SCHEMERS – om att satsa allt på en Iron Maidenkonsert i skönt humoristisk och genuin 80-talsskildring

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Dave McLean
Skådespelare: Conor Berry, Sean Connor, Grant Robert Keelan, Tara Lee, Kit Clark
Premiär: 2021-04-30
Betyg: 3

Det är tidigt 80-tal i skotska Dundee. Där och då får ynglingen Davie sin lovande fotbollskarriär skjuten i sank efter att ha fått sitt ben knäckt av svarsjuke maken till tjejen han följde med hem efter en våt kväll. Men Davie finner på råd. Tillsammans med sin gode vän, slackern Scot, och John, en DJ i stundentsvängen börjar han arrangera spelningar med idel hajpade band på väg uppåt. Allt börjar med Simple Minds, och sedan följer namn som XTC, The Specials, Madness och Ultravox. U2 tackar man dock vänligt, men bestämt nej till.

Så långt är allt gott och väl. Problemet är bara det att stans gangsters har kontroll över alla lämpliga konsertlokaler, så trion är tvungen att förhålla och anpassa sig till såväl usla villkor, som utpressning och hot om våld. Så till slut sätter de allt, inklusive livhanken på ett kort; en konsert med metalgenrens största up and coming-band då, Iron Maiden.

Genuin ton och tidsatmosfär

Som i alla sagor, inklusive en verklighetsbaserad sådan som denna slutade det hela lyckligt. Åtminstone blev konserten en utsåld framgång efter mycket om och men. Trots det amatörmässiga hanterandet av den samma bakom kulisserna, bör tilläggas.

Och för den som undrar, regidebuterande Dave McLean är filmens Davie. Det är hans egna upplevelser som ligger till grund för historien som avhandlas i Schemers. Den genuina tonen och dito tidsatmosfär får man med andra ord på köpet. På samma sätt vilar en skön humor av typisk brittisk sort över hela anrättningen.

Våldsbenägenheten tonas ner

McLean minns både gängets storslagna ambitioner och vådliga affärsprojekt med komik och osentimental nostalgi som främsta vapen. Samtidigt gräver han inte ner sig i mörkret kring relationen med Dundees ”storpotät” i Dundees McMaffia, Des Fergie heller. Gangsterbossen och hans närmaste gorillors våldsbenägenhet tonas närmast ner, snarare än betonas.

Ödet skiljde dem åt

På det hela taget finns här också överlag en värme i skildringen av alltihopa, inklusive vänskapen med Davies stöttande vän Shona och tillhörande potentiella romans som aldrig förverkligades. Istället skiljde ödet mer eller mindre allihop åt för lång tid framöver eller rent av för gott när allt var över. Bitterljuvt kallas sådant, och den känslan serverar Schemers faktiskt med fin nyanserad finess i sin avslutande epilog.

2021-04-28

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners