LARS WILDERÄNG : REDOVISNINGSAVDELNING MARVIKEN – ofta svindlande spännande om topphemliga uppdrag i det förflutna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Norstedts
Genre: Science fiction, Spionromaner
Antal sidor: 437
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2020-12-01
Format: Pocket
Utgivningsdatum: 2021-02-10

Där Lars Wilderängs förra roman Fallet var en realistiskt stenhård och jordnära berättelse som inte alls tedde sig omöjlig ur en verklighetssynpunkt är Redovisningsavdelning Marviken en historia, modell ”far out” som tar hjälp av tidshopp för att sy ihop en skapelse där dåtidens förverkligade mardröm om det kraschade stormakts-Sverige friseras från bortom framtiden med hjälp av topphemlig teknologi.

Här befinner vi oss nämligen i ett annat Sverige. Ett land som aldrig förlorat sin status som stormakt och dessutom är i besittning av kärnvapen.

Både hemliga och olagliga uppdrag

I handlingens centrum finner vi Tor, en medelålders herre av det garvade slaget, som sysslar med underrättelsearbete av hemligaste sort. Uppdragen hans team får sig tilldelade är inte bara topphemliga, de är olagliga också. Men ändamålet helgar medlen. Teamets framgångsnivå är i det närmaste total.

Katastrofen förhindras vid skarpt läge

Något som klartext innebär att potentiella terrordåd och andra missgärningar förhindras innan katastrofen infinner sig varje gång det blir skarpt läge. Vilket inte är så konstigt eftersom en ännu hemligare systerorganisation i hierarkin, Redovisningsavdelning Marviken, nästan som genom ett under regelbundet bidrager med avgörande vital information värd sin vikt i guld.

Går inte att ändra historiens vingslag

Vad är då hemligheten? Jo, den är mer otrolig än gemene man kan tänka sig, och nu ska jag inte vara alltför tydlig här. Men man kan väl säga som nämns på något ställe i boken att det går inte att ändra historiens vingslag. Däremot går det att påverka den i det lilla inte sällan avgörande formatet. Vilket är något Tor får svart på vitt när han rekryteras och blir gruppchef på just Redovisningsgruppen Marviken.

Något annat han också blir varse är att allt inte är som det verkar. En konspiration döljer sig i hans närhet, och slaget vid Poltava 1709 spelar en stor roll när väl klimax börjar rycka närmare.

Med strategier och tech-biten i högsta hugg

Det behöver väl knappast påpekas här att Wilderäng av naturliga skäl fokuserar en hel del på den militära aspekten med strategier och tech-biten i högsta hugg. Nu är ju undertecknad till skillnad från många andra inte överdrivet road av sådant, men det är förstås samtidigt lätt att förstå nödvändigheten av att skriva om det med tanke på sammanhanget. För det är liksom knappast lätt att skapa trovärdighet annars om inte detaljerna ter äkta med ett upplägg som detta.

Lunkar på lite för länge

Men ändå, trovärdigheten finns där likväl mitt i det otänkbara, beskrivningen av ett annat samtids-Sverige är väl utmejslad och fängslande. Ändå kan jag kanske tycka att flytet i storyn haltar en del. Det hela liksom bara lunkar på lite för länge. Förmodligen kommer denna känsla sig av att det är så mycket som måste presenteras och introduceras innan fullt fokus kan läggas på själva intrigen. Å andra sidan blir det åka av i läsandet när väl denna puckel har passerats.

Fast det råder ändå ingen tvekan om att Wilderäng inte gjort det helt lätt för sig denna gång, och därför saknas också mycket riktigt den där riktigt tajta svettiga stämningen som man kunde märka i den tidigare nämnda Fallet.

Svindlande och spännande

Fast den som undrar om jag kan rekommendera Redovisningsavdelning Marviken kommer ändå att föräras ett tydligt ja från min sida. För visst är det här trots allt svindlande och inte sällan spännande historia. Det går liksom inte att komma ifrån.