MEMORY – Liam Neeson gör Taken en gång till, men nu sviktar minnet

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Martin Campbell
Skådespelare: Liam Neeson, Guy Pearce, Ray Stevenson, Taj Atwal, Ray Fearon
Land: USA
År: 2022
Genre: Action, Brott, Thriller
Längd: 114 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: SF Studios
Betyg: 1

Memory är lätt att glömma och innehållet i filmen visar inte upp något som är minnesvärt – trots att Liam Neeson spelar en man med Alzheimers. Nej, det här är ingen sådan där tänkvärd film, som när Anthony Hopkins kämpade med glömskan i The Father. Liam Neeson gör helt enkelt Taken, en gång till.

I Memory spelar Neeson en hitman som har problem med sviktande hälsa. Han tänker “ställa saker tillrätta” medan han fortfarande minns något av vad han ska göra. Han har fått ett kontrakt på att mörda en trettonårig tvångsprostituerad flicka, men istället bestämmer han sig för att döda alla andra, inklusive de som gav honom ordern. Monica Bellucci spelar Davana, överhuvud för den kriminella organisation som Neesons hitman decimerar under filmens gång.

Ännu en hämnare med minnesförlust

Hämnare med minnesförlust – en gång i tiden slog Guy Pearce igenom med en sådan rulle, nämligen Memento, där han tatuerade in ledtrådar för att inte bli av med dem. Här är Pearce en FBI agent. Det är distraherande. Man tänker med jämna mellanrum på hur mycket bättre Memento var, med ett liknande minnestema.

Hur kan man göra något så dåligt av en sådan intressant grundpremiss? Och med en sådan fin skådespelare som Bellucci i en totalt bortkastad och onyanserad roll? Kvinnlig framgångsrik person och företagsledare med ett visst utseende och av en viss ålder måste per automatik vara en ondskefull bitch – typ Cruella de Vil eller Miranda Priestley. Isdrottningen återvänder. Så föråldrat, så daterat, så stereotypt. (Har ingen av manusförfattarna lärt sig något av den nyanserade Livia Soprano i en av världens bästa TV-serier?)

Alla jagar Neeson

FBI och en annan hitman och folk som jobbar med trafficking och lite annat löst folk är ute efter Neesons åldrade hitman. Massor av människor blir mördade till höger och vänster, oftast innan man hunnit lära sig vilka de är. Inklusive den trettonåriga flicka som protagonisten inte ville skjuta i början av filmen. Inklusive en civilperson som just raggats upp på en bar för att “beskyddas“ från en tafsande bargäst. Ur askan, i elden. Med Neesons hitman slutar hon snabbt sina dagar, skjuten, bränd och förkolnad.

Hämnd räcker inte – det måste även finnas hopp

Vad gillade folk med Taken? Hämndfantasier räcker inte som förklaring. Det var även hoppet, att någon skulle räddas, att någon skulle överleva. The Equalizer, och dessförinnan Taxi Driver, hade samma idé – en flicka skulle räddas från trafficking. Det gör att uppoffringen är värd något. Men när alla är döda – vad är då meningen? Ingen blir räddad och fler kriminella organisationer kommer att fortsätta som vanligt, “business as usual“. Och FBI är totalt värdelösa.

Medelålders trött man på jakt efter egen rättvisa

Liam Neeson har gång på gång spelat “medelålders trött man som tar sin personliga version av rättvisan i egna händer” – ett grepp som vid det här laget känns både uttjatat och otidsenligt. Vad som är än värre är att FBI i den här filmen tycks agera enligt samma vigilantemodell. Vad hände med att analysera strukturer, samla bevismaterial och granska skattesedlar? Det var ju trots det som fick maffian på fall på Al Capones tid.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners