ERIKA OLOFSSON LILJEDAHL: ”Delar av mig vill att allt ska förbli som vanligt, och delar av mig vill störta hela samhället”

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Följ med till en unik tid och en unik plats, i en ovanlig historisk thriller. På det glada 1920-talet var Mölle världens partytillhåll. “Mölle by the sea”. I romanen Paradishamn får vi följa med till det friluftsälskande 1930-talet, den magiskt vackra Kullahalvön och ett hotell som ruvar på både stora och små hemligheter.

Det här är berättelsen om Ester och Hedda och ett Skåne – och en hel värld – i förändring. Allt skickligt skildrat av författaren Erika Olofsson Llljedahl. Vi fick ett samtal med författaren om Paradishamn, naturens betydelse, den speciella humorn och historiens vingslag …

På ett sätt en skildring av en glättig och obekymrad tillvaro

Paradishamn är en mycket intressant bok och romanen fångar en intressant tid i Sveriges – och Skånes – historia. Berättelsen är mer thriller mer än romance, vilket är ett plus för mig, och även sjukt rolig, vilket många kanske inte förknippar med historical fiction. Och berättelsen är full av fina detaljer. Gjorde du mycket research inför Paradishamn och hittade du något som var speciellt kul eller speciellt överraskande som du kunde använda dig av …?

– För det första blir jag så glad att höra att du uppfattade boken som “sjukt rolig”. Du är nog den första som jag får höra det av! Att boken skulle vara humoristisk var inte något jag explicit siktade på under arbetet, men jag funderade mycket kring tonen i berättelsen. På ett sätt skildrar jag ju en ganska glättig och obekymrad tillvaro, åtminstone är det vad som eftersträvas, men jag ville ju samtidigt inte att boken skulle bli ytlig eller uppfattas som ett försök till feelgood. Därför finns det en nog en lite ironisk ton som kan uppfattas som just humoristisk. Det är ju faktiskt något genant i hur huvudpersonerna är upptagna av sina egna bekymmer och liksom missar helheten ibland.

Klassperspektivet tydligt på hotell

– Jag älskar hotellet som miljö … både i romaner och i lyxiga serier som The Halcyon och Hotell Portofino. Vad är det som är så lockande med gamla tiders hotell?

– Antagligen är det lockande eftersom det rymmer så mycket. Människor från olika platser och med olika förväntningar möts och dessutom blir klassperspektivet tydligt i och med närvaron av både gäster och anställda. Sedan är ju semestern något som de flesta av oss ser fram emot. En trist oktobertorsdag kan det säkert vara extra gött att försvinna bort i både tid och rum och få lite glimtar av ledighet.

Mölle lyckades bli en snackis

– Hur kom det sig att Mölle av alla ställen blev så “happening”?

– Det finns säkert flera bidragande orsaker. Att platsen är vacker är ju en förutsättning men också att Mölle lyckades bli en snackis. När folk började strömma till var det flera fotografer som satte upp små ateljéer i byn. Det blev populärt att ta sin bild hos dem och det prånglades ut vykort i tusental. Det bidrog säkert till att det blev ett populärt resmål bland en kulturell medelklass i Berlin, och det i sig drog ännu fler turister. Och så klart det faktum att män och kvinnor badade tillsammans. Det talades det om vida omkring.

Ambivalent inställning till förändring

– Vad inspirerar dig som författare?

– Jag har fått fundera på det. Jag har ju skrivit om ganska olika saker, men något som verkar vara gemensamt är att det på något vis handlar om en slags samhällsförändringar. Jag tror att jag har en i grunden ambivalent inställning till förändring själv. Delar av mig vill att allting ska förbli som vanligt, och delar av mig vill störta hela samhället och ändra allt. Kanske är det därför jag ofta låter mina karaktärer möta just förändringar och tvingar dem att förhålla sig till dem.

Gråstrimmiga största målgruppen

– Bibliotekarierna som tävlat i Kontrapunkt hävdar att fans kommer för att se dem i deras naturliga miljö. Kommer fans av dina böcker också för att titta på kändisförfattaren i sin naturliga miljö?

– Nej, inte än så länge. Jag är skolbibliotekarie på en F-3-skola och där har jag inte min största målgrupp. Den är i regel lite mer gråstrimmig. (Skratt!)

Är bokklubbsfan, men vill helst bestämma läsning själv

– Jag rekommenderade Paradishamn som bokklubbsbok till några olika (alltså: bokklubbar, som när alla köper boken och så diskuterar man den tillsammans) för det finns så mycket att diskutera, personer, miljöer, handlingar … Är du själv bokklubbsfan?

– Jag måste erkänna att jag själv gillar bäst att prata med fantasikaraktärerna i mitt huvud i lugn och ro – men alla säger att jag är bara bäst på att rekommendera vilka böcker som funkar bäst i bokklubbar.

– Tack! Så kul att du gjort det. Jag är absolut bokklubbsfan. Däremot vill jag helst läsa det jag själv känner för! (Skratt!) Så där blir det lite konflikt ibland. Jag är inte med i någon bokklubb just nu men jag har varit det i perioder.

Att titta på foton sätter fart på fantasin

– Vad ska man tänka på alldeles särskilt när man skriver historisk fiktion? För att inte spräcka bubblan …?

– Jag tror att man kan överlåta ganska mycket åt läsaren. De flesta har redan en föreställning om tiden man skriver om. Men så klart, det går ju inte att skriva något som helt bryter mot perioden man försöker skildra.

– Och sedan läser jag ju på mycket. Nu kom jag på att jag inte riktigt svarade ordentligt på din första fråga, jag blev så glad att du kallade boken rolig så det försvann, men jo, jag gör rätt mycket research. Både om platsen jag skildrar och tiden. Jag gillar jättemycket att titta på gamla foton. Det sätter igång fantasin. Just Mölle har ju varit en guldgruva, det finns hur många plåtar som helst bevarade. Men mycket består tyvärr av stelt poserande turister i vattenbrynet och det återspeglar ju inte direkt livfullhet. Jag har tagit fasta på bilderna där poserandet bryts. Till exempel så. finns det foton när folk slås omkull av vågorna och skrattande halkar runt på stenarna, eller ett där en ung kvinna lägger en stor tångruska på en gubbes huvud just när kortet tas. Det liksom öppnar upp känslan av att det är riktiga människor som levt och kämpat och skrattat och gråtit.

Handlar om att hitta karaktärernas röster

– Språket … Du har ett övertygande lagom gammaldags språk – och lagom lokalt. Hur gammaldags – och hur skånsk – kan man bli – innan man skrämmer bort mainstreamläsarna i Mellansverige?

– Ja, det är ju alltid svårt. Om man brer på kan det lätt bli för mycket. Lite som när man transkriberar en intervju och den som talar låter helt galen eftersom meningarna hela tiden avbryts, börjar om och stannar upp med “ehh”. Vi är ju inte vana att läsa vårt talspråk och detsamma tänker jag gäller för dialekter och tidsfärg. Det skrivna språket är något eget, det går inte att försöka imitera “det gamla”. Jag tror mer det handlar om att försöka hitta en stämning och karaktärernas röster.

Sitter inne på en del skvaller

– Kullahalvön. Den är magiskt vackert skildrad. Naturen är som en egen karaktär i romanen. Vilka platser har du som dina favoritställen, små halvt hemliga smultronställen, att ta till? Det får gärna vara “off season”, alltså som nu när det är höst, och inte bara saker som är öppet när det är sommar och högsäsong.

– Oj, vad svårt! Men att ta en promenad vid Svanshalls klippor och se en spelning på Garage i Höganäs är fint. Och att gå till havet sent om kvällen när det blåser friskt och molnen jagar över stjärnhimlen.

– Vilken av dina fiktiva karaktärer i Paradishamn skulle du helst ta en fika med?

– Kul fråga! (Skratt!) Kanske Emil, han som kör för hotellet. Han är både om sig och kring sig och pratglad. Tänker att han borde sitta inne på en del skvaller om vad som hänt sen sist!

Ser fram emot Cormac McCarthys romaner

– Hösten brukar innebära massor av mysläsning, fluffig filt och varm dryck. Har du gjort upp en egen mysläsnings- eller höstläsningslista? Saker att se fram emot? Eller har du kvar av strandläsningen att njuta av? Dela gärna med dig av din bästa höstlista!

– Som alltid har jag en hel del som jag “tänkt läsa”. Jag har inte gjort någon plan men kommer säkert att beta av det i tur och ordning. Annars ser jag sjukt mycket fram emot Cormac McCarthys romaner The Passanger och Stella Maris som äntligen ska släppas!

”Känner jag borde läsa mer än jag gör”

– Har du några egna favoritförfattare bland historical fiction stjärnorna – eller andra romanförfattare … Eller det kanske man inte hinner med att unna sig, när man är både bibliotekarie och författare …? Jag gillar bland annat Stacey Halls, som är brittisk och som skriver i samma stil som du, fast i en annan miljö. Har du mot förmodan missat henne har du en lång mysläsningsstund att se fram emot …

– Henne har jag missat! Fick till och med googla namnet, men kände igen en del titlar. Tack för tips! Jag läser ju inte megamycket historical fiction egentligen. Lite här och lite där. Jag känner alltid att jag borde läsa mer än jag gör. Men jag gillar till exempel Roy Jacobsen och Jon Kalman Stefanssons trilogi om pojken. Annars tipsar jag gärna om Belinda Grahams recension av Paradishamn. Den är superroligt och annorlunda skriven om en helt okej historisk roman! (Skratt!)

Funderar på två helt olika projekt

– Så mycket mer än “helt okej”, skulle jag vilja tillägga! Romanen är enastående i svensk – och skånsk – kontext. Och nu till framtiden … Vilka nya skrivarprojekt har du på gång? Blir det mer om någon av karaktärerna i Paradishamn? En helt ny roman? Vilken epok i sådana fall? Och viktigast av allt … blir det mer mysiga miljöer från Skåne att fåtöljresa till?

– Jag är lite kluven just nu. Jag funderar på två helt olika projekt. Samtida noveller eller småstadsmylla på 1950-60-talen. Vi får se var jag landar!

– Det låter härligt! Lycka till med historien i framtiden!

Läs JPS Medias recensioner av:
ERIKA OLOFSSON LILJEDAHL : PARADISHAMN

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners