MATS STRANDBERG : KONFERENSEN – starkt träffsäker arbetsplatssatir och en spännande brutalelegant slasher

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Norstedts
Genre: Deckare
Antal sidor: 334
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-04-15

Konferensen fick mig inte alldeles osökt att tänka på den underhållande brittiska skräckkomedin Severence från 2006, om ett kontorsgäng som åker på teambuildingresa till den ungerska natursköna vischan och sedermera blir avlivade en efter en av okänd tosing.

Nu är för all del inte Mats Strandbergs nya bok vare sig någon direkt lustig historia även om dialogen tidvis är flinframkallande. Eller en renodlad slasher. Men de grundläggande likheterna i upplägget finns där onekligen.

Lång och infekterad strid

Som att det där kontorsgänget till exempel är allerstädes närvarande. I det här fallet kommer de från kommunens exploateringsenhet, och alla inblandade är på väg till den uppfräschade Kolarsjöns Stugby belägen mitt i traktens mest idylliska skogsmiljö. Ett event väntar nämligen. I kölvattnet på en lång och infekterad strid har det stlutligen blivit klart att ett gigantiskt köpcenter ska byggas i kommunen.

Den enes tragedi den andres triumf

På platsen där familjen Pålssons gård legat ska det ligga en parkeringsplats. Bonden Lappås livsverk är borta. Lokaltidningen citerar honom när han säger att det var en Davids kamp mot Goliath, som David förlorade. Multinationella byggjätten SBFF gav kommunen ett erbjudande de inte kunde tacka nej till.

Men den enes tragedi, den andres triumf. För exploateringsenhetens exalterade chef Ingela och hennes gullegris, projektledaren Jonas utgör det kommande bygget en skön klimax på allt hårt arbete, så nu har det blivit dags att kröna framgången med lite lättsam teambuilding och uppdatering inför en presskonferens dagen därpå.

Mygel, fusk och korruption

Fast alla i sällskapet är inte imponerande eller ens övertygade om att allt gått rätt till. Som Ingelas assistent Amir och relativt nyanställda juristen Nadja, som börjat snoka och kolla igenom diverse dokument, avtal och mail rörande projektet och hittat oroande antydningar till gravt mygel, fusk och korruption.

Ser bara vansinne

Allt står således inte rätt till, men ekonomen Kaj är i alla fall en trogen fan, en ja-sägande flinande sympatisör av projektet, men framförallt av ”sköne killen” Jonas.

Andra är inte lika positivt instälda till schabraket som ska byggas mitt i ingenstans där det tidigare fanns ett blomstrande jordbruk som gått i arv i generationer. Som sällskapets miljökämpe Anette, en dam som sällan eller aldrig håller inne med vad hon tycker. Eller för den delen Torbjörn, den pensionsfärdige cynikern och sanningssägaren som bara ser vansinne i projektet.

Ger kött på benen

Ja, också har vi Lina, småbarnsmamman som blivit utbränd efter att ha tvingats ta på sig för mycket på jobbet, men nu är tillbaka efter en tids sjukskrivning. Samt Eva, en annan härdad veteran i gruppen, som minns bättre tider och ser tillbaka med visst vemod och sorg över livet och hur tillvaron i kommunen utvecklat sig.

Ungefär en tredjedel av boken målar upp relationerna mellan dessa karaktärer. Strandberg ger dimension åt dem, ger dem kött på benen, tydliggör konflikterna och låter oss faktiskt lära känna dem oväntat väl.

Alla typerna finns representerade

Detta är en styrka i berättelsen, och för alla de som någonsin varit på liknande tillställningar är igenkänningsfaktorn stor. Alla de vanligaste typerna finns representerade, och dynamiken som Strandberg beskriver inom gruppen är på pricken i ett koncentrat med måhända en liten extra skruv.

Denna del av boken är rolig, vass, rörande och överlag hur underhållande som helst. Samtidigt är det ett ytterst gott drag att låta alla de olika figurerna ha egna kaptiel där de får berätta i jag-form om sina upplevelser. Detta får sägas inte bara vara ett effektivt grepp, det är roligt och betecknande också.

Har väntat på att få börja decimera konferensdeltagarna

Men sedan börjar slakten, och det är också då en brutalt svettig kamp på liv och död inleds. Någon där ute har bidat sin tid och väntat på att få börja decimera antalet konferensdeltagare på bästa(?) sätt. Vem det är? Ingen vet. Personen ifråga plockar tidigt till sig en mask föreställande det framtida köpcentrets maskot Sotis. Kanske kan någon se ironin här; köpcentret som av många förutspås innebära dödsstöten för affärslivet i den lokala tätorten blir döden för de som genomdrivit projektet innan det ens börjat byggas.

Mördande med inspiration och elegans

Fast bortsett från det; de som kan sina slashers vet vad som väntar, och Strandberg levererar vad gäller blodigt mördande på diverse välbekanta sätt. Det är tydligt, grafiskt pang på rödbetan med inspiration och elegans. Och det utan att vara särskilt utdraget, dessutom. Eller också är det kanske bara jag som är härdad. Det är möjligt att den nervsvage vill krypa ner under täcket när blodet sprutar som värst. Men vad vet jag.

Blev överraskad mer än en gång

Samtidigt måste också sägas att det här överlag är riktigt riktigt spännande, och det ska här också villigt medges att det var mer än en gång jag blev överraskad när händelseförloppet plötsligt bjöd på en ny chock och twist. Så ja, det bjuds på många ”edge of your seat”-ögonblick i den här historien, och det håller i sig ända till slutsignalen.

Extra plus här också för att Strandberg effektivt utnyttjar möjligheterna att både förstärka befintliga drag hos figurerna eller begåva dem med överraskande uppblossande sidor i takt med att det dödliga hotet ökar. Ett klassiskt knep, förstås, men det funkar ovanligt bra här.

Gissade rätt om mördaren

Så två blodiga tummar upp för Konferensen. Så ska slipstenen dras när en träffsäker arbetsplatssatir kombineras med en brutal slasher. Vem mördaren är ska dock inte avslöjas, men i sanningens namn erkännes mer än gärna att jag gissade rätt hyfsat tidigt.

Skriven 2021-07-12

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners