MUSTASCH : A FINAL WARNING: CHAPTER ONE (Sound Pollution) – ett ganska gott koncentrat av vad bandet står för

Annons

Klicka för att se hela bilden

All publicitet är verkligen inte bra publicitet. Fråga bara herrarna i Mustasch. inför deltagandet i årets Melodifestival dök en episod från det förgångna som involverade en ölflaska nedstucken mellan ett par bröst upp som en ovälkommen distraktion från det musikaliska.

Handlingen som inträffade i samband med en reklamfilmning för tre år sedan utfördes av bandets sångare Ralf Gyllenhammar, som sedermera fälldes för sexuellt ofredande, men kvinnan som var föremål för ölflaskeincidenten lät sig inte nöjas med detta utan vädjade tidigare i år till SVT att Mustasch skulle avpolletteras från Mellospektaklet. Vilket hon givetvis var i sin fulla rätt till.

Att sila mygg och svälja kameler

Fast likväl till ingen nytta, som bekant. Om detta kan man tycka mycket. Som att Gyllenhammar borde avhållit sig från dylika dumheter från första början den där dagen för tre år sedan. ”Grabbigheter” som ovannämnda är också en kränkning, och de varken kan eller ska passera utan konsekvenser. Särskilt inte så här post-#MeToo.

Sångaren förtjänade därmed också utan minsta tvekan att bli dömd. Men att stoppa bandet från att tävla i Mello på grund av detta? Vad hände med klyschan som stavas ”Han har sonat sitt brott”. En klyscha som inte sällan förlänas förhärdade brottslingar med bestialiska brott på sin ”meritlista”. Så jag vet inte; doftar detta debakel inte mer än lite som att sila mygg och svälja kameler?

Ett gott koncentrat

Men musiken då, undrar måhända vän av ordning. Skulle denna text inte handla om bandets senaste skapelse? Absolut, och som en en given koppling till Mello bör nämnas att bidraget därifrån, Contagious, självklart finns inkluderat på denna alldeles färska ep. Som sig bör, får man väl säga. Det här är en riffglad skapelse med en hyfsat catchy refräng, som utgör ett ganska gott koncentrat av vad Mustasch står för.

En kakafonisk mix

För övrigt ter sig A Final Warning: Chapter One som en tämligen typisk sångsamling från Göteborgarna. Förutom korta pianoballaden To Be Continued är det business as usual som gäller, det vill säga råbarkat ruffig hårdrock/metal präglad av rutinerat hantverk. Singeln You Are Killing Me med sin avskalade vers och attackerande refräng utgör en given varudeklaration för vad bandet sysslar med. Liksom starka A Final Warning och Albert Einstein, en kakafonisk mix som ekar av såväl smattrande metal som domedag á la Black Sabbath och kompromisslös punkattityd.

Borde göra mer Mustasch goes pop

Vad gäller sistnämnda är jag inte helt övertygad om att det är min kopp av te fullt ut, men vi kan nog alla vara överens om att detta spår står ut mer än man kanske vill erkänna.

På samma sätt går det inte att komma ifrån att Searching for Long Range Communication ter sig som något man skulle kunna beteckna som Mustasch goes pop. Men ändå inte. Fast oavsett vilket uppskattar jag det. Ralf och gänget borde göra mer sådant här, och inte bara för att variera dieten.

Fortsättning följer

Så för att nu avrunda. Mustasch håller stilen och kvaliteten utan att direkt knocka. Men varför klaga? Det är tryggt att veta att Göteborgarna finns i en orolig värld i konstant förändring.

Men sisådär tjugo minuter och sex spår är allt man får från från kvartetten den här gången. Fortsättning följer dock. Med en A Final Warning: Chapter Two. I slutet på året.

Skriven 2021-05-10

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners