DANNY WATTIN : DAVID DEN MINDRE VISES PROTOKOLL – inte så vist, inte så kul och något av ett magplask

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bokförlaget Polaris
Genre: Samtide skönlitteratur
Antal sidor: 275
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-03-15

The Finkler Question vann Man Booker Prize 2010. Den handlar om modern mobbing i samband med det judiska, och ställer även frågan om övergrepp mot någon som misstänks vara jude (eller jude-sympatisör) kan räknas som hatbrott. Om nu denne bara är en vanlig, vit, manlig, hetero britt utan religiös tillhörighet … ?! Det var skarpt, tänkvärt och förvånansvärt kul. Britterna kan det där med svart humor. Och inte bara i Shaun of the Dead.

Förväntningarna på David den mindre vises protokoll är höga, att denna volym ska ta itu med den brännheta “The Finkler Question” i en vanlig svensk, eller snarare stockholmsk, kontext. För ättlingar till överlevare av Förintelsen (eller de som flydde till Sverige innan Förintelsen) bär på ett kollektivt trauma som ärvs från generation till generation och hur ett sådant arv kan påverka tonårsgenerationen som bara känner till det land de nu lever i – det må vara USA, Kanada, UK eller Sverige … Detta dilemma har skildrats i många uppmärksammade böcker och filmer, bland annat nyligen i barnfilmerna Turning Red (Röd) och Encanto.

Rör ihop olika lögner till olika personer

Det finns massor man kan göra med antisemitism och det moderna Stockholm (eller 1990-talets Stockholm) … och förvånansvärt nog är detta ett slags ljuga-och-springa-i-dörrarna-fars, albeit med ett mörkare slut än i många farser. Allt kombinerat med den gamla Berts dagboks flåshurtighet. David börjar ljuga för att bli ihop med snygga Maja, bokens femme fatale, som aldrig får något djup eller någon positiv nyans, och hon är Palestinaaktivist. Sedan börjar David dikta ihop nya historier för föräldrarna, för sin syster, för olika kompisar och för Cissi, tjejen som är kär i honom. Men hon är ju inte snygg och inget för en Bert-kille att aspirera efter.

Farsgrepp, rankingsystem och magplask

Det är inget fel med farsgreppet per se. Jenny Jägerfeld har använt det med framgång, till exempel i Mitt storslagna liv (och även i någon mån i uppföljaren), och visst kan det bli kul med en huvudperson som trasslar in sig i sina egna lögner, för att han vill bli populär, för att han gillar något så töntligt som konståkning, för att han är homosexuell och kär i skolans snyggaste kille … När man är kär blir ju objektet automatiskt “skolans snyggaste” – något som författaren till den här boken aldrig fattar – Maja är snarare ett statusobjekt för protagonisten att eftertrakta eftersom hon är rankad som snygg på skolans snygghetsskala, inte för att huvudpersonen älskar henne.

Det blir något av ett magplask. Inte så vist, men inte så kul heller. Spring-i-dörrarna fars blir tröttsam i längden.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners