MICHELLE PAVER – från Vargbröder till Bronsdolken, med gudar och krigare som följeslagare

Annons

Klicka för att se hela bilden

Michelle Paver är mycket älskad i många länder. Som författare är hon underhållande och spännande. Som människa är hon underhållande och spännande och generös med sin tid till intervjuer och mycket trevlig. Och hon verkar ha ett otroligt spännande liv!

Vargbröder är en serie som blivit superälskad i Sverige (precis som i många andra länder), och den senaste volymen i serien kommer att finnas att avnjuta sommaren 2021. Stenåldern har aldrig varit hetare!

En klockren fullträff

Michelle Pavers senare serie utspelar sig för bara 3500 år sedan. Det är bronsålder och det är bara att konstatera att serien Bronsdolken är en lika klockren fullträff som Vargbröder. I original heter serien Gods and Warriors och liksom Harry Potter böckerna älskas även dessa ”barnböcker” av vuxna läsare och har därför fått relativt ”vuxna” omslag.
Det vill säga mycket svart och guld och silhuetter, precis som Harry Potter utgåvorna för vuxna.

Både fantasy och historiska romaner

Många barn tycker att Michelle Paver skriver fantasy. Många vuxna läsare tycker att hon skriver historiska romaner. Själv hävdar Paver diplomatiskt att ”alla läsare har rätt”. Men hon forskar otroligt mycket för att få till rätt historisk känsla. Här lämnas ingenting åt slumpen!

– Jag är egentligen biokemist, berättar Michelle Paver. Som för att förklara varför hon är så besatt av att göra så mycket research på plats för sina böcker.

Sedan gör hon en paus och tänker efter.

– Och så har jag jobbat som advokat väldigt länge. Då är man van vid att man vill ha bevis. Man kan inte bara tro någonting. Researchen är faktiskt det roligaste med mitt jobb! Sedan ska jag skriva boken också. Det är inte lika roligt.

Är ateist

Huvudpersonerna i böckerna har ofta spirituella, religiösa eller panteistiska upplevelser, men det är ingenting som Michelle Paver själv har upplevt under sin research. Inte ens när hon simmade med delfiner.

– Nej. Folk pratar om hur mycket de känner när de simmar med delfiner, att de blir ett med dem, något slags panteistisk upplevelse, men jag är ateist. Jag tror inte på sånt. Delfiner är fina djur. Det är allt.

Har simmat med delfiner som research

Min egen favoritbok av Paver är trean i serien Vargbröder. Michelle Paver berättar att hon inte behövde åka långt för att hitta djuret som inspirerade denna bok:

-Jag har ugglor utanför mitt hus, berättar Michelle. De håller på hela natten!

Researchen för den första boken var bland annat att umgås med vargar – serien heter ju Vargbröder. Delfinerna hon simmat med som research till Bronsdolken låter som en mysigare forskningsuppgift.

– Men delfiner är tuffa djur. De kan lätt ha ihjäl en haj!

Farligaste ögonblicket var med isbjörn

Sitt farligaste ögonblick upplevde Michelle inte med vargarna (inför första delen av Vargbröder) eller på toppen av en pysande vulkan (inför första delen av Bronsdolken). Nej, det var när hon var ute och pulsade med snöskor och plötsligt fick syn på en isbjörn, när hon samlade fakta och upplevelser för att skriva Evig natt, en modern och verklighetsbaserad deckare och skräckroman med gotiska drag.

– Isbjörnar ser oss som mat. Så jag vände och gick sakta tillbaka samma väg som jag kommit. Som tur var låg vinden i rätt riktning, så han kände inte lukten av mig. Jag var väldigt sur på guideboken i vilken det stod “inga isbjörnar i detta område”! När jag kom hem slog jag upp guideboken igen. Det visade sig att det stod ”NÄSTAN inga isbjörnar i detta område”!

Där ser man! “No polarbears” och “virtually no polarbears” är inte samma sak. Tänka sig, att även en dedikerad forskare och advokat, tränad att leta bevis, kan missa ett jättelångt ord i en mening!

Lätt vara vältränad

– Du började som biokemist och sedan fortsatte du som advokat, man tänker sig att dessa jobb är rätt så stillasittande och stillastående … Hur har du blivit så vältränad? undrar jag.

– Åh, det är lätt! skrattar Michelle Paver. Jag äger ingen bil. Jag kör inte. Så jag går överallt. Då får man all träning man behöver!

Skriver sina börker för hand

Michelle Paver har nu gått från Stenåldern till Bronsåldern.
Men hon skriver fortfarande på “floppy discs”, de där stora, mjuka disketterna, till sin förläggares stora förtvivlan.
Och först av allt skriver hon alla sina böcker för hand.

– Jag är verkligen stenålders! skrattar hon.

Hon renskriver också all sin research för hand. Sedan använder hon 1% av den. Det finns efterfrågan från fansen på en bok med all hennes research i, all den bakgrund till hennes underbara böcker som inte finns med i böckerna, för till skillnad från J.K. Rowling vill hon inte klämma in en massa detaljer bara för detaljernas skull.

– Men jag har inte tid att skriva den där boken om min research. Jag har fullt upp med mina serier och romaner!

Ingen i Sverige blir imponerad av renhorn

Michelle Paver brukar alltid ha med saker från stenåldern och bronsåldern för att visa sina unga fans när hon reser runt om i världen. Bland annat ett renhorn. Och hon konstaterar att INGEN i Sverige blir imponerad av ett renhorn.

-Att komma med renhorn till Sverige inte alls är exotiskt – det är tydligen som att komma med sand till Sahara, påpekar hon.

Spökhistoria i Himalaya

Mindre känd i Sverige är Michelle Pavers underbara spökhistoria Dark Matter, som fått den svenska titeln Evig natt – En arktisk spökroman – en iskall rysare som som även hamnat på listor över de bästa deckarna.

Det är svårt att göra en bra spökhistoria. De flesta klassiska spökhistorieförfattare gör bara en bra spök/skräckhistoria. Men vi som läst den vill ju gärna ha en lika bra spökhistoria till …
Och det lyckades Paver med. Dubbelt upp. Expedition Kanchenjunga utspelar sig i Himalaya, år 1935, och berget Kanchenjunga visar sig vara en ogästvänlig plats som lockar fram äventyrarnas inre demoner.

Har alltid gillat gotisk skräck

Skräcken på Wakenhyrst blev närapå en lika stor succé som Evig natt. Fast den här gången var det skräck helt utan isbjörnar eller bergsbestigning, ett slags modern twist på den klassiska viktorianska skräckroman som Sir Arthur Conan Doyle eller Systrarna Brontë hade kunnat läsa och gilla …

– Jag har alltid gillat gotisk skräck och gamla mystiska hus som lever sitt eget liv … Vem gör inte det?

Svenska omslagen vackrast

På svenska har Gods and Warriors blivit Bronsdolken, något som Michelle Paver inte har något emot eftersom hon menar att titeln måste fungera i landet i fråga.

-En sak kan jag i alla fall med säkerhet konstatera: de svenska omslagen till mina böcker är de allra vackraste! Jag älskar dem!
Både Vargbröder och Bronsdolken! De är så fina!

Barn brukar säga att hennes böcker är fantasy, vuxna att de är historia.

-Jag gillar att ge alla rätt. Man får säga att böckerna är vad läsaren vill att de ska vara. Men allting kan hända på riktigt, jag har alltid en rationell förklaring. Det finns ingen magi med.

Ser till så allting är korrekt

Antagligen tycker barn att böckerna är så spännande och underhållande att det inte kan vara historia?

– Ja, skrattar Michelle, det kan nog vara så! Men jag ser till att allting är korrekt, har huvudpersonerna en utomkroppslig upplevelse är det till exempel för de har ätit konstiga svampar först eller för att de är urhungriga. Allting går att förklara!

Själslukarens barn (Viper’s Daughter) är en helt fristående fortsättning på de sex första böckerna i serien Vargbröder. Sommaren 2021 kommer del åtta i serien Vargbröder ut på Bokförlaget Semic. Titel och omslag: än så länge är allt hemligt …

Skriven 2021-03-22

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners