ARICA – engagerande och rörande om svensk giftskandal på andra sidan jordklotet

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Lars Edman och William Johansson Kalén
Dokumentär med Lars Edman, Rodrigo Pino Vargas, Milka Ferreira, Jocelyn Tudezca, Marcella Sylvander
Premiär: 2021-03-12
Betyg: 4

Berättelsen präglas av ingredienser som gjorda för ett prestigefyllt Hollywooddrama. Det handlar om det mäktiga företaget som ställs till svars för sitt tvivelaktiga handlande mot vanligt folk för profitens skull. Vi talar klassiskt David mot Goliath-upplägg, men i Arica vinner inte småfolket mot miljöbovarna á la Erin Brockovich och förra årets Dark Waters. Det här är trots allt en dokumentär, och ingen kunde veta hur allt skulle sluta förrän sista ordet var sagt i rättssalen.

Historien tar sin början i mitten på 80-talaet. Det var då Boliden fick den föga lysande idén att exportera restprodukterna av sin gruvdrift, det så kallade våtverksslammet till Pinochetdiktaturens Chile. Till Arica, en stad belägen i landets norra delar, för att vara exakt.

Blev oundvikligen sjuka

Tanken var att företaget på plats där skulle upparbeta 20.000 ton av denna högst giftiga cocktail bestående av arsenik, bly och kvicksilver, men i slutänden lät man bara det mesta ligga i en gigantisk hög i nära anslutning till ett närbeläget bostadsområde. Strax blev avfallsplatsen en lekplats, och därefter blev folk oundvikligen sjuka i cancer. Något som regissörerna Lars Edman och William Johansson Kalén skildrade redan i skarven till förra decenniet i dokumentären Blybarnen.

Spelar rollen som obehaglig twist

I den filmen figurerade en viss Rolf Svedberg, tidigare miljöansvarig på Boliden då det begav sig. Då gav han gruvgiganten ett mänskligt ansikte. Om inte annat sade han sig bli ledsen över de historier han fick höra på plats i Chile. Riktigt så uppfattar man honom inte i denna fristående uppföljare. Istället spelar han i slutänden mest rollen som en del av en obehaglig twist. Någon som skapar dramatik för filmen, men knappast är positiv för det verkliga händelseförloppet.

Röda tråden är den juridiska gången

På tal om just detta med dramatik, så får man väl säga att Arica på många sätt mest är engagerande och rörande, snarare än dramatisk och spännande. Det vilar en slags icke sensationssökande vardaglighet över hela anrättningen, som ändå likväl fängslar.

Den röda tråden genom alltihopa utgörs av den juridiska gången från förberedelserna via rättegångsförfarandet ända fram till det bittra slutet. Scenerna i rättegångssalen och på kontor varvas sedan i sin tur med tidigare nedslag i Arica där medregissören Lars Edman träffat folk som drabbats av sjukdom. Som Patricia, kvinnan vars 25-åriga dotter varit sängliggande i åtta år. Eller damen, som räknar upp ett femtontal personer i grannskapet som alla drabbats av diverse cancer mer eller mindre samtidigt och sedan i många fall avlidit.

Inte alldeles sympatisk

Detta står i bjärt kontrast till Bolidens advokat Robin Oldestam, som i sina kommentarer till regissören Edman i samband med rättegången avfärdar allt motparten lägger fram med kommentarer av typen ”kanske jag inte åsätter det ett jättehögt värde, rent juridiskt”. Nu gör ju förvisso mannen bara sitt jobb, kan tyckas, men det går knappast att komma ifrån att han knappast framstår som alldeles sympatisk.

Allt handlar om pengar

Varken Oldestam eller någon annan från Boliden är någonsin i närheten av att erkänna sitt moraliska haveri. Allt handlar bara om pengar, för att nu travestera Mejas hitlåt. Det är betecknande att hårklyverier om arseniknivåer i urinprov var avgörande i första instans, och på hovrättsnivå var det än värre. Då hänvisades enbart till att händelserna blivit preskriberade enligt svensk lag. Boliden kom undan för att de valt att inte göra något på så lång tid, som Edman konstaterar i slutet på filmen. Vilket inte kan beskrivas som annat än hur sorgligt som helst.

En viktig film

Samtidigt är Bolidenfallet långt ifrån det enda case av samma slag som pågår runt om i världen, och just därför är det här en så viktig film. För om inte statsmakterna i ett demokratiskt förhållandevis icke korrupt land som Sverige kan hålla företag med destruktivt giriga tendenser i öronen, vem kan då göra det?

Skriven 2021-03-10

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners