I KNOW WHAT YOU DID LAST SUMMER (säsong 1) – slasherreboot med missriktat fokus på dramat, snarare än skräcken

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Skapad av Sara Goodman
Regi: (1, 2) Craig William Macneill, (3, 4, 7, 8) Logan Kibens, (5, 6) Benjamin Semanoff
Skådespelare: Madison Iseman, Brianne Tju, Bill Heck, Ezekiel Goodman, Ashley Moore, Fiona Rene, Cassie Beck, Brooke Bloom, Sonya Blamores, Danielle Delaunay
År: 2021
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
Längd: 44-58 minuter (8 avsnitt)
Visas på Amazon Prime
Betyg: 2

Aah, du sköna 90-tal. Och nej jag pratar inte om det urtrista faktum som stavas grunge, en företeelse som gjorde rocken avsevärt tråkigare och segare, utan om vitaliseringen av slashers. Först kom Wes Cravens Scream-trilogi och gjorde stor (skräck)konst av att satirisera och leka med slashergenrens konventioner och därefter I Know What You Did Last Summer – lustigt nog löst baserad på en bok från 1973 – som vad gäller upplägget mest framstod som en tämligen rak variant på 80-talets diton. Om än i en märkbart mer påkostad, slickad och välspelad form.

Så långt historia. Nu skriver vi 2022, och Scream har som bekant väckts till liv igen i en film som gör sitt bästa för att leva upp till originalen på alla sätt. Till skillnad då från denna reboot i serieform av Know What You Did Last Summer, som mest intresserar sig för att betona dramaelementet. Ett faktum som inte är särskilt svårt att att hysa ett visst mått av kritiska synpunkter på, för övrigt.

Tvillingar allt annat än lika som bär

Ytligt sett vad gäller upplägget är denna version finns dock uppenbara likheter. Grundstoryn finns kvar även om handlingen förflyttats från Southport, North Carolina till Hawaii.

I handlingens centrum finner vi Alison och Lennon, tvillingsystrar som med undantag för utseendet är allt annat än lika som bär. Alison är den duktiga, välartade och tillbakadragna medan Lennon är ett ”wild child”, som super, knarkar och ligger runt så det står härliga till. Utan att be om ursäkt för det. För varför skulle hon?

Sätts på sin spets med dödlig utgång

Det behöver väl knappast tilläggas att systrarna inte alltid kommer överens, och nu när Alison kommit hem från universitetet på fastlandet i väntan på nästa termin dröjer det inte länge förrän allt sätts på sin spets. Med dödlig utgång, bör tilläggas. För i ett slag är Lennon plötsligt borta. Påkörd av en berusad Alison med vännerna i bilen på en mörk kustväg. Fast dessa i sin tur tror att det förhåller sig tvärtom eftersom hon bär systerns jacka.

Så vad göra? Alison spelar med. Vilket förstås inte är så lätt med tanke på ovannämnda olikheter . Således ligger det hela tiden en underliggande spänning i denna svårighet. Ska vännerna avslöja henne eller inte?

Känns hyfsat trovärdigt

För övrigt är utvecklar sig det hela rätt snabbt till en skapelse som mest koncentrerar sig på själva ungdomsdramat. Det blir mycket fokus på Lennon alias Alison, hennes vänner och allas inbördes relationer. Och ska något positivt sägas här får man väl säga att denna aspekt av serien fungerar bättre än förväntat. Det mesta känns hyfsat trovärdigt och de unga skådespelarna gör bra ifrån sig även om karaktärerna i sig i många fall mest ter sig smått jobbiga och självcentrerade.

Trots allt en skräckfilm också

Dock kan jag tycka att det hela inte håller riktigt för att dras ut över åtta episoder. Det blir för långrandigt, helt enkelt. Vi fattar, alla har sina problem och alla har måhända något nerbäddat djupt i det mänskliga bagaget som gör att de kan finna anledning att ta livet av folk i vänkretsen för.

För det här är ju trots allt en skräckfilm också. En slasher, så folk dör också på smått spektakulära sätt. Alltså är alla mer eller mindre misstänkta. Dessvärre hamnar denna del av serien alldeles för ofta i skymundan. Mysteriet, mördarens identitet och definitivt inte slasherelementet kommer i första rummet här. Vilket känns mer än lite fel eftersom det här trots allt marknadsförs som skräck.

Smartare att säga sanningen

Sedan är jag inte den som jämt hakar upp mig på hål i manuset, men en fråga som gnager i huvudet är varför Alison egentligen bestämmer sig för att posera som Lennon från början Tror inte man får något svar på detta. Så man får nog säga att det hade varit smartare av henne att säga som det var från början. Fast då hade förstås en viktig del av upplägget fallit platt till marken.

Varken hackat eller malet

Ändå är inte denna fullt medvetna manusmiss inte den värsta om man sätter den i perspektiv med själva tilltaget att göra det hela till ett hybrid av ungdomsdrama med substans samtidigt som man rebootade en slasherklassiker. För i slutänden är det enda man tänker på den gamla klyscha som stavas varken hackat eller malet.

Skriven 2022-02-07