COPSHOP – musiken lyfter filmen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Joe Carnahan
Skådespelare: Gerard Butler, Frank Grillo, Alexis Louder, Toby Huss, Chad L. Coleman
Premiär:2021-11-05
Betyg: 4

Joe Carnahan är en regissör man aldrig vet var man har. Hans NARC från 2002 tyckte jag var svinbra, men hans förra film BOSS LEVEL var under all kritik.

Gerard Butler är också en kille man inte vet var man har. Han är oftast rätt trist och för det mesta är hans filmer inget vidare. Men, ibland medverkar han i en bra film. ANGEL HAS FALLEN, som kom häromåret, tyckte jag var rätt bra, till exempel.

Därför hade jag inga större förväntningar på Carnahans nya film COPSHOP, med Butler i en av de tre huvudrollerna; Butler har även producerat. Och därför blev jag överraskad när jag såg den här filmen. Jag kom på mig med att gilla den.

COPSHOP inleds med riktiga förtexter – och till dessa spelas väldigt oväntat Lalo Schifrins fantastiska ledmotiv från MAGNUM FORCE. Det är ju rätt kaxigt. MAGNUM FORCE är inte den bästa Dirty Harry-filmen, men COPSHOP kan omöjligt vara bättre. Clinton Shorter står för resten av filmmusiken, och han är kraftigt inspirerad av Schifrin – det är bongos, tvärflöjt, piano, och det är smått fantastisk filmmusik.

Filmen inleds med att vi presenteras för polisen Valerie Young (Alexis Louder) och hennes överordnade. Redan på en gång visar hon hur skicklig hon är på att dra sin sexskjutare, medan den överviktige chefen köper en hamburgare. De anropas, det är bråk på gång någonstans, och de griper en mystisk man som heter Teddy Murretto (Frank Grillo). Murretto låses in på polisstationen, och snart får han sällskap. Poliserna haffar en kraftigt berusad kille, Bob Viddick (Butler), som låses in i cellen mittemot.

Viddick bara spelar berusad – han är en välkänd gangster som vill komma åt Murretto, och även Murretto jobbar åt maffian. På polisstationen finns en lika svettig som korrumperad polis. Toby Huss spelar Anthony Lamb, en av filmhistoriens mest bisarra hitmen, som anländer till polisstationen, och snart bryter helvetet löst därinne.

I stort sett hela filmen utspelar sig inne på polisstationen – och COPSHOP är i mångt och mycket en westernfilm. Valerie är den ensamma sheriffen som måste slåss mot banditerna. Det hela avslutas till och med med en rejäl gunfight.

Alexis Louder är verkligen svincool som filmens hjältinna. Gerard Butler må vara det mest kända namnet i rollistan, Frank Grillo (som också är en av producenterna) är inte heller helt okänd, men det här är Louders film; hon är smart, skicklig, rättrådig, och vet hur man hanterar pickan och skjuter från höften.

COPSHOP är en stenhård film. Idag, när det mesta från USA är PG-13, känns det uppfriskande med en barnförbjuden, blodig film, där rollfigurerna tillåts svära.

Filmens handling håller kanske inte riktigt. Folk är korrupta till höger och vänster, och slutet blir närmast parodiskt när den ena efter den andra dyker upp i sista sekunden för att skjuta ner buset. Parodiskt blir det även när Anthony Lamb röjer löss och fäller skojiga repliker. Murretto har man bun, och Lamb säger till honom att han ser ut som Tom Cruise i “den där samurajfilmen som ingen såg”.

Jag skulle sätta en trea på den här filmen – om det inte vore för Clinton Shorters musik. Musiken lyfter nämligen filmen en hel del. I flera scener ökas spänningen rejält tack vare filmmusiken. Så, jag avrundar uppåt till en fyra. Nu hör det förstås till saken att jag såg filmen på bio – jag kan tänka mig att den inte är lika imponerande om man klämmer den på DVD eller VOD hemma på TV:n.

Skriven 2021-11-03

print

Våra samarbetspartners