THE HALO EFFECTs Niclas Engelin: “Mycket har hänt på kort tid, och jag klagar inte en sekund”

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Visst hade det viskats en del i branschen och pressen under senvåren, men för vanliga dödliga kom The Halo Effect till synes från ingenstans och gjorde sensation på Sweden Rocks största scen i somras. Utan att ens ha ett album ute, dessutom. Intresset då närdes föga förvånande av att alla inblandade på en eller annan tidpunkt varit medlemmar i landets och kanske världens okrönta kungar av melodisk death metal, In Flames, men innan dess hade tystnaden kring detta stjärnspäckade projekt varit total. Alla inblandade var ”duktiga på att hålla käft”.

– Ja, jag får faktiskt ge en eloge till oss alla för detta, säger gitarristen Niclas Engelin. Har man gjort sex, sju låtar då vill man ju gärna dela med sig med andra. Men det var en överenskommelse vi hade. Bara närmaste kretsen visste vad vi höll på med, men det var fantastiskt att det höll så länge.

Fick kontrakt med bara en färdig låt

Med länge avses ända sedan november, december 2019. Enligt Niclas var det då den första demon spelades in. Därefter kom pandemin, vilket satte en del käppar i hjulet. Det blev i varje fall inte bättre att jobba då, menar han.

– Men vi fortsatte i alla fall att spela in mer musik då, och vi spelade in till plattan under hela den här perioden. Sedan signades vi till Nuclear Blast, och då hade vi bara en färdig låt och en video. Men de sade ändå ”Det här vill vi jobba med”.

Började prata om att ”riffa lite”

På en rak fråga om vem som tog initiativet till att sätta ihop The Halo Effect medger Niclas att det har ”blivit lite blurrigt på vägen”, men han minns i alla fall tydligt ett tillfälle då han träffade sångaren Mikael Stanne på en tågresa. De började prata om att träffas och ”riffa lite”, och sedan rullade allt gradvis på. Ett möte med basisten Peter Iwers och trummisen Daniel Svensson följde, vilket i sin tur ledde till ytterligare samtal.

– Sedan bestämde vi oss för att träffas en tisdag och prata mer om det här. Peter och Daniel har ju ett bryggeri också, men de tyckte vi skulle ses och jamma. Fast vi hade egentligen inte en tanke på att starta ett band och göra det här då.

Är här för att spela och ha skoj

– Men hur logiskt var det på en skala vad gäller vilka som skulle vara med i bandet?

– Ja, det var inget snack. För det var klart att Jeppe (alias gitarristen Jesper Strömblad) också skulle med. Det är inte så jävla svårt. Vi är här för att spela och ha skoj. Det ska inte vara så svårt. Man ska inte övertänka det här. Vi har gjort det här så länge.

Visste hur alla fungerade från början

– Hur mycket betydde det att ni var vänner sedan tidigare?

– Att vi hade kännedom om varandra sedan tidigare underlättade enormt. Vi visste ju hur vi fungerar både som människor och musiker. Om man sätter ihop ett band och inte känner varandra kan man inte alls göra som vi gjort. Då har man en startsträcka på sex till tolv månader först.

Skulle vara mörkt och ont ”på den tiden”

Samtidigt var det inte självklart exakt vad bandet ville göra med musiken. Eller hur den skulle låta. Men pandemin kom emellan, och då blev den gemensamma tanken att man kunde ta den tid som behövdes för att komma fram till ett bra svar.

– Sedan är det ju så att alla har varit med sedan det begav sig. Alla har varit med och formgivit genren. Du kan gå in på ”treasure hunt” på nätet och kolla in bandet Septic Broiler, men det måste vara tidigt på kvällen. För det skulle ju vara väldigt mörkt och ont på den tiden. Det var ju det som blev Dark Tranquillity senare.

Självklara fanbärare

Med andra ord är det svårt att undgå det faktum att alla i bandet varit med sedan det begav sig och formgivit det som i vardagligt tal kallas The Gothenburg sound, den svenska varianten på melodisk death metal med band som At the Gates, Dark Tranquillity och, förstås, In Flames, som självklara fanbärare för den samma.

Alla har fått tillföra idéer

Niclas säger att det viktigaste för The Halo Effect är melodierna. Att musiken är melodisk är nummer ett. Därefter kommer de häftiga riffen. Och förstås, Mikael Stannes fantastiska sång. På samma gång berättar gitarristen för alla som lyssnar att det är en glädje att folk tycker bandet och musiken är ”jävligt bra”. Särskilt som den avslappnade affär som stavas Days of the Lost är en produkt av att alla verkligen har fått göra sin grej.

– Ja, alla har fått tillföra idéer, vilket gör att allt blir mycket lättare. Vi har inte den eller den mallen. Vi diggar bara den här musiken. Någon säger vi gör så här. Ja, vad fan säger vi andra, ”Bring it on”. Jag tycker det ska vara den inställningen. Det är nästan som i böckerna om Åshöjdens BK.

Frihet under ansvar

– Någon av de andra har sagt att det här inte är på liv och död längre? Hur menar ni då?

– Det var det vi pratade om innan. Vi har högt i tak när det gäller när, var och hur. Men självklart går vi all in i alla lägen. Det handlar om frihet under ansvar. Du måste ändå alltid leverera ändå. Det är som när man var tonåring och hade föräldrafritt.

Albumet är redan en succé

– Men finns ni fortfarande om fem år, tror du?

– Nämen, det tror jag. Vi håller redan på och skissar på nästa album. Sedan vill jag också gärna tro att våra hundår är gjorda. Det är mycket som hänt på kort tid nu, och jag klagar inte en sekund. Jag omfamnar det här fullt ut.

Vilket är lätt att förstå. Debutverket Days of the Lost släpptes så sent som den 12 augusti och är redan en succé. En förstaplats på den svenska hemmaplanen, en sjätteplats i Finland och Österrike. Topp-3 på brittiska rocklistan, ett par topp-5 placeringar amerikanska listor och så vidare.

Således är det väl bara att gratulera till framgångarna. The Gothenburg sound slår till igen. I en helt ny skepnad.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners