GASTON + SPIROU DOUBLE FEATURE – bitvis kul, överdrivet och utan riktning och mål med franska seriefavoriter på film

Annons

FAKTA
Titel: Gaston
Regi: Pierre-Francois Martin-Laval
Skådespelare: Theo Fernandez, Pierre Francois Martin-Laval, Arnaud Ducret, Jérome Commandeur, Alison Wheeler
Originaltitel: Gaston Lagaffe
Land: Frankrike/Belgien
År: 2018
Genre: Äventyr/Komedi
Längd: 85 minuter

Titel: Spirou
Regi: Alexandre Coffre
Skådespelare: Thomas Solivérès, Alex Lutz, Géraldine Nakache, Christian Clavier, Ramy Bedia
Originaltitel: Les aventures de Spirou et Fantasio
Land: Frankrike/Belgien
År: 2018
Genre: Äventyr/Komedi
Längd: 89 minuter

Format: Blu-Ray
Distributör: Studio S Entertainment

Spirou har en ekorre vid namn Spip som bäste vän och sidekick. Gaston Lagaffe har en svartvit katt, en mås och en guldfisk som i svensk översättning heter Bubblis. Spip är en förkortning för Spirou som är vallonska för ekorre – så en kille som heter ekorre har en ekorre som heter ekorre som sidekick … Helt logiskt!

André Franquin gillade helt klart att rita djur, så många djur dyker upp i albumen med Spirou och Gaston, vars mest kända äventyr alla är tecknade av samme belgiske tecknare. Franquin har också uppfunnit det långsvansande djungeldjuret Marsupilami.

Kul rent visuellt

Egentligen känner Spirou och Gaston varandra och de jobbar på samma tidning eller bokförlag (fast att säga “jobbar” är väl att ta i när det gäller Gaston Lagaffe) där Fantasio brukade vara någon slags chef … men när de nu fått varsin spelfilm så verkar de bo i helt skilda världar.

Filmerna finns i en dubbelpack och de var rekommenderade som barn- och familjeunderhållning från 6 år när de hade premiär i Frankrike.
(Eftersom franska barn talar franska kan de förstå dialogen – i Sverige får man rekommendera från åldern “kan läsa undertexter”- och uppåt. Fast Gaston är bitvis kul rent visuellt, utan att man behöver förstå eller översätta för barnen vad som sägs.)

Har med djuren till kontoret

Gaston jobbar i filmen på ett nytt startupbolag (som vann priset för årets startup 2017) men han har fortfarande med sig sin gamla Fiat från 1950-talet då serierna hade premiär. Bilen går numera på miljövänlig olivolja. Eller solkraft. Eller vindkraft. Eller … uppfinningsrikedomen är enorm. Liksom allt som går snett med alla uppfinningarna.

Gaston har också med sig sina älskade djur till kontoret. En katt, en mås, en guldfisk och en ko. (Varför tillåts det? Tar ingen någon hänsyn till pälsallergiker och laktosintoleranta på jobbet länge?) Gaston gillar allra bäst att äta och att sova och att uppfinna saker … och så blir det en antydan till office romance med den ljuvliga Jeanne, som tycker att allt Gaston gör är helt genialiskt.

Vet aldrig att det är ett hyss…förrän efteråt

Jeanne är kombinationen söt, nördig och rolig … en ovanlig tjejroll i en komedi, och förutom sina djur är Jeanne den Gaston tycker mest om i världen – han uppfinner även en speciell manick bara så att Jeanne ska sluta kollidera med dörrar och väggar och annat när hon går runt och läser.

När det gäller den hårt prövade chefen, så ser han inledningsvis fram emot att vila upp sig på jobbet efter en prövande familjesemester. Men någon avkoppling finns inte på jobbet sedan Gaston anställdes. Missöde följer på missöde … och Gaston ser alltid lika förvånad ut när något går snett. Han vill ju så väl! Han vet aldrig att det är ett hyss han hittat på … förrän efteråt. (Hade Gaston varit elak och hittat på hyss med flit … hade det ju inte varit roligt. Det är hans välvilliga hjälpsamhet som går snett som är det roliga.)

Antihjälten blir hjälte

Till syvende och sist lyckas i alla fall Gaston rädda hela företaget från en ondskefull uppköpare som vill sparka alla Gastons vänner (och även hans hårt prövade chef) och … antihjälten blir plötsligt hjälte. En snäll kille som gillar djur och bara vill väl är en passande huvudperson i en komedi.

Däremot har filmen inte riktigt hjärtat på det rätta stället – serierna var roligare, här har man överdrivit för mycket. Visst hade en tidningsredaktion eller ett bokförlag varit en vettigare och roligare arbetsplats att driva med än ett lager för oanvändbara saker. Startupbolag är övervärderade.

På tok för lång startsträcka för Spirou

Spirou och Fantasio – som heter Nicke på svenska och Spirous bäste vän, ekorren Spip dyker upp i ett eget äventyr – och med tanke på vad Gastons chef genomlider så borde Fantasio-Nicke vara tacksam över att han inte behöver vara Gastons chef lägre. Men Gaston har fått den bättre filmen, när det gäller komik och running-gags …

Filmen Spirou har på tok för lång startstäcka, en superskurk ska introduceras mycket omständligt och med massor av avrättande av underhuggare och förklarande av onda planer … som påminner om något från Venom, Moonraker, Kingsman– filmerna … och så vidare. Och givetvis går tankarna till Austin Powers och Mike Myers som gjorde spion- och superskurkparodier så mycket roligare … inklusive skurkbolaget Vulcan. Jo, skurken i filmen Spirou bor i en vulkan. Skurkar gillar vulkaner.

Vi får aldrig se om det är en trappa eller en hiss som gör att skurken (och alla andra) kan gå ner i vulkanen. Eller är det en rutschkana? Ungarna undrar. Dålig casting kompletteras alltså med dålig set design och ett manus som verkar ha skrivit av de allra sämsta delarna av redan filmade dåliga manus.

Båttre köra ut i öknen utan lång förklaring

Det finns en lång upptakt som förklarar hur Spirou och hans sidekick först träffar varandra och på svenska säger Spirou att “Nicke” är ett konstigt namn. Är Nicke ett konstigt namn? Fantasio är ovanligt. Inte Nicke. Det finns till och med en apa som heter Nicke, Nicke Nyfiken, som barnen gillar.

Det finns en lång förklaring till varför Nicke har för små kläder på sig, och varför Spirou är klädd som en piccolo. Hade det inte varit bättre att bara säga att båda två jobbar på en tidning och ska göra ett reportage ihop och sedan kör de rätt ut i öknen som i 438 dagar? (Det där var en bra reporterfilm – utan för långt intro.)

Kämpar mot dåligt manus och magiska svampar

Sickan borde strykas, liksom hennes och Nickes kärlekshistoria som bara tar tid och är långtråkig … dessutom beter sig Sickan och Nicke som om de vore Spirous beskyddande och förmanande föräldrar, och i seriealbumen verkar det aldrig finnas någon ålderskillnad mellan Spirou och Nicke – de är mycket mer jämbördiga.

Christian Clavier (känd bland annat från de skojiga Bröllopskaos– filmerna) brukar vara bra, men kämpar mot ett dåligt manus och en massa deus-ex-machina svampar (magiska svampar som problemlösare = inte en bra lösning! Och ät aldrig flugsvampar och andra magiska svampar – hör ni det ungar!)

Blir aldrig någon bromance

Thomas Solivérès som Spirou är charmig och har bland annat gjort lyckad bromance komedi i den internationella supersuccén Intouchables (En oväntad vänskap) och nationalklenoden Edmond (svensk titel: Cyrano och jag) – missa inte denna vältajmade komedi som även gått som teater i Frankrike. Men … det blir aldrig någon bromance eller bra personkemi mellan Spirou och Nicke eftersom Nicke är upptagen med att springa efter sura Sickan hela tiden och hon har bara ett ansiktsuttryck som skådespelare: att se Claudia-Galli-lite-sur-ut.

Hade varit bättre med enbart Spip

Med några utbytta skådisar hade det här kunnat bli bra. Och med några strukna rollfigurer. Och med en större roll för Spip. Och med ett helt annat manus. Att efterlikna de sämsta delarna i The Kingsman som i sig var en fånig och dålig agentparodi är inte det bästa man kan eftersträva.

Karaktärernas personlighetsdrag är också helt fel. Vad som har kännetecknat Spirou sedan typ 1939 (när han först räddar Spip) är att han är hjälpsam och vänlig och ställer upp för allt och alla. Den här Spirou är egoistisk och osympatisk och självisk. Och Nicke och Sickan har ännu sämre personligheter. Borta är också den anda som präglade albumen Spirou – upptäckarglädjen, äventyret, nyfikenheten, humorn och vänskapsrelationen. Spip är dock jättebra. En och en halv timme med enbart Spip hade varit bättre. Och så hade Spip kunnat prata lite med Gaston och hans djur …

Missar både målet och målgruppen

Filmen marknadsförs som barnfilm (kolla trailern) men samtidigt är filmen full av parodier på 15+ filmer och filmer som gjorts innan den tilltänkta barnpubliken ens var påtänkt … Man missar både målet och målgruppen grovt. Vill du se kroknäst skurk med minioner och en färd mot en vulkan … kolla in Dumma mej och Dumma mej 2. Där finns skämt för både barn och vuxna, istället för skämt för varken barn eller vuxna.

Gaston är ungefär lika tonsäker som en gaffofon och Spirou är helt ute och svävar i det blå, utan riktning, utan mål. Även utan sin flygande ryggsäck. Ungarna älskar förresten alla Gastons djur, och att han ser så snäll ut .. Men vi ska inte ha fler djur nu. Ingen svartvit katt, ingen hamster, ingen mås och absolut ingen ekorre. Jo, okej då … kanske en guldfisk!

En snäll hissoperatör som hjälte idag?

Fans av seriealbumen kan räkna med nya utgåvor av vintage Gaston och Spirou och hans vänner från Cobolt förlag 2021. Det blir ett gott nytt serieår !

Spirou var förresten en snäll och hjälpsam hissoperatör (iklädd piccolouniform) innan han blev resande reporter. Skulle man kunna ha en sådan hjälte idag?

En snäll och hjälpsam hissoperatör – iklädd uniform med blänkande knappar är huvudpersonen i Marc Levys nya bästsäljare Någon som du. Så ja, man kan fortfarande ha en hissoperatör à la Spirou som hjälte i en modern roman. I alla fall kan en franskspråkig bästsäljarförfattare göra det valet … Det är kanske är Spirous arv som inspirerar?

Skriven 2021-01-20

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners