CYRANO – kostymdrama som inte sparar på vare sig krutet eller slantarna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Joe Wright
Skådespelare: Peter Dinklage, Haley Bennett, Kelvin Harrison Jr., Ben Mendelsohn, Monica Dolan
Land: Storbritannien, Kanada, USA
År: 2021
Genre: Drama, Musikal, Romantik
Längd: 123 minuter
Format: DVD
Betyg: 4

Cyrano de Bergerac är Frankrikes nationalepos. Svaret på Hamlet såväl som Romeo och Julia. Inklusive fäktning och en berömd balkongscen. Den dramatiska huvudrollen är den som alla franska skådespelare vill gestalta på scen. Den bästa filmatiseringen är och förblir den med Gérard Depardieu. Man behövde knappt förstora hans näsa för att han skulle förvandlas till den romantiske 1600-tals hjälten, som har funnits i verkligheten, men som i fiktiv form skapades vid förra sekelskiftet av Edmond Rostand.

Pjäsen Cyrano de Bergerac hade premiär 1897. Den här versionen, som kort och gott heter Cyrano, hade scenpremiär så sent som 2018. Det är den här nya versionen, där alla talar och sjunger (!) på engelska, som har blivit filmatiserad av de överdådiga kostymdramernas mästare Joe Wright, och man har inte sparat på krutet eller på slantarna. Här finns allt från rykande heta stridsscener i snön till rykande heta (och mjöliga) dansscener i bageriet.

Symboliska masker och marionettdockor

Det myllrar av välklädda statister, hästar och vagnar, extravaganta klänningar och överdådiga miljöer. Teaterscener i stort och smått. Överallt finns masker och marionetter och kasperteatrar. Allt understryker att vi alla spelar roller hela tiden. Cyrano de Bergerac är måhända den bästa spelaren av dem alla. Han skapar under filmens gång den perfekta marionettdockan för att förklara sin kärlek för barndomsvännen Roxanne. Christian förstår först inte att han är en marionettdocka för en annan mans kärlek – han inbillar sig att han blir älskad för sin egen skönhets skull.

Repriserar sina succéroller från teaterscenen

Peter Dinklage och Haley Bennett repriserar sina roller från scenmusikalen i filmen, och de flankeras av idel kända namn i de små rollerna. En favorit är Monica Dolan som Roxannes hårt prövade tjänarinna Marie. Australiensaren Ben Mendelsohn, som spelat skurk i snart alla franchises som finns, spelar här med sann formtoppning musikalens skurk: Comte De Guiche. Han är rik och inflytelserik och har gett sig den på att gifta sig med Roxanne.

Roxanne är däremot på jakt efter den stora kärleken. Hon fnyser åt pengar och titlar. Hennes tjänarinna Marie är mer praktisk. Pengar är inte att förakta när man ligger efter två månader med hyran. Och när fick Marie senast betalt för sina tjänster?

1600-talet var en tid som för fransmännen präglades av kriget mellan Frankrike och Spanien. Soldater är en naturlig del av stadsbilden och de finns överallt i den här filmen. Och alla beundrar Roxanne.

Allt kretsar kring Roxanne

Allt kretsar kring den vackra Roxanne, en helt ljuvlig och skönsjungande Haley Bennett. Hon slog igenom med dunder och brak i sin filmdebut – rollen som stor popstjärna i Hugh Grant filmen Music and Lyrics var som klippt och skuren för hennes talanger. Få debuterar på den nivån.

Hennes motspelare Peter Dinklage är en av de mest talangfulla britterna av en viss generation – och han har gjort så mycket. Bland annat ett inhopp i Avengers: Infinity War och den finaste rollprestationen i Oscarsvinnaren Three Billboards … Men det går knappt att nämna Dinklage utan att nämna Game of Thrones Där intrigerade han som få, och gick vinnande ur spelet.

En mindre version med mindre näsa

Cyrano de Bergerac i den nya musikalversionen Cyrano har inte en abnormt stor näsa som sminket satt dit. Han är bara kort i rocken och har mindervärdeskomplex på grund av detta. Sminket har inte behövt göra några ändringar på Peter Dinklages välkända och älskade nuna. Han är sig själv helt enkelt, skönsjungande med en äkta, skrovlig stämma.

Kruxet i historien är den sköne Christian, som är Cyranos främsta rival om Roxane. Vi har alltså en tvålfager yngling som bräker på amerikanska i forna tiders Frankrike … Det räcker att man ska ha poetisk licens för att de talar (och sjunger) på engelska utan någon speciell dialekt eller accent, förutan att ta in amerikanska också. Amerika var inte ens grundat på 1600-talet när det här utspelar sig. Och Ben Mendelsohn talar inte australiensiska i sin roll.

Bravur, nyanser och hjältestatus för Roxane saknas

Vad saknas i nya Cyrano jämfört med originalet Cyrano de Bergerac? Främst nyanserna, men även djupet och kontrasterna.

Roxane ber Cyrano att skydda Christian eftersom alla i Cyranos kompani är gascognare. Utbölingar mobbas och misshandlas hänsynslöst, ett slags ingrodd och nedärvd rasism och pennalism. Detta är helt struket i den här pjäsen. Vilket verkar märkligt naivt i en story som handlar så mycket om “appearances”. Man bryr sig inte om varifrån någon kommer. (Det är kanske därför ingen märker att Christian är från ett framtida land som inte finns än?)

En mer passiv och hjälplös hjältinna

Man har tappat så mycket av nyanserna. Comte de Guiche i filmen Cyrano är enbart en skurkroll – i originalet Cyrano de Bergerac går Cyrano och Comte de Guiche från fiender till jämlikar och vänner. En intressant story arc i fem akter.

Och Comte de Guiche stannar inte hemma när det är krig. Det gör inte heller Roxanne. Hennes bravur när hon smugglar med sig mat och andra förnödenheter till fransmännen, och tar sig genom spanska fiendelinjer, är pjäsens stora hjältedåd – eller hjältinnedåd. Filmen Cyranos version av Roxanne är en mer passiv, mer hjälplös och mer stillasittande hjältinna. Kort sagt: en amerikansk hjältinna istället för en eldig fransyska som gör vad hon vill, när hon vill, utan att be om lov.

En äkta fransk jultradition

Den bästa Cyrano de Bergerac är fortfarande den klassiska versionen med Gérard Depardieu. Men den som gillar frisk komedi, och är intresserad av historien bakom scensuccén 1897 (med en del poetisk licens och fria broderier), kan spana in den framgångsrika komedin Cyrano och jag Visst är skaparen Edmond Rostand värd en egen film … Och en egen pjäs. Och här talar alla franska i Frankrike.

Varför friar aldrig Cyrano till Roxanne?

I Cyrano och jag finns också en intressant, annorlunda teori till varför Cyrano aldrig gör slag i saken och friar till Roxanne. Det har inte med utseende eller mindervärdeskomplex att göra. Edmond behöver en kvinna att älska på avstånd, en som han inte är gift med (eller är hans älskarinna) för att kunna dikta framgångsrikt. Edmonds alter ego Cyrano är inte bara en musketör, han är också en poet – och kanske behöver han den omöjliga kärleken, mycket mer än den möjliga, eftersom han älskar sitt eget skapande mer än något annat.

Fransk jultradition!

Förresten. Originalpjäsen Cyrano de Bergerac hade premiär under jullovet, den 27 december 1897. Det blev årets stora julsuccé. En tradition som har hållit i mer än etthundra år. Filmen hade premiär den 6 december, lagom till juluppladdningen.

Cyrano de Bergerac som julmys … medge att franska jultraditioner och svenska, med Kalle Anka, Jönssonligan och Sällskapsresan, är markant annorlunda.

print

Våra samarbetspartners