“TILL DIG JAG VÄNDER ÅTER”

Annons

Klicka för att se hela bilden

På uppdrag av en tysk finansmagnat med drömmar om att producera film, skrev jag ett filmmanus om Marie-Antoinette tillsammans med Kurt Peter Larsen. Men det räcker inte att ha ett bra filmmanus, och en förmögen producent, man måste ha så mycket mer, exempelvis tur i timing. Och just det hade vi inte. Maria Antonia Josepha Johanna von Habsburg-Lothringen av Österrike, var som bekant drottning av Frankrike och Navarra, en bieffekt av äktenskapet med Ludvig XVI.

Kort efter stormningen av Tuilerierna blev denne Ludvig, som var hela 33 cm längre än den 160 cm korte Maximilien de Robespierre permanent avkortad efter att revolutionärerna avskilde hans kungliga huvud från hans övriga kropp. Och på denna punkt, följde Marie-Antoinette sin makes livsöde med blodsprutande ackurates, den 16 oktober 1793.

200 år senare väcktes intresse för Marie-Antoinette på nytt, den här gången med knappast förväntad kraft. Det skrevs bok på bok om henne, bland annat även Antonia Fraser, som först var gift med Hugh Fraser och senare med Harold Pinter författade en alldeles utmärkt volym om henne, Marie Antoinette: The Journey. Och ovanpå det omvandlades denna till en synnerligen påkostad film av filmrecensenternas gunstling Sofia Coppola.

Intresset för vårt manus blev därmed kraftigt nedkylt och alla medfinansierar liksom även en tilltänkt regissör vände det ryggen. Manuset, Marie-Antoinette. The Movie, kan dock lånas på flera ställen, och i Sverige på Arken KB.

Min uppdragsgivare var så förtjust i manuset, att han anlitade mig till att omvandla det till en scenpjäs. Den heter ANTOINETTE och utspelar sig i två akter. Den har bara 4 medverkande: Marie-Antoinette (38 år gammal), avsatt drottning av Frankrike, hennes piga Rosalie (17-20 år gammal), Robespierre (35), de facto diktator av Frankrike, och greve Axel von Fersen, Antoinettes speciella vän. Scenen föreställer ett enkelt möblerat rum: 1 bord, 3 stolar, 3 dörrar, 1 högt fönster med galler emot gården tre våningar ner.
Pjäsen finns på svenska, danska, tjeckiska, polska, tyska och engelska, det vill säga det språk jag skrev ANTOINETTE på.

“The former queen of France, MARIE ANTOINETTE, widowed, imprisoned at Le Temple, Paris, in late July of 1793 finds herself faced with a situation requiring all her resourcefulness (and acting ability?) when her erstwhile lover, the Swedish count Axel von Fersen, suddenly and recklessly turns up disguised as a National guard soldier and with a plan for her liberation whether she wants to be liberated or not…”

“Shortly before her transfer to her final ‘place of residence’, La Conciergerie, (from where she was taken to the guillotine on October l6, l793) MARIE ANTOINETTE imprisoned at Le Temple in the space of only a few hours has to make the perhaps most crucial decision of her life when she is forced to choose between her son and her lover, FERSEN, of whom the latter suddenly appears with what very likely is Antoinette’s last way out of her present predicament, the catch being that this way out only applies to herself personally, specifically it does not include her son to whom she is deeply devoted and who has been removed from her personal care since some time back.

It is now up to the former queen to resolve this classic conflict between duty and personal inclination in a way that neither severs her albeit tenuous contact with her son, nor puts the lover (however foolhardy and reckless his actions) at risk in this highly charged, deadly dangerous situation fraught also with political implications (in the long shadow of the guillotine) and with the enemies of revolutionary France at her borders, which forces even the de facto dictator ROBESPIERRE to involve himself personally and actively in Antoinette’s fate.
In this difficult situation Antoinette has only her ‘maid’ ROSALIE to render at best dubious support in as much as the girl is in the employ of the regime. It is therefore impossible to tell how deeply Antoinette can take this girl into her confidence without jeopardizing the very people she most desperately wants to protect. As for herself she remains (outwardly at least) convinced of her invulnerability because of her status as internationally famous and well-connected royalty.

Just HOW Antoinette manages to resolve this complexity of problems and obstacles we leave to the audience to find out for themselves by staying with the story as it evolves until the very end…”

Trots att ANTOINETTE numera finns även i svensk översättning, har svensk teater inte upptäckt denna djupt humanistiska och feministiska pjäs än så länge.

Det finns hundra plus en anledning varför jag fascinerades av Marie-Antoinettes öde. En är att hon var invandrare som levde i en för henne helt främmande kultur. Och trots att hon var av kejserlig börd och trots att hon levde för mer än 230 år sedan, vet jag att dagens invandrare, även de obemedlade, kan identifiera sig med henne, liksom jag gör det.

Följaktligen skrev jag även en bok om henne. Den heter Axel och Toine, och mig veterligen kommer denna ut även på engelska inom kort, i Kevin Benns översättning.

Romanen ”Till dig jag vänder åter…” har också Marie-Antoinette i huvudrollen. ”Till dig jag vänder åter…” kom ut år 2009 för första gången. Några månader senare var den slutsåld och den trycktes än en gång. Även en tysk förläggare fann den intressant och boken gavs ut på tyska: Zu Dir komme ich immer wieder : ein Kostümroman ohne Kleider. Den är tillgänglig på Amazon som Taschenbuch.

TYSKA OMSLAGET ….HÄR. Eller efter hela texten.

Många har hyllat ”Till dig jag vänder åter…”. En av dem var den mycket beläste Lars-Göran Söderberg, som dessvärre inte finns längre bland oss. Hans recension benämnd ”En roman att leva med i” återger jag här som ett hommage till honom i sin helhet.

”Vladimir Oravsky, Elena Dahl, Kurt Peter Larsen Till dig jag vänder åter
Förra året utkom en längre skildring av Ludvig XIV:s fabulösa kärleksliv av den engelska författaren Antonia Fraser, som visade på hur omfattande promiskuiteten var vid det franska hovet under 1600- och 1700-talet. Intrycket förstärks ytterligare – och med råge! – i den roman som nu föreligger med titeln Till dig jag vänder åter. Det är fortfarande 1700-tal, det är fortfarande krig i Europa och Nordamerika, och det jäser bland Frankrikes svältande befolkning. Kungamakten är ifrågasatt av den ledande intelligentian, de fattiga börjar tvivla på att den är av Gud. Med andra ord, pöbeln är på väg att resa sig, som en av de inblandade utifrån sitt perspektiv uttrycker saken.

I centrum står en svensk greve, Axel von Fersen, och kung Louis XVI:s mytomspunna gemål Marie Antoinette. Deras kärlek till varandra är stor men fylld av komplikationer, som på olika sätt får spegla tidens politiska skeenden, livet och kulturen. De våldsamma lustarnas markis de Sade, Maximilien Robespierre, Beaumarchais och många andra mer eller mindre kända historiska personer upptar scenen, under det att den svenske greven och hans farligt begåvade älskarinna lever ut sina lustar i en omgivning som fullkomligt sjuder av sexuell upphetsning, kopplad till kärlek och hat såväl som till självbevarelsedrift och makt, och allt där emellan. Det hela skildras till en början med ett frejdigt sinnelag, som stundtals inte står Bengt Andersbergs ångande erotiska historier efter. Det är roligt att läsa, och det är bitvis upphetsande. Men den mörka klangbottnen finns där, och färgar vartefter berättelsen i allt högre grad, i takt med att dramatiken i det franska samhället stegras. Rikedomen har ett pris, liksom kärlekens flammande låga, och det är ofta högt.

Till dig jag vänder åter är en roman att leva med i, och som åtminstone den här recensenten gissar kan bli något av ett genombrott för författarna. (Hur dessa tre nu har lyckats skriva ihop sig på ett sådant sätt att man som läsare får känslan av att det endast är en person som har hållit i pennan?) Det hela blir till en mängd stundtals rörande psykologiska porträtt av kungen och de personer som omger honom, trots vetskapen om de orättvisor och det förtryck adel och kungahus har representerat genom århundradena.

Tilläggas ska också att i de krissituationer som uppkommer ligger en spänningspotential som gör boken till en riktig sträckläsare. Då som nu är människor under stark press ytterst ångestladdade, något som många gånger står i proportion just till erotiska eskapader. Hur mycket sanning i strikt mening romanen inrymmer är i sammanhanget mindre viktigt, för där finns utan tvekan en mänsklig sanning i mer tidlös bemärkelse. Är det inte den som är den sköna litteraturens egentliga uppgift att visa?”

Förlaget JPS Media, ger nu återigen ut boken ”Till dig jag vänder åter…”. Den kan köpas precis var som helst, så länge dessa ställen säljer böcker, exempelvis här och naturligtvis kan den lånas på samtliga bibliotek.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriven 2021-09-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners