THE DISSIDENT – som en ond mordisk (mar)dröm i en spionthriller – på riktigt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Bryan Vogel
Dokumentär med Omar Abdulaziz, Hatice Cengiz, John O. Brennan, Anthony J. Ferrante, Abdulhamit Gul
Premiär: 2021-03-19
Betyg: 4

Historien är ytligt välbekant. Den 2 oktober 2018 gick saudiske journalisten och Washington Postskribenten Jamal Khashoggi in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul för att erhålla äktenskapsdokument. Så blev det inte. Istället mördades han brutalt av ett gäng ditresta ”diplomater”. Utanför byggnaden stod hans fästmö och väntade förgäves. Det här är berättelsen om vad som hände före och efter dådet och samtidigt en historielektion som hastigast om det unga kungadömet Saudiarabien.

Men The Dissident är också en film som låter en representant för nästa generations hårda kritiker av landets förtryckarregim komma till tals. Hans namn är Omar Abdulaziz, en 27-årig numera Kanadaboende dissident från Saudiarabien, som delvis fungerar som filmens berättarjag.

Pussel läggs av polisen

Hans egen aktivisthistoria och sin relation till och med Khashoggi varvas med diverse detaljerade redovisningar av händelseförloppet kring mordet. Pussel läggs av den turkiska polisen och deras åklagarmyndighet drar slutledningar, som är tämligen glasklara. Till slut blir bevisen överväldigande, det gick inte för saudierna att förneka att Khasoggi bragts om livet på konsulatet.

Högst planerat dåd

Det som sedan rullas upp framstår som en ond (mar)dröm i en spion- och agentthriller. Det visar sig nämligen att dådet varit högst planerat, och att ovannämnda ”diplomater” i omedelbar närhet till Saudiarabiens starke man, Kronprins Muhammed Bin Salman alias MBS, flugit i privatplan till Istanbul enkom för att mörda Khashoggi för att få slut på hans kritiska skriverier om sitt gamla hemland.

Som sig bör utlöstes en tsunami av fördömanden från större delen av världssamfundet. Krav på sanktioner följde från en enad demokratisk värld. Sånär som på Donald Trump då som inte ville gå miste om sin mångmiljarddeal i vapen från MBS, förstås.

Trollfabriker mot demokratiaktivister

Fast allt det där är trots allt mer eller mindre känt sedan tidigare. Vad som emellertid inte är allmängods är det som berättas om Saudiarabiens trollfabriker, som tangerar typ och effektivitet hos det Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea är i besittning av. Och varför då storsatsa på denna moderna farsot, kan man undra. Jo, för att sprida fake news, misskreditera och tysta aktivister världen över. Människor som arbetar för demokrati, frihet och rätten att uttrycka sina åsikter utan att behöva riskera liv och lem samtidigt.

Som Omar Abdulaziz, som idag tvingas leva med vetskapen att hans två bröder och 22 vänner sitter fängslade i det gamla hemlandet på grund av att han själv vägrat vika sig för hot. Eller som Jamal Khashoggi, denne erfarne murvel som genom sitt långa skrivarliv blev allt mer liberal och frispråkig . Vilket till slut ledde till att han brutalt mördades den där olycksaliga dagen på konsulatet.

Kom verkligen undan med mord

Om ni tycker allt detta låter som ett koncentrat av föga upplyftande elände, så har ni helt rätt för er. Det räcker med att läsa eftertexterna för att ännu en gång påminnas om att världen är grym, omoralisk, sjuk, skamlös, sorglig och inte alls rättvis. Där presenteras nämligen kontentan av allt som avhandlas i denna både väl researchade och som helhet riktigt spännande och täta dokumentär, och då får vi veta svart på vitt att ”the bad guys” verkligen kom undan med mord. Inte minst friades de tre misstänkta mördarna helt i en stängd rättegång, modell Kalle Anka på Saudiarabisk mark. Och några sanktioner mot det oljerika kungadömet blev det inte heller. Däremot blev det som Trump ville med tidigare nämnda vapenförsäljning.

Ett svårglömt personligt ansikte

Som stark kontrast till denna plågsamma fakta filmar regissören Bryan Vogel fästmön Hatice Cengiz besöka bostaden Khashoggi köpt för deras gemensamma framtid i Washington. Hon går husesyn i den öde våningen, och allt ter sig väldigt deppigt. Och rörande. Då får den storpolitiska krassa dimensionen plötsligt ett personligt ansikte som är svårt att glömma.

Skriven 2021-03-16

print

Våra samarbetspartners