Hon är inte neurotisk, hon är inte i obalans men hennes omgivning låter henne framstå som en kvinna i genomgående kris.

Hanna (Katia Winter) är mitt uppe i karriären, och skall snart fylla 40. Medan livet tickar på infinner sig en önskan om en lugnare tillvaro och på samma gång utöka familjen. Men hennes make Morten (Jesper Zuschlag) genomgår också en fyrtioårskris, och söker små och stora konflikter i alla lägen. Han har redan bestämt sig att skylla sina egna problem på hennes tillkortakommanden och höga arbetstempo.

Ingen tid för eftertänksamhet

Strukturen kunde ta en annan riktning men här låter regissören och tillika manusförfattaren Erika Wasserman (den kritikerrosade Gräns) ge efter för korvstoppning. Kanske inspirerad av studentikosa spex där alla så kallade putslustigheter och inbakade klichéer skall serveras ovan på varandra i ett svep. Det ges knappt någon tid för harmoni, trovärdighet eller eftertänksamhet.

Lycka och lugn genom onani

När Hanna blir bostadslös och dessutom sagt upp sig för att tillgodose sin mans önskningar skruvas farsen upp ytterligare av mötet med Liv (Vera Carlbom), en autodidakt LIV-coach från 7-Eleven. Hon förespråkar att kvinnans behov av lycka och lugn härrör genom djupgående onani. De båda blir under en blöt natt genast bästa väninnor och den numera hemlösa Hanna följer varje rekommendation och råd från Liv. Är onani lösningen på livskrisen?

Blandas friskt ur skådespelar- och statistfacket

Att Hanna (Katia Winter) klarar av att spela mot och med så många varierande talanger talar enkom för att hon är i en annan division. Men att till exempel se hur en internationell sångerska ackompanjeras av en teaterkör från Västerås kommunhus skapar oftast inte direkt en eftersträvansvärd upplevelse. Likaså blandas det friskt ur skådespelar- och statistfacket. Högt och lågt, vitt och brett. Henrik Dorsin blir återigen en blek kopia av David Brent från The Office, och några mindre namnkunniga ansikten slängs in som eterisk utfyllnad.

Med vibratorn som taktstav

Det hade varit önskvärt att se över ensemblen, men även låta manuset genomgå någon form allmän analys innan det släpptes ut på grönbete i denna ”romcom” genre. Fast tack vare Katia Winters genuina och livliga utstrålning blir det inte ett platt fall, snarare ett mjukt sammetsdopp med vibratorn som taktstav.

print

Våra samarbetspartners