CODA – en rörande och festlig feelgood-rulle med klass, substans och svärta

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Sian Heder
Skådespelare: Emilia Jones, Eurgenio Derbez, Marlee Matlin, Troy Kotsur, Daniel Durant
Premiär: 2021-10-29
Betyg: 4

CODA står för Child Of Deaf Adult, och därmed har själva grundförutsättningarna också avslöjats för själva innehållet i denna skapelse. Samtidigt är det förstås så att temat man får sig till livs här har använts i en lång rad filmer av olika typ. Det handlar nämligen om lojaliteten mot sitt ursprung och de som står en närmast kontra önskan och chansen att följa sina drömmar. Samt de både inre och yttre konflikter som följer av detta svåra dilemma.

17-åriga Ruby Rossi har det inte lätt. I egenskap av enda hörande personen i sin familj tar hon betydligt mer ansvar för dess väl och ve än vad hon borde behöva göra, och inte blir saken bättre av att familjens enda födkrok, den lokala fiskerinäringen.är på kraftig dekis.

Balanserar med stor fingertoppskänsla

Fast en ljuspunkt i eländet uppenbarar sig i alla fall så småningom. För när den sångglada Ruby går med i skolkören, mest för att kunna närma sig den timide snygge ynglingen Miles, upptäcker hennes energiske musiklärare den oupptäckta talang hon går och bär på, och sedan rullar det på med både med- och motgångar. Inget är dock så svårt som att hantera det dilemma hon ställs inför när valet mellan drömutbildningen och familjen hamnar på agendan.

Som sagt, man har sett den här typen av upplägg förr. Ändå måste jag säga att manusförfattande regissören Sian Heder balanserar sin historia med stor fingertoppskänsla. Berättelsen ter sig överlag både trovärdig och realistisk, men är samtidigt aldrig någonsin i närheten av att spåra ur i någon slags ensidig misär.

Adderad svärta lyfter

Istället är CODA i grund och botten en feelgood-rulle. En feelgoodrulle med klass och substans, bör tilläggas, och detta har till stor del att göra med den där lilla dosen adderad svärta man sett till att införliva i mixen. Visst, Rubys föräldrar har alltjämt en passionerad relation, men de bråkar ändå rätt öppet om pengar. Samtidigt känner sig den överlag snälle storebrorsan sig förminskad eftersom fokus är på det hörande syskonet.

Modern ifrågasätter

Dessutom ifrågasätter den så stöttande modern initialt Rubys intresse för musik. ”Skulle du välja att måla om jag varit blind”, säger hon vid något tillfälle. Ja, ni förstår poängen. Livet är komplicerat, och inte utan konflikter, vilket skildras med en välgörande vardaglig ton utan uppskruvade uppgörelsescener.

Utmärkta uttrycksfulla skådespelare

Sedan måste jag också säga att CODA både bjuder på oemotständligt smittande varma känslor och en god dos burdus humor. Det som spelas upp på duken är inte sällan såväl ordentligt rörande som grovhugget festligt, och allt framställs sedan på bästa sätt av en utmärkt grupp uttrycksfulla skådespelare i form av unga fyndet Emilia Jones från Netflix-serien Locke & Key i rollen som Ruby, energiske Eugenio Derbez i lärarollen samt Marlee Matlin, Troy Kotsur och Daniel Durant i dövrollerna.

Och om ni nu ser filmen och tycker att att de tre sistnämnda gör en bra insats, så har det fakum att de inte tillhör de hörandes skara i verkligheten heller säkert underlättat saken.

Skriven 2021-10-27

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners