CRUELLA – punkrockig prequel med en glittrande homage till Londons mångfacetterade musik- och modevärld

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Craig Gillespie
Skådespelare: Emma Stone, Emma Thompson, Joel Fry, Paul Walter Hauser, John McCrea
Land: USA, Storbritannien
År: 2021
Genre: Komedi, Brott
Längd: 134 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör:
Betyg: 4

Cruella de Vil älskar hundar, gjorde aldrig pälsar av valpar och röker inte. Det där är några av alla avslöjanden som den nya filmen Cruella bjuder på, med världens bästa och roligaste Emmor, Emma Stone och Emma Thompson, i huvudrollerna. Äventyret utspelar sig i 1970-talets punkrockiga och modeexperimenterande London, allt är inspelat på plats och allt i London, från underbara affären Liberty till Cruellas ikoniska “Hell Hall”, ser magiskt vackert, rockigt och spännande ut!

Berättelsen är som en blandning av …
– Oscarsvinnande skridskroprinsessfilmen Jag, Tonya (som bara råkar ha samma regissör som Cruella), och filmen har en liknande ironisk berättarröst levererad av huvudpersonen. “Skurk? Vem? Jag?! Ni skojar! Det är ju bara förtal! För att folk vill ha en skurk att tro på – och skylla på!”
– Charles Dickens klassikern Oliver Twist, för föräldralösa gatungar kan visa sig vara av rik och nobel börd.
– Musikalen Annie, för rödhårig föräldralös tjej och söt byracka är fortfarande en vinnande kombination och hunden Buddy ser ut som Annies hund Sandy …
– Modefilmen Djävulen bär Prada, för att vara en personlig assistent till ett självcentrerat modegeni är en mardröm i alla tider.
Joker – Emma Stone har samma sminkning och desperata framtoning när hennes karaktär spårar ur helt.
Och …
– 1970-tals klassikern The Sting, en Oscarsvinnare med oförglömligt soundtrack. Joel Fry är nästan lika cool som Paul Newman och Emma Stones moderiktiga Cruella de Vil planerar världshistoriens största heist – med en högst oväntad twist!

Tre gånger insatsen

Det finns förresten tre heister i filmen, med ökande insatser för varje gång, halsbandet, modekollektionen och ett helt slott. Det verkar svårast av allt att sno ett helt slott. Men allt är möjligt i filmens underbara värld … Så när det gäller tempo och insatser har man tredubblat allt sedan The Stings glansdagar. Men det gäller fortfarande att leverera allt med glad musik i högtalarna! Cruella är som en jukeboxmusikal där man hela tiden får det mesta av det bästa av 1970-talet.

En av världshistoriens bästa och mest berömda skurkar

Cruella de Vil är en historiens bästa skurkar med ett av historiens minst lågmälda namn. Grym är bara förnamnet, “Devil” är efternamnet.

Cruella de Vils familjehem, Hell Hall, ståtar med ett lika övertydligt namn.

Författaren Dodie Smith körde en Rolls Royce Sedanca De Ville och hennes dalmatiner Pongo följde med på bilturerna och det var inspirationen till klassikersuccén The Hundred and One Dalmatians, som ständigt trycks i nya upplagor.

Dracula använde förresten också De Vil (Count De Vil) som alias när han först checkar in på ett hotell i England, i Bram Stokers Dracula

I den tecknade filmen One Hundred and One Dalmatians rör sig Cruella de Vil som filmdivan Tallulah Bankhead. Hon låter som henne, hon skrattar som henne, hon har stil som henne. En äkta Hollywooddiva! Hon har den snyggaste bilen, de snyggaste kläderna, det bästa soundtracket och röker som en borstbindare genom ett elegant cigarettmunstycke …

Rökfri och hundpälsfri Cruella

Emma Stones Cruella de Vil har fortfarande de snyggaste bilarna (bland annat en Panter De Vil), de snyggaste kläderna och det bästa soundtracket … men hon har lagt av med att röka (eller så har hon inte börjat än, detta är ju en prequel …) Men pälsarna är bara fuskpäls, att det skulle vara äkta hundpäls är ett rykte som startas av media, eller konkurrensen, för att smutskasta Cruella, eller för att sälja fler lösnummer, eller både och.

Kanske hade hon också en olycklig barndom?

Cruella de Vil har dykt upp så många gånger. I filmserien Descendants, i den vackra skepnaden av Glenn Close och i en tecknad filmuppföljare med massor av hundvalpar och prickar.

Men först nu är det dags för en Cruella-prequel, eller snarare en preboot, alltså en prequel där en karaktär också rebootas och genomgår en total makeover … För skurken ska få upprättelse, i samma stil som Angelina Jolies Malificent. Kanske är Cruella bara missförstådd? Kanske hade hon en olycklig barndom?

Cruella hade en LYCKLIG barndom! Med egen hund!

Det visar sig att Cruella döptes till Estella – och att hon på många sätt hade en lycklig barndom. Hon har en egen högt älskad hund(!) som hon räddat ur en sopcontainer, hon har en underbar bästa vän vid namn Anita Darling (som även är med i originalfilmen) och hon har en underbar mamma som inser att dottern är ett geni — även om rektorn inte instämmer.

Drar till London för ett bättre liv

Efter ett sista gräl med rektorn drar mor och dotter och charmig byracka till London, för att Estella ska få uppnå sin sanna potential. Estella drömmer om en karriär inom modeindustrin, och hon och mamman ska dricka te tillsammans i Regents Park (där dalmatinerhundarna Pongo och Perdita, och även hundägarna Roger och Anita, träffas för första gången i originalfilmen). Men på väg till London dör Estellas mamma i en olycka och Estella kommer till London ensam, ledsen, frusen och föräldralös. Men det räcker inte för att förvandla Estella till Cruella (Estellas busiga och bråkiga alter ego från barndomen). Hon blir fortfarande älskad, hon träffar Jasper (som älskar Estella) och hans bror Horace, och de tre föräldralösa individerna bildar ett gäng som utför mer och mer komplicerade heister ju äldre de blir.

Ett hundliv i gänget

I gänget ingår även två hundar — Estellas byracka Buddy och Horaces bäste vän chihuahuan Wink. Cruella börjar inte ta över Estellas personlighet förrän hon får reda på att hennes mammas död inte var en olycka. Det var mord. Estella börjar planera sin hämnd, och hon uppfinner världens bästa modedesigner vid namn Cruella … Är Cruella en roll hon spelar? Är rollen ett nödvändigt ont för att genomföra en modeheist? Det är vad Jasper hoppas på. Eller tar Cruella över henne? Det är vad Horace misstänker. Men … Det finns utrymme för tolkningar. Cruella har länge varit en del av Estella, fast undertryckt.

Ljus eller mörk sida – vilken ska segra?

Storyn är inte så enkel som “good girl, bad girl“. Det är inte så lätt som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. För Estella är inte en klassisk “good girl”, hon leder en kriminell liga, hon planerar kupper, hon försörjer sig på att sno från folk, på jobbet super hon sig full och somnar i ett skyltfönster som hon just skyltat om (eller vandaliserat, beroende på hur man ser det), hon är punkrockig och rebellisk och rolig … och när hon rånar hotellgäster tar hon en paus och tittar på Tallulah Bankhead i en svartvit tv-film — en fin homage till original-Cruella de Vil i den tecknade filmen och också en möjlig inspirationskälla till hur Estella får idéer till att utveckla sin egen Cruella …

Extrema karaktärer kräver extrema kläder

Cruella är extrem, och hennes kläder är extrema. Dubbla Oscarsvinnaren Jenny Beavan har gjort några av de mest minnesvärda kreationerna någonsin! Cruella & Co genomför flera fashionheists, eller happenings, och den allra mest spektakulära är när Cruella rullar ut ur en sopbil … och avslöjar en kreation gjord av sopor. Sydd bland annat av en hel kollektion av gamla klänningar. Cruella har helt enkelt tagit recycling till en helt ny nivå … Eller så kan man säga att hon, likt Ernst Billgren, har förstått att media är ett material. Hon manipulerar media till att göra det hon vill (med skvallerkrönikören och fotografen Anita Darling i spetsen) och sedan kan hon använda de gamla tidningarna till att skapa nya klänningar …

Och den allmänna opinionen är delad. Är detta stor konst, eller är det kriminell vandalism? Förtjänar Cruella kulturstipendium eller dryga böter? Debatten konst versus skadegörelse och förargelseväckande beteende har fortsatt i olika former ända in i våra dagar …

En kaskad av punkrockig uppkäftighet

När Emma Stone i “Cruella-mode” och med sminket rinnande runt ögonen i det vita ansiktet, pratar med sin älskade döda mamma vid fontänen i Regents Park … då gör Stone den bästa tolkningen av Jokern någonsin. Det är Oscarsklass på hela utförlandet. En tragisk anti-hjälte eller anti-hjältinna allierar sig med så många som har räknats bort … och gör en revolt som gnistrar av färg, form och punkrockig uppkäftighet.

Massor av referenser till den verkliga modevärlden

Det finns massor av referenser till verkliga modekreationer och verkliga moderivaliteter. Baronessan är av Christan Dior traditionen — både i design och färgval (i en god recension berömmer man hur hon återuppfunnit A-linjen). Cruella är Alexander McQueen. Läder och spets och rysch och pysch, ledmotivet är “allting och alldeles för mycket“. Lagom är för lite! Det finns till och med en referens till McQueens berömda fjärilsklänning. Ja, det finns en fjärilsklänning i verkligheten. Och en köttklänning. Men (tack och lov!) ingen äkta dalmatinerkappa …

John McCrea i sjungande Ziggy Stardust roll

Musikalartisten John McCrea spelar en oemotståndlig designer, Art, som fullt ut omfamnar sin hen-personlighet och säger att “normal” är det värsta skällsordet som finns. “At least I never get called that!” Likt David Bowie har Art återuppfunnit sig själv, och som en androgyn Ziggy Stardust likande figur kan hen så klart både ha flickkläder och pojkkläder och allt däremellan, och snygga hattar och söta spetsar och allt möjligt häftigt, och massor av glittrigt smink. Extra grädde på moset: John McCrea sjunger under Cruellas modevisning!

Gamla storys går att recycla – liksom gamla modetrender

Är detta en ny story? Nej. Verkligen inte. Det är samma grundstory som i Disneys allra första långfilm – Snövit. Äldre kvinna avundas yngre kvinna och anlitar en mellanhand för att ha ihjäl henne. Fast mellanhanden lyder inte order.

Varför måste två starka kvinnliga roller i ett narrativ automatiskt bli fiender och konkurrenter? Från Snövit till Trassel, från Working Girl till Djävulen bär Prada … exemplen är sorgligt många. Vad hände med Madeleine Albrights rekommendation att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra? Catfight-syndromet (liksom Smurfette-syndromet) härskar tyvärr starkt i filmvärlden. Cruella är praktiskt taget omgiven av killar som gillar henne och gör allt för henne – ett klassiskt exempel på Smurfette-syndrom.

Tänk dig två Emmor som bildar en gemensam front

I en tidig scen ser vi hur den rödhåriga Estella blickar beundrande på Baronessan, när hon avpolletterar två gubbar som försöker förminska henne, eftersom alla män, oavsett klass och härkomst, automatiskt är mer värda än alla kvinnor (i alla fall i sina egna ögon). Tänk, vilken film vi kunde ha fått om de två Emmorna, Stones Estella-Cruella och Thompsons Baronessan, gjort gemensam front mot alla gubbs!

Den gubbiga modeindustrin angrips inte

Modeindustrin är särskilt gubbig. Därför är det extra synd att den här filmen fokuserar på att det bara finns plats för EN kvinna – Cruella eller Baronessan. De två ger sig på varandra – inte någon av alla otaliga manliga konkurrenter som finns. De flesta känner till massor av avgudade designergubbar – från Christian Dior till Yves Saint Laurent – men hur många kvinnliga designers kan gemene man? Det finns en enda som nämns i filmen (förutom den fiktiva Baronessan) – Coco Chanel.

Chanel – en verklig popkulturell modeikon

Chanel designade bland annat Marilyn Monroes favoritparfym, Chanel no 5, och dräkten som Jackie Kennedy hade på sig i Dallas när John F Kennedy blev skjuten. Chanel är en popkulturell ikon. Unik bland kvinnliga designers. Och hon reste sig från gatan och blev svinrik och framgångsrik.

Girlpowerfaktorn minskar lite med tanke på att hon fick företagets start-up kapital från en rik älskare (som ville att hon skulle ha något att göra, till exempel hattar till andra rika älskarinnor) – men Chanel sponsrade faktiskt själv en fattig väninna som grundade ett framgångsrikt modehus, som finns kvar i Paris än idag.

Gjorde sig av med älskaren – behöll väninnan

Detta är ett livs levande exempel på anti-catfight, att det finns ett särskild plats i (mode-)himlen för kvinnor som hjälper varandra … DET skulle ha blivit en bra Estella-Cruella-story! Inspirerad av Chanel och hennes väninna! Historien blir extra bra av att väninnan var syster till en av Chanels fattiga älskare (hon hade sådana också) – hon avpolletterade älskaren, men behöll bästa väninnan. Deras vänskap höll livet ut. Detta om något är en moderiktig och modern solskenshistoria. Som måhända passar bättre för 2021 än catfights från Snövits glittrande vita glansdagar.

Från gatan till stjärnroll

En sann fyrfota solskenshistoria är att hunden Buddy räddades från gatan tre dagar före inspelningen av Cruella, och sedan blev han en filmstjärna. En verklig rags to riches-historia om ett verkligt hundliv. !

Och som hyllning till rebelliskt punkmode och 1970-talets ikoniska artister är filmen Cruella närapå fläckfri.

Skriven 2021-08-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners