RICKARD GRAMFORS : DO YOU BELIEVE IN SWEDISH SIN? – sakkunnigt med kärlek om svensk exploitationfilm och dess affischer

Annons

FAKTA
Förlag: Stevali (Klubb Super 8)
Genre: Film
Antal sidor: 384
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-03-17

Lösenordet i de rader ni nu skall läsa är film,film och åter film. Det skall handla om att vara samlare och att få en kick av att njuta av visuell ögonfägnad när man står framför en filmaffisch med den skådespelare eller film som kanske ända sedan barnsben satt djupa spår i ditt medvetande.

Jag skall också få tillfälle att damma av gamla minnen av personer och händelser relaterade till anledningen till dessa rader nämligen en ny bok med den spektakulära titeln Do You Believe In Swedish Sin: Swedish Exploitation Film Posters 1951-1984, signerad Rickard Gramfors (Video Klubb 8) som bjuder på ett 350 rätters smörgåsbord av filmposter-delikatesser.

Jag skall dock börja med att göra mig till tolk för samlaren, som när han bläddrar i ovannämnda bok känner sig som en katt som blivit inlåst i en mjölkaffär. Att samla (inte bara filmaffischer naturligtvis) är ett sätt att leva, att ge sig själv privilegiet att kalla sig levnadskonstnär. Den som inte sett ljuset menar att en samlare saknar något i livet som han vill kompensera.

Jag invänder att det finns tre högst fullgoda skäl att investera tid, pengar och kunskap i samlandets konst. Det första, men inte största är naturligtvis den ekonomiska faktorn. Pressboken från The Bride of Frankenstein och en ”one sheet” på Robin Hood gick på sexsiffrigt för att spetsa till med några extrema exempel. Det andra och viktigaste skälet är att man konserverar historien till annars tragiskt historielös framtid.

Kostar väl skjortan?

Det tredje skälet är egoistiskt, att jag får vara omgiven av ting som betytt så mycket för min jordevandring. Filmaffischer om något fyller med råge denna funktion. I slott såväl som koja och matchas vilken tavla som helst på väggen. Kostar väl skjortan, invänder vän av ordning. Ja och nej, givetvis kostar vissa skådespelare och filmer många sköna dollar. Siktar du på Universal-klassiker eller Bröderna Marx för att nu ta några i högen måste man ha kassan i ordning som finansmannen Erik Penser, som har samlandet som en röd tråd i livet.

Vill du istället samla på till exempel western kostar inte gamla pang-pang hjältar som Audie Murphy, Joel McCrea, Randolph Scott och George Montgomery några större slantar. Man måste dock se upp för “fuskbyggen” det vill säga rena nytryck på gamla filmer som tycks florera även bland svenska posters. De färgstarka belgiska affischerna råkade ut för dessa avarter för några år sedan.

Den svenska synden

Nåväl. den bok jag nu kommer att göra en hovbugning för gör ett svep över science fiction, skräck och andra genrefilmer, men med den svenska synden i centrum. Det var två saker man pratade om i svensklägret i Hollywood när jag kom dit 1967, och det var politiken och synden hemma i Sverige. Varje land med självaktning skulle ha en film “made in Sweden” på repertoaren, och ett annat ord för Sweden var Sodom och Gomorra.

Efter att Arne Mattsson lagt ribban med Hon dansade en sommar (1951) höjdes den för varje år för att till slut bli en genre som blev Sveriges ansikte utåt. Men min gode vän Anders Andelius som var med i Sommaren med Monika och Simon Syndaren reste senare runt i USA med Strindberguppsättningar ochGunnar Hellström och Alf Kjellin iklädde sig rollen som moralens väktare.

”Bigge” och vår första lingonwestern

Gunnar är förresten representerad i boken med Arne Mattssons Nattmara med en Hitchcockinspirerad poster. En annan god vän “Södra Sandbys Fellini” Bertil “Bigge” Malmqvist står för fotot i kultfräckisen Ligga i Lund. Denna har i sin tur en rolig tecknad poster som tar filmen med en behövlig klimt i ögonvrån.

Bigge som såg sig själv som sin idol Errol Flynn var också Big Bengt Erlandsson och Mats-Helge Olsson behjälplig när de spelade in vår första lingonwestern I död mans spår på High Chaparal…
En pampig poster ackompanjerade denna rulle med Carl-Gustaf Lindstedt i form av en blandning av John ”Duke” Wayne och Clint Eastwood. Sune Mangs som var med Anders Andelius och Margit Carlqvist på turné berättade i efterhand om en obetalbar inspelning.

Anita Ekbergs ex och en vikingarulle

Mellan alla färgstarka affischer från hela världskartan tränger sig några lobby cards. Personligen är jag mycket svag för ”lobbys” eftersom de är lätta att hantera i album när väggarna är fulla med posters. När Ingo Johansson kört över Floyd Patterson 1959 ägnade han sig åt film ett tag. Han gjorde De unga tappra männen mot Alan Ladd och Sidney Poitier, men tydligen också en rulle som heter 48 Hours to live (Med fara för livet) med Anita Ekbergs ex Anthony Steel.

Här finns också ett lobby med två nävar av Steel och stål i form av vikingarullen Här kommer bärsärkarna. Att para ihop Carl-Gustaf med Dirch Passer verkar i teorin vara kassaskåpssäkert, Här kommer bärsärkarna är bara minnesvärd för en häftig poster och för att vara Åke Söderbloms sista film.

Sven-Ingvars under parasollen

Susanne var en stor grej i tonårstidningarna när det begav sig för sina realistiska scener. Susanne Ulfsäter, senare gift med Nils Petter Sundgren var följetong i alla filmtidningar, men boken bjuder på fler internationella posters av hög klass än så.

Vad har Boris Karloff och Per Oscarsson gemensamt? Rätt , bägge har axlat Frankensteins monster. En färgstark och udda poster figurerar också i denna bok.

Sven Ingvars i sin krafts dagar trodde sig även kunna bli filmstjärnor, men det smög sig. Hur som helst är Under ditt parasoll är en kultklassiker av guds nåde, men postern kan inte ha tilltalat då filmens publik kunde rymmas i en telefonkiosk.

Bogart möter Åsa-Nisse

Eva Rydbergs äventyr i filmvärlden blev också kortvarigt och en färgstark och humoristisk poster från Sound Of Näverlur blir summan av kardemumman.

En man steg av tåget fick en annan film inte heta för titeln var upptagen, men väl Gangsterfilmen. Stort pressuppbåd blev det när huvudrollsinnehavaren Clu Gulager kom hit och min gode vän Björn Fremer fick spela journalist på en järnvägsstation. Stilsäker poster var bifogad, av typen Bogart möter Åsa Nisse.

Kan inte beskrivas, måste ses

Mycken rättmätig plats i boken har Terror In the Midnight Sun fått. Om Ed Wood sett den hade han nog med fog oroat sig för att Plan Nine From Other Space skulle tappa ledningen som tidernas kalkonrulle. Gustaf Unger hade sjösatt projektet som till och med fick sångerskan Brita Borg och hennes man Allan Johansson att köpa det och bidra med sång.

Också har vi fantastiska posters som inte kan beskrivas utan måste ses, för att nu citera Karl Gerhard. Väl inne i sextiotalet kämpade Bob Hope på för att hänga med i tiden och med I’ll Take Sweden använde han den svenska synden som livlina. Krystad humor fjärran från 40- och 50-talets skrattbomber florerad, och postern lovar mer än filmen håller.

Kyrkoherde med stake

Essy Persson är naturligtvis representerad i syndens näste, men även i en skräckis med Vincent Price, CryBanshee. Finsmakarna på skräck får här en godbit för gummen.

Till de verkliga höjdpunkterna i boken tillhör När det gick för kyrkoherden, som blev Jarl Borsséns testamente på vita duken. Från många olika länder, men alla med roliga och tillräckligt fräcka bilder för att publiken skall hänga med på noterna. Den har samma stake (förlåt vitsen) och gladporriga image som senare skulle sälja de danska På sängkantenfilmerna.

Thriller och Ole Søltofts gladporr

När jag var i Cannes 1963 talade man mycket om Thriller och Christina Lindberg med lapp för ögat. Christina gjorde vad Charles Bronson skulle göra året efter i Death Wish. Många posters från när och fjärran finn representerade, och alla med en bister och hotfull Christina beväpnad till tänderna.

Ole Söltoft hade en lång vår med sina “sängkantrullar” som i början var gladporr, men efterhand ströks ”glad” i varudeklarationen. Sedan var Champagnegalopp en märklig film därför att den gjordes i 3D och hade Martin Ljung som Jack Uppskäraren i rollistan. Postern måste vara riktigt udda eftersom få såg filmen trots Söltoft.

Sakkunningt och lättsamt

Detta var bara ett axplock från den labyrint av filmposters Rickard Gramfors guidar oss genom, inte bara sakkunnigt och lättsamt, utan också med den gemensamma nämnare som utmärker dessa två egenskaper; kärleken till ämnet.

En bok som måste göra Bruce Hershenson (filmaffishernas gudfader) grön av avund.

Skriven 2021-04-06

  • Anders Andelius som brukade kallas Sveiges Mickey Rooney hade filmat mot Kirk Douglas och Robert Walker Jr i "The Hook" höll nu på med Strindberg uppsättningar och Bertil & Gustaf Unger skrev krönikor respektive producerade skräckisar.
Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners