BLUE ÖYSTER CULT – sångaren Eric Bloom om första albumet på 19 år: “Vi kände inte för att ta ett år till av våra liv för att göra en ny skiva”

Annons

Blue Öyster Cults sångare Eric Bloom under inspelningen av nya albumet The Symbol Remains. Foto: Richie Castellano och Steve Schenck

De må vara mest kända för den breda publiken för hits som Burnin’ for You, Godzilla och givna signaturmelodin (Don’t Fear) The Reaper. Men Blue Öyster Cult är också rocklegenderna som sålt 25 miljoner skivor och influerat otaliga band under sin halvsekellånga karriär, däribland storheter som Iron Maiden, Metallica, Queens of the Stone Age och Twisted Sister. Fast vid det här laget har nitton år förflutit sedan deras senaste album Curse of the Hidden Mirror såg dagens ljus. Väntan på nytt material har varit lång, men som det heter i klyschan; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Nytt album avtäcks för världen

Samtidigt kan konstateras att tålamodet hos de trogna fansen nu gett utdelning. I skrivande stund är äntligen ett nytt album med den upplyftande titeln The Symbol Remains redo att avtäckas för världen. På tiden, kan tyckas, men sjungande gitarristen Eric Bloom försäkrar att senfärdigheten inte har med den kreativa biten att göra.

– Nej alla i bandet tänker alltid på att skriva. Det är det vi är och vårt yrke, säger han. *Buck har skrivit de senaste tio åren och *Richie likaså. Vi förtjänar vårt leverne på att turnera, men vi får nya idéer hela tiden. Fast en sak är säker; det faktum att vi fick nytt skivkontrakt gav oss definitivt eld i baken.

Det italienska skivbolaget betydde allt

Elden i baken stavas för övrigt Frontiers. Det italienska skivbolaget har i nästan 25 år år hängivet arbetat i tjänst för den klassiska melodiska hårdrockens, hair metalens, FM-rockens med meras fortlevnad i både gammal och ny skepnad. Genom åren har välkända storsäljande band som Boston, Journey, Styx, Toto, Whitesnake och Winger fått en ny chans när de stora elefanterna i branschen svikit. Således var det en självklarhet att anta italienarnas erbjudande. Deras del i comebacken kan inte överskattas, något Eric är den förste att skriva under på.

– De betydde allt. Utan dem bakom oss hade vi aldrig gått in i studion. De gav oss ekonomiska medel att göra det här. Vi arbetade med skivan i ett år, vi tänkte inte stressa. Vi skrev och repade förra sommaren, och sedan gick vi in i studion i vintras. Därefter anlitade vi Tom Lord Alge för egna pengar till att göra mixningen. Vi skickade filer fram och tillbaka till honom, så det var en lång process.

Sångerna skrevs innan viruset slog till

– Men det låter ändå som om ni blev färdiga innan Coronaviruset stängde ner världen?

– Vi hann göra grundinspelningarna i en studio i norra delen av staten New York innan Covidviruset slog till. Men alla kompletterande arrangemang gjorde vi hemifrån, inklusive gitarrerna. Så det är allt tur tekniken som kan lösa sådant här finns.

Turen eller snarare framförhållningen bidrog också till att arbetet trots allt flöt på enligt planerna. Eric berättar att en del låtmaterial “skrevs för ett tag sedan” innan skivkontraktet var ett faktum.

– Jag vet att Buck hade två, tre sånger redan då. Samma sak gäller för Richie medan jag skrev en del förra sommaren. Så jag hoppas att både våra hardcorefans och den vanliga allmänheten ska tycka om vad vi gjort. Så här långt har bara folk som du hört hela skivan, men vi har släppt två spår, som vi gjort videos till. Och dem har vi faktiskt fått mycket spelningar på. Folk har lyssnat på dem och säkert vrålat under tiden.

Vännen och managern gick bort

– Vad jag tycker om med The Symbol Remains är att den är så varierad. Den visar upp alla sidor av bandet.

– Vi har ju tre låtskrivare, tre sångare och två gitarrister i bandet, och då är det givet att det blir mycket variation och en massa olika sound på grund av det. Därför finns det också något för alla på skivan. Sedan medan vi höll på att spela in blev vi själva också mer och mer entusiastiska över vad vi gjorde. Till slut hade vi blivit väldigt entusiastiska, och det spelar också in.

Vad Eric verkar vilja uttrycka är att entusiasm smittar av sig på det färdiga resultatet, och det om något kan förstås te sig som en självklarhet. Men samtidigt kan ingen entusiasm i världen rå på tidens tand. För lite mer än fyra år sedan gick bandets medgrundare och tillika mångsysslande manager, producent och vän Sandy Pearlman bort. Detta var ett stort avbräck för bandet. Utan honom inget Blue Öyster Cult, säger Eric bestämt.

– Han skapade och organiserade allting och gav oss riktning. Han var också med och skrev texter, ordnade skivkontrakt och så vidare. Den grundläggande idén om bandet kom från honom.

Floppande skivor fick musten att tappas bort

Fast med detta sagt; alla goda ting kommer till en ände. Vilket inte minst gäller i musikbranschen. Eller också tynar populariteten bort i interna problem, skivbolagets prioriteringar eller skiftande smak på marknaden. Sistnämnda förklaring passar väl bäst in på Blue Öyster Cult. I slutet på åttiotalet hade bandet förlorat sitt kontrakt med långtida arbetsgivaren Sony – tidigare klassiska Columbia – och sedermera hamnat hos indiebolaget CMC. Där gav de ut de två albumen Heaven Forbid och Curse of the Hidden Mirror. Båda floppade kommersiellt, och detta gjorde till slut att musten tappades bort i hanteringen. Därav nitton års avsaknad av nytt material.

– Vi tyckte mycket om de där skivorna, och vi kunde inte förstå varför de inte sålde. Vi hyste varma känslor för dem, men vi blev motvilliga till att spela in igen på grund av de uteblivna framgångarna. Vi hade spenderat nästan ett års arbete var på de här skivorna för att skapa nytt material, så vi kände inte för att ta ytterligare ett år av våra liv för att göra en ny. Vi hade ingen brådska alls, men till slut gav Frontiers oss tillräckligt med motivation och backning för att vi skulle plocka ännu ett år.

Radiovärlden har blivit business

– Fast det handlade väl inte bara om det?

– Nej, det var också en fråga om att den här laguppställningen har turnerat tillsammans I 12-13 år, och jag tyckte att ett band som är så tight och bra borde spela in något. Samtidigt är det förstås så att radiovärlden har blivit väldigt mycket business. Vilket är en paradox. På classic rockstationerna spelar dom gamla sånger, men inte de nya medan man på andra stationer som spelar ny musik inte spelar vår musik heller. Därför är internet ända möjligheten att nå ut. Så jag hoppas fler upptäcker oss. Du vet, jag läser en del på sociala medier, och då ser jag kommentarer som “Jag visste inte de levde fortfarande” eller “Har aldrig hört talas om dem”. Så well, det är så det är. Men vi gör i alla fall fortfarande 90 shower om året.

Kvalitet, vitalitet och en här och nukänsla

– På tal om att känna till saker själv; hur bra koll har du på ny musik?

– Ja, å andra sidan är jag då väldigt omedveten om nya saker. Jag är inte up to date, och det är inte särskilt ovanligt. Men när jag häromdagen tittade på topp-tiolistan kände jag inte igen någonting. Hip-hop och electropop är liksom inget jag följer.

Vilket man får ha viss förståelse för: Eric fyller trots allt 76 den 1 december. Men det betyder inte att Blue Öyster Cult blickat bakåt på sitt nya album. Istället har kvintetten enligt egen utsago försökt skapa en här och nu känsla genom att leva upp till ett mål om att göra en skiva som har samma kvalitet och vitalitet som bandet tidigare alster samtidigt som man utvecklas. Fast glöm alla tankar om att The Symbol Remains skulle vara ett konceptalbum. Frågan må ha viss relevans, men Eric avfärdar alla sådana tankar.

Vampyr mister sin älskade på grund av smittat blod

– Jag ser inte det här som ett konceptalbum. Det enda “konceptet” är att det är relaterat till oss. För det här är definitivt inte mainstream. *John Shirley har till exempel bidragit till lyriken, och han har skrivit en del saker som tilltalar vår sinne för humor. Sedan har vi en sång som Tainted Blood, om en vampyr som mister sin älskade på grund av smittat blod. Så du kommer aldrig att höra en typisk kärlekssång från oss. Det vi skriver om är inte sådant man hör på radio nuförtiden.

50 år som medlem i bandet

– Med tanke på på det här med nutiden; I ert fall kan man verkligen reflektera över kontrasten mellan på nutid och dåtid. Tänker du någonsin på att du faktiskt varit en självklar del av Blue Öyster Cult i över 50 år?

– Varje dag. Jag menar, jag tänker på när jag träffade de andra i bandet i början, och jag hade ett hus bara tre kilometer härifrån. Så det är bara…så att livet är märkligt. Jag bor förresten fortfarande på Long Island där vi först träffades.

Turné med Deep Purple 2021

– Vad har varit höjdpunkterna med bandet?

– Oh well, Vi har haft både höjdpunkter och lågvattenmärken. Men att spela på Madison Square Garden var toppen. En annan höjdpunkt var när vi spelade med Byrds och Mahavishnu Orchestra på en festival. Det var fantastiskt att få spela med *Roger McGuinn då. Sedan turnerade vi med Alice Cooper 1972. Så vi har gjort mycket genom åren. Nu har vi inplanerat en turné i Storbritannien med Deep Purple, men den har blivit framflyttad till 2021.

Suget att komma ut finns alltid där

– Ni är ju alltjämt väldigt aktiva, men du har aldrig funderat på att pensionera dig med tanke på åldern?

– Well, jag har absolut tänkt på det, men jag vet ingen av oss som vill pensionera sig. Därför skulle det nog krävas att något hände, så vi blev tvungna. Som att någon blev sjuk. För saken är den att alla en gång hoppade på det här för vi ville spela och skapa. Ingen vill sitta hemma. Alla är glada över att komma hem, men suget att komma ut igen finns alltid där. Det här är det bästa jobb jag någonsin haft.

Önskar sig ett vaccin

– På tal om det, vad hade du arbetat med om du inte blivit musiker?

– Jag har ingen aning. Jag började med att spela i band under hela collegetiden. Sedan efter det var det tänkt att jag skulle bli bandbokare, men när det inte funkade gick jag med i ett band igen.

– Vad önskar du dig av framtiden?

– Well, min största önskan är att vi ska få ett bra vaccin riktigt snart, så vi kan börja jobba igen. Jag menar, liveunderhållningen har det riktigt svårt. Jag bor i New York, och den stora grejen här är Broadway, och om de har stängt har det inverkan på allting omkring. Alla skådespelarna är arbetslösa och restaurangerna och mycket annat har stängt. Så det ser verkligen mycket illa ut.

Skriven 2020-10-07

*Buck Dharma alias Donald Brian Rieser är gitarrist och sångare och tillika Blue Öyster Cults ende konstante medlem sedan bildandet 1967. Eric Bloom blev inte medlem “förrän” 1969.

*Richie Castellano är trummis, och har varit en del av bandet sedan 2004

*Tom Lord-Alge: Välkänd och enormt meriterad mixare med en hel armé av artisters alster verksamma i högst skiftande genrer på sin CV. På meritlistan hittar man bland annat Backstreet Boys, Blink 182, Avril Lavigne, Marilyn Manson, Pink, The Rolling Stones och U2

*John Shirley är en amerikansk författare känd för sina mörka science fiction- och skräckromanter

*Roger McGuinn var den legendariska 60-talsgruppens ständige sångare och gitarrist

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners