SKID ROWs nye sångare Erik Grönwall: “De andra har testat gränserna. Men jag har inga, så vi är bra synkade”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De var ett mångmiljonsäljande hair metalband med ett frontmansproblem. Han var en nyss friskförklarad vokalist smed en ny syn på livet. Det är naturligtvis 80-talsgiganterna Skid Row respektive Erik Grönwall som åsyftas, men när svensken ”out of the blue” avtäcktes som ny frontman hos de forna idolerna var det garanterat mången fans som satte flingorna i halsen vid frukostbordet av pur överraskning.

Ingen utom närmast sörjande visste något, och undertecknad anade förstås ingenting heller i samband med en intervju med sångaren så sent som i mars för releasen av debuten för det då aktuella metal-projektet New Horizon, som han har tillsammans med sin vän och forne kollega från H.e.a.t, Jona Tee.

– Nej, jag tror jag visste då, men jag kunde inte säga något, kommenterar han. Jag gjorde ju flera intervjuer då, men det var konfidentiellt.

Kände inte varandra

Erik berättar att han höll på att öva in de nya Skid Row-låtarna på detta stadium. Sedan spelades sången till åtta sånger in i hemmastudion utan att ha träffat bandet.

– Så det fanns en dialog, men vi kände inte varandra. När jag hade lagt två låtar frågade de om jag ville bli medlem. Sedan samma vecka vi träffades första gången spelade vi live efter två rep.

Kunde ta hand om hälsan i Las Vegas

– Och det var väl i Las Vegas den 26 mars då ni inledder ert fasta engagemang i en knapp månad som special guests till Scorpions?

– Ja, exakt, precis. Det var superhäftigt på många sätt, och det är en ju en galen stad. Samtidigt var jag glad vi var där, så jag kunde ta hand om min hälsa. Det var så oerhört bekvämt att gigga och vara kvar på samma ställe. Men det finns ett mörker där, som man kunde se i alla tomma blickar på söndagsförmiddagarna.

Mer nervös för kroppen än första giget

– Fast hur nervös var du på en skala när du gick upp och gjorde ditt första gig där i Vegas med ditt nya band?

– Ääh, det var rätt okej ändå. Jag var mer nervös för hur kroppen skulle reagera eftersom det bara var sex månader sedan min *transplantation. Så jag var väldigt inkännande under de första gigen, och försökte ”känna av var den var”. Men det är bra nu. Jag känner mig kry och frisk och relativt stark. Jag har några kilo kvar att återhämta, annars mår jag bättre nu än precis när jag blev sjuk.

Jävla skillnad på folk och folk

Vilket allt är tur med tanke på att sejouren i Las Vegas följdes av en stor USA-turné, som mer eller mindre pågick ända fram till en spelning den 15 oktober nu i helgen i Connecticut, om man bortser från en kort avstickare till Finland. ”Det var något nytt för mig”, konstaterar Erik som noterat att det är stor skillnad på staterna. För det är en ”jävla skillnad” på folk och folk.

Att sedan hävda att det blir en intensiv fortsättning på turnerandet nästa år är således knappast någon vild gissning, och då kommer man också att ha sprillans nya albumet The Gang’s All Here med i bagaget. Det är den första fullängdaren bandet fått ur sig sedan 2006 års Revolutions per Minute. Så väntan på nytt material har varit omotiverat lång. Även om bandet i ärlighetens namn faktiskt släppte några ep:s som tröst redan så sent som 2013 och 2014.

En åtta av tio för nya verket

Framtiden ser således ljusare ut för Skid Row än på mycket länge. Det är en omvittnad sanning att det New Jersey-bördiga bandet haft problem från och till på sångarfronten ända sedan originalvokalisten Sebastian Bach hoppade av tåget 1996, men med Erik Grönwall i laguppställningen verkar harmoni åter råda, och sångaren är uppenbart nöjd med det nya verket.

– Jag är jättenöjd. På en skala från ett till tio är det rätt svårt att säga något exakt. Man vill ju lämna lite utrymme till att bli lite bättre också, så jag säger åtta av tio. Det här är första vinsten för mig, att få komma in och släppa en platta på mindre än ett år.

Låtarna var färdigskrivna från början

– Hur skulle du vilja beskriva den här skivan för ett fan av bandet som följt dem sedan dag ett?

– Alltså, det först jag tänkte på när jag hörde låtarna var att jag älskade Skid Row när jag gick på gymnasiet. Men jag har hört kommentarer som går ut på att en fot befinner sig i *Slave to the Grind och en fot i det moderna. Det är en bra blandning.

– Men hur funkade själva skapelseprocessen, förresten. Det låter som om låtarna vara färdigskrivna från början?

– Ja, exakt. Jag fick två låtar först. De hade jobbat på det här i ett par år. Det är ju ingen hemlighet att de haft det skakigt med sångare. Men nu har jag faktiskt börjat skriva tillsammans med dem till nästa skiva. Det är redan igång.

Den ende frontmannen värdig nog

– Så det kommer att gå snabbare än vad det gjort den här gången med att få till nästa skiva?

– Du, det kommer det absolut att göra. Det kommer att gå snabbare. Det är det vi vill.

Om fansen vill, är man benägen att tillägga. Otaliga fans ser alltjämt originalsångaren Sebastian Bach som den ende frontmannen värdig nog. Toleransen för nytänkande är på många håll låg, något ersättare som John Solinger och ZP Threart fått känna på. Långt ifrån lika illa har det gått för Erik, i kommentatorsfälten på YouTube tolereras han om inte annat.

– Det är det bästa betyg man kan få av dem. Att de tolererar mig och inte hatar mig. Men det är ändå många som köper den här line-upen. De fattar perspektivet, men det vore förstås trist att förlora jobbet.

Prata om stora skor att fylla för Adam Lambert

– Samtidigt kan man ta udden av hela grejen. Adam Lambert säger varje gig med Queen att han är ett fan som inte är ute efter att ersätta Freddie Mercury?

– Jag tänkte på det. Folk säger att jag har stora skor att fylla. Men i hans fall kunde han fan gett upp. Så där kan man prata om att ha stora skor att fylla. Men det gäller att få folk att inse att man är där för att förvalta inte för att ersätta.

– Samtidigt måste man komma överens, och ni hade ju inte ens träffats förrän ni skulle göra gigs tillsammans?

– , absolut. Det var en väldig risk för alla inblandade. Men det funkade oerhört bra. Sedan tar det ett tag innan man ser alla sidor, men vi har bra personkemi i gruppen.

Hårda tongångar

– Jag har förstått att tonen är rå men hjärtlig? De kallar visst dig för IKEA motherfucker och du dem för ignorant americans?

– Haha, ja det är hårda tongångar, och det är glimten i ögat. Det är hård jargong i gruppen, men vi hade hård jargong i H.e.a.t också. De har testat gränserna. Men jag har inga, så vi är bra synkade.

Finns kulturskillnader

– Sedan kanske det märks ändå att de är äldre än du?

Ja, men jag är yngst i min familj, så jag har bröder i samma ålder. Fast sedan finns det kulturskillnader, men det beror på att de är amerikaner.

– Hur ser du på framtiden annars? Känns det som om du hittat hem nu?

-Ja, absolut. Jag känner mig jättetrygg, bekväm och nöjd. Nu vill jag bara släppa så mycket musik jag kan. Skid Row är det som är mitt fokus nu.

Pratar om att bo i USA

– Men hur kan detta lite crazy leverna kombineras med det faktum att du bor i Sverige med sambo och ett litet barn?

– Ja, alltså det är ett litet livspussel, Vi pratar lite om att bo i USA under vissa perioder, men än så länge funkar det bra. Så vi får se, vi har många spelningar kvar från 2019 (på grund av pandemin), så det känns som om vi måste beta av dom innan vi går vidare.

*Transplantation: Erik Grönwall diagnostiserades med leukemi i mars 2020, och fick sedermera en benmärgstransplantation som räddade hans liv.

*Slave to the Grind är Skid Rows andra album, och var liksom den självbetitlade debuten en mångmiljonsäljare. Skivan släpptes 1991 och nådde bland annat förstaplatsen på den amerikanska Billboardlistan.

print

Våra samarbetspartners