BILDER AV HENNE (säsong 1) – inte den tajta thriller man trott och hoppats på

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Pieces of Her
Skapad av Charlotte Stoudt
Regi: (1-8) Minkie Spiro
Skådespelare: Toni Collette, Bella Heathcote, Jessica Barden, Joe Dempsie, Omari Hardwick, David Wenham, Terry O’ Quinn, Gil Birmingham, Catherine McClements, Jacob Scipio
Land: USA
År: 2021
Genre: Brott, Drama, Mysterium
Längd: 52 minuter (8 avsnitt)
Visas på Netflix
Betyg: 2

Läste med stort nöje Karin Slaughters bok som denna serie bygger på för några år sedan, och fastnade för historien. Så självklart var det därför svårt att inte bli uppspelt när det stod klart att den skulle filmatiseras. Dock är det inte svårt att hävda att Netflix drar ut på historien väl länge här. Åtta avsnitt är helt enkelt i mesta laget. Efter en fängslande inledning börjar det hela trampa vatten ungefär halvvägs, och jag inbillar mig att fyra eller möjligen fem avsnitt kring just sisådär femtio minuter varit precis vad (serie)doktorn hade ordinerat.

Fast egentligen är det förstås i vanlig ordning orättvist att jämföra bok- och filmmediet på det här sättet. Den som läser en historia har ju som bekant fördelen att både tolka innehållet och skapa den visuella biten själv precis som det passar medan filmskaparen nästan utan undantag aldrig lyckas leva upp till de förväntningar läsaren har på de rörliga bilderna.

Förtjänar bli hårt granskad

Därmed inte sagt att detta faktum gör Bilder av henne till en orättvist kritiserad show. För visst förtjänar denna serie att bli hårt granskad. Å andra sidan är den inte dålig heller. Fast ändå, i slutänden väljer jag likväl mig efter visst ältande nöja mig med att utdela ett ”godkänt”-betyg i form av en hyfsat stabil ”tvåa” till verket ifråga. Och då inte minst för att alltid sevärda Toni Collette gör en stark insats av dramats förkroppsligade mysterium Laura Oliver.

Otrevlig patriark

Bland övriga medverkande gör folk som Joe Dempsie i bad guy-rollen och gamle Stepfather-bekantingen Terry O´ Quinn från Lost som otrevlig patriark mest intryck. För övrigt kämpar Bella Heathcote hårt för att hålla intresset uppe i sin förvirrade och sökande protagonistroll. Något hon väl inte lyckas helt med, men det är knappast hennes fel.

Våldsamt drama bryter lugnet

Fast som sagt, det går inte att förneka att man sugs in i historien i början. För upplägget är onekligen lika enkelt som smart. Initialt introduceras vi för Andy Oliver och hennes moder Laura hemma idylliska småstadshålan i Belle Isle, Georgia. Strax därefter befinner de sig på en restaurang då ett våldsamt drama bryter lugnet. Detta utgör bokstavligt startskottet på ett mysterium med mörka hemligheter som inte tål ljusets granskning. För när Laura brutalt oskadliggör den unge våldsmannen tappar alla hakan.

Finner anledning söka svar

Strax därefter kablas nyheten om den medelålders mammans resoluta ingripande ut, och det är då Andy bestämt uppmanas av Laura att lämna småstadshålan som hon växt upp i omgående. Utan förklaring. Bara gör det, är budskapet. Med sig får Andi nycklar till ett förråd någon helt annanstans, och förmaningar om att hålla låg profil.

Men naturligtvis lyder Andy inte sin mor. För i det där förrådet finner hon saker som ger henne all anledning att söka svar på alla frågor som episoden på restaurangen gett upphov till. Laura är uppenbarligen inte den person hon alltid utgett sig för att vara. Men vem är hon då? Det är frågan Andi ställer sig.

Lunkar ofta på

Om detta låter som en cliffhanger har ni alldeles rätt för er, men mer än så bör av uppenbara skäl inte yppas om handlingen. Fast om jag nämner att ingredienser som stenrik familj med smutsig byk, politiska ambitioner, terroristattentat, mord för öppen ridå, FBI, ny identitet och vittnesbeskydd finns på menyn kan ni nog tänka er en hel del olika scenarier.

Men är det spännande då, undrar kanske vän av ordning. Jovisst, absolut, i alla fall från och till. Men samtidigt är inte Bilder av henne den där tajta thriller som man trott och hoppats på. Den lunkar ofta på i sin jakt på nya hemligheter och avslöjanden utan att det för den sakens skull blir särskilt exalterande.

Väl omständligt

Väl många flashbacks bidrager också till att historien saggar. Skulle nämligen knappast vilja påstå att detta simultanberättande fungerar överdrivet väl här. Och varför då, kan man fråga sig? Well, till större delen har det att göra med att man tar för lång tid och för många gånger på sig för att sy ihop säcken mellan nutid och dåtid till det där klimaxet som ska fungera som bokslut. Det blir väl omständligt, helt enkelt.

Så ja, jag är ganska besviken. Boken lovade en hel del, men denna serie håller dessvärre väl tunt.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners