J.P. O’CONNELL : HOTELL PORTOFINO – träffsäkra dialoger, vykortsvackra miljöer och den ultimata konstkuppen

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bokförlaget Polaris
Genre: Skönlitteratur i översättning
Originaltitel: Hotel Portofino
Översättning: Mary Stanley
Antal sidor: 432
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2022-03-01

Platsen är Portofino, tiden är det inte alltid så glada 1920-talet. Den söta limoncellon flödar, men bakom det mörka hörnet lurar den sura fascismen. Det här är Upstairs, Downstairs (Herrskap och tjänstefolk) på ett hotell.

Bella startade Hotell Portofino eftersom hon hoppades på en nystart på det ljuvliga stället där hon och hennes man Cecil firade sin smekmånad. Hennes dotter Alice är krigsänka med en liten dotter att ta hand om, och hennes son Lucian drömmer fortfarande mardrömmar om skyttegravarna. Hans bäste vän Nish är hemligt förälskad i Lucian – och det är inte lätt att komma ut som homosexuell indier. Den italienska änkan Paula blir också förälskad i unge Lucian, liksom Alices nya nanny Constance, som är från Yorkshire.

Alla älskar Lucian

Underrubriken till Hotell Portofino skulle kunna vara “alla älskar Lucian“. Ja, utom den vackra Rose, som det är meningen att Lucian ska gifta sig med. Allt hans högtravande snack om konst går henne på nerverna. Paula har fördelen att hon inte förstår engelska, och nannyn Constance är av det tålmodiga slaget som lyssnar beundrande på allt som Lucian säger, och de har ett begynnande “meet cute” i biblioteket där hon väljer ut Homeros som lite lätt kvällslektyr – för att belysa att hon inte är obildat tjänstefolk.

För folk i Yorkshire gillar verkligen att läsa långrandiga och tråkiga uppräkningar av grekiska skepp. Skämt åsido – om ens förfäder jobbade som lantarbetare (eller var “in service”) vet man att de var för slutkörda för att läsa tjocka böcker och diskutera grekiska motiv i konsten efter arbetsdagens slut. Det räcker bra med en uppiggande kort novell på julaftonen eller juldagen. Sedan är kulturmåttet rågat och tiden fulltecknad.

Begränsad förståelse för vissa karaktärer

Ibland har man en aning om att författaren är en urban och modern man av ett visst samhällsskikt som inte har så stor koll på karaktärer som inte har samma bakgrund som hans själv. Det gäller bland annat Paula, Constance och Rose.

Paula, krigsänkan, karakteriseras till exempel av att hon är ett bra ligg med stora tuttar. Man ser aldrig något ur hennes synvinkel. Vad tänker hon, vad vill hon, vad är hennes intryck av alla engelsmän och vad i hela friden ser hon i den mycket yngre och mycket bortkomne Lucian? (Vad ser någon i Lucian över huvud taget – förutom att han lever i en tid då det är underskott på män, på grund av första världskriget …)

Fick passa på att föröka sig innan man dog

Constance tänker mest av allt på att hon saknar sin egen son därhemma … och att det är tidigt (?!) att ha barn vid bara tjugo års ålder. Här fnyser man. Högt. De flesta av mina ursprungliga klasskamrater hade barn innan de var tjugo – samma sak med mina grandmas, som minsann var unga långt efter årtalet 1926. Gissningsvis blev folk vuxna och hade familj ännu tidigare på 1920-talet, man hade ett annat perspektiv på ålder. Man ser också på de som blev inkallade till det stora kriget 1914 – 1918 att gränsen för “vuxen” gick allt längre ner i åldrarna. Man fick passa på att gifta sig och föröka sig innan man dog … På landet förökade folk sig tidigare, Constance är från Yorkshire (= landsbygd) och tjugo år är gammalt. På gränsen till att hamna på glasberget för gott …

Vem är nöjd med att bara vara vacker?

Rose karakteriseras som bara vacker – och eftersom hon är vacker är hon nöjd med bara detta attribut … Alla vet att sådana utsagor inte stämmer. För även vackra personer vet att man kan alltid bli lite vackrare, lite smalare, lite mer vältränad, med lite finare hy och med lite mer lyster i hårlockarna … Att vara vacker är ett heltidsjobb. Och förr i tiden fanns det stora krav på kvinnor att ha “accomplishments“. Det kunde vara att måla, sjunga, spela piano, dansa, underhålla på olika sätt … och givetvis att kunna räkna.

Frun var VD;n för familjeföretaget, oavsett om det var stort eller litet. Vilket man bland annat ser på Bella, och även på hennes dotter Alice. De jobbar, de sliter och snålar. Och de räknar. Cecil spenderar pengar och är ständigt pank, Lucian drömmer om att bli nästa kändismålare, fast han aldrig tjänar något på att rita och måla. Det är oklart om han har någon talang, och han kommer förmodligen att bli försörjd av sin fru. Som får räkna på slantarna. Cecil jobbar på att få Lucian rikt bortgift.

Bad, tennis och konstkupp

Folk badar, spelar tennis, blir förälskade, planerar konstkupper
och utövar utpressning. Här finns gott om intriger … Och samtidigt pågår en politisk utveckling i Italien som vi vet kommer att bli fatal för hela Europa. Bella ser vad som håller på att hända – men inte Cecil.

Det finns ett rikt galleri av intressanta karaktärer – en favorit är Lady Latchmere, en bestämd dam av obestämd ålder. Man vet aldrig vad hon kommer att säga eller göra eller hitta på.

Nya minnesbilder och bakgrundshistorier

Hotell Portofino lanserades som TV-serie på ITV så sent som 2022. Boken och TV-serien har mycket gemensamt, bland annat dialogerna som ofta är exakt likadana, men boken har mer bakgrundsinformation om karaktärerna och man får även mer insikt i olika perspektiv och olika tankar i olika situationer. Afroamerikanska Claudine är en av de karaktärer som utvecklas mer i bokform, hon har en intressant historia med många minnen från det kulturella Paris – och hon har bland annat hängt med Greta Garbo och Cecil Beaton.

Bellas och Cecils gemensamma historia utvecklas också mycket mer, med tankar och tillbakablickar. Det var i filmversion svårt att förstå varför de blivit ett par – i deras egna minnesbilder får man möta ett par som en gång i tiden var strålande lyckliga tillsammans. Även om Cecil fejkade sitt intresse i tennis för att imponera på Bella … Och deras lyckligaste dagar var tillsammans i Portofino.

Inga lyckliga par eller lyckade lösningar

Hotell Portofino erbjuder inga lyckliga par och inga lyckliga lösningar för karaktärerna. Det bästa de kan hoppas på är att bli lyckliga i sig själva – och att hitta en fristad från partners som allt för länge undergrävt och underminerat deras liv och självförtroende.

Dialogerna är ofta extremt träffsäkra, roliga och underhållande, med många undertoner, miljöerna är både vykortsvackra och historiskt intressanta och den ultimata konstkuppen … är värdig vilken bästsäljande deckare som helst.

Klassiska “Brits abroad” äventyr

Vad kan tilläggas? Det är som bäddat för uppföljare. Det kommer att en säsong 2 (på ITV(BritBox) i början av 2023. Bädda med extramaterialet och alla extrainformation om karaktärerna i romanen innan dess.

Och slutligen … Hotell Portofino är den senaste succén i en lång tradition med “Brits abroad”. En klassiker är Ett rum med utsikt av E.M. Forster – som blev en Oscarsvinnande Merchant-Ivory film A Room With A View. Ett gott tips om du inte kan få nog av “British-Italian melange” – och en härligt syrlig Maggie Smith

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners