THE CROWN (säsong 3) – det historiska dramat som överglänser alla andra serier

Annons

FAKTA
Skapad av Peter Morgan
Regi: Benjamin Caron (episod 1, 2, 3, 4), Christian Schwochow (5, 6), Jessica Hobbs (7, 10), Samuel Donovan (8, 9),
Skådespelare: Olivia Colman, Tobias Menzies, Helena Bonham-Carter, Ben Daniels, Marion Bailey, John Lithgow, Jason Watkins, Samuel West, Angus Wright, David Rintoul
Land: Storbritannien
År: 2019
Genre: Historia/Drama
Längd: Tio episoder på mellan 48 och 60 minuter
Format: DVD/Blu-Ray
Distributör: Universal
Betyg: 5

The Crown. Juvelen i kronan är tillbaka! Dramat som överglänser alla andra serier. Varje avsnitt är som en minutiöst planerad prisvinnande film i sig – och man byter filmgenre och tema mellan vart och ett av de tre första avsnitten.

Vad andra filmer och serier behöver timmar på sig för att uttrycka, det klarar The Crown av, rappt och tidsekonomiskt, på mindre än en timme. Samtidigt som alla inblandade skådespelare, både huvudrollsinnehavare och birollsinnehavare, får chansen att glänsa. Det där är mästerligt.

Spionfilm som konstdrama

De tre första avsnitten – Olding, Margaretology och Aberfan – är alla fristående minifilmer i olika genrer. Spionfilm, amerikansk road movie (albeit med flygplan) och katastroffilm. Sedan kombineras alla filmerna med undergenrer.

Spionfilmen är även ett konstdrama (vad kan konstens hemligheter gömma?) och ett relationsdrama, där den nye premiärministern och drottningen finner varandra och börjar bli goda vänner. För att fritt parafrasera klassikern Casablanca: “This is the beginning of a beautiful friendship”!

Lider av mindervärdeskomplex

Genren “amerikansk road movie” är även ett politiskt drama, där hela den brittiska ekonomin och pundets värde står på spel – och den som hjältemodigt ska rädda dagen är ingen mindre än partyprinsessan Margaret.

Prinsessan Margaret och hennes man Tony – känd som Lord Snowdon – är på turné i USA, och det hela utvecklas till en lyxig amerikansk road trip (bitvis med privatplan) med massor av dans, kändismöten och hårt festande fram till småtimmarna. Men plötsligt ska prinsessan Margaret till Vita Huset som hedersgäst och spela ett delikat politiskt spel som ingen tror att hon klarar av … Även här kryddas det med en gnutta relationsdrama. Både presidenten Lyndon B Johnson och prinsessan Margaret lider av mindervärdeskomplex – alla älskar John F Kennedy, alla älskar drottningen – och hur är det att leva i skuggan av en älskad ikon?!

Catfight mellan systrar säljer

Relationen mellan prinsessan Margaret och Lord Snowdon blir allt mer ansträngd. Han har delvis vuxit ifrån festandet och vill bli sedd som seriös fotograf och författare. Relationen mellan storasyster drottning Elizabeth och lillasyster prinsessan Margaret är också ansträngd. Här har författarna tagit sig en hel del friheter med verkligheten – verklighetens systrar var mycket mer nära varandra och stöttade varandra. En hel del av de hinder som drottningen sätter upp för sin lillasyster prinsessan är helt och hållet fiktiva.

Men … Catfight säljer. Och det där är också något man känner igen från svenskt “manusförfattande” och svenska tabloider. En syster är älskad, folklig, jordnära, går i naturen i gummistövlar och tycker om friluftsliv och djur. Den andra systern är en partyprinsessa som spenderar för mycket på designerskor och väskor och kläder och festande … Känns det igen från den svenska pressens bevakning av kronprinsessan Victoria och lillasyster prinsessan Madeleine? Manuset är klart och färdigt att användas – och återanvändas. Gång på gång. Catfights och rivalitet säljer mer än systerlig solidaritet. Säljer det så spelar inte sanningen så stor roll …

Inte ett öga torrt när katastrofen är ett faktum

Så till film tre i serien: katastroffilmen Abernaty. Kombinerat med diskbänksrealism och ett hjärtskärande räddningsarbete och en jakt på rättvisa …
Abernaty är ett litet gruvsamhälle i Wales där ett kolbolag lagt upp restprodukter olagligt högt … Ingen har brytt sig om ortsbornas klagomål. När allt rasar och krossar den lilla skolan, sista dagen innan lovet, och alla små barn som man lärt känna under filmens gång försvinner under rasmassorna, är katastrofen ett faktum. Inte ett öga är torrt. Kolgruvearbetarna och alla andra gräver frenetiskt efter barnen, för att se om det finns några kvar som fortfarande andas bland sina döda klasskamrater …

Drottningen ska inte åka till katastrofplatser

Varför tar det så lång tid för drottningen att resa till Abernaty? Det får vi aldrig veta. Faktum är att drottningen besökt Abernaty fler gånger än någon annan politiker eller kunglighet, och att hon fortfarande bryr sig om de människor som drabbades av tragedin. Det är mycket möjligt att den replik som drottningen yttrar i The Crown faktiskt är den verkliga drottningens inställning: drottningen ska inte åka direkt till katastrofplatser, för varhelst drottningen drar fram så slutar folk att arbeta med vad de håller på med. Eller så är scenariot att allt arbete går mycket långsammare. Och när det gäller liv och död, att gräva fram människor så snabbt som möjligt, står sekunder på spel. Man ska inte komma och distrahera räddningsarbetet!

Underbar som hårt festande prinsessa

Skådespelarinsatserna i serien är på toppnivå – Oliva Colman, Oscars-och Golden Globe vinnare för sina drottningporträtt, glänser såklart starkast. Hon excellerar i att visa känslor utan att visa känslor – en skådespelarnas isbergsteknik, där man anar att så mycket pågår under ytan.

Helena Bonham Carter är underbar som en hårt festande och lagom dekadent partyprinsessa. Hon verkar vara född till rollen.

Måste spela sin roll och äta motbjudande mat

Tobias Menzies och Ben Daniels är smakfullt nedtonade som prins Philip respektive Lord Snowdon – de kungliga systrarnas respektive gemål.

Jason Watkins gör sitt livs roll som premiärminister Harold Wilson – seriens största och viktigaste manliga skådespelarroll. Vänskapen som växer fram mellan premiärminister Wilson och drottning Elizabeth är fint skildrad – från avsnitt ett i serien och framåt. Han är labour, men han har läst på Oxford och älskar en god cigarr och dyr konjak och färsk lax. Fast han måste ju spela sin roll och äta motbjudande folkig mat, som lax på burk, och röka äcklig pipa och dricka osmaklig öl … för att väljarna ska känna sig trygga med honom. Vad gör man inte för sitt land!

Drottning Elizabeth i sin tur skulle gärna lämna all pompa och ståt och klafsa omkring i leran och arbeta heltid med hästar … Men det kan hon inte. På grund av sin förrädiske farbror som lämnade landet i sticket. Först ärvde Elizabeths far ett jobb han inte ville ha och sedan ärvde hon själv ett jobb som hon inte ville ha … Men det är trots allt ett jobb som hon gör bra.

Excellerar i rollen som gentlemannaspion

Premiärministern håller hårt på sin image som folklig. Image är inte allt, men det är mycket.

Hur mycket som ligger under ytan är temat i seriens första avsnitt Olding och detta är en röd tråd som serien sedan kan följa.

Om man skulle hitta på att det fanns en högt uppsatt spion i Buckingham Palace, så hade det varit en helt otrolig intrig – men det har hänt. Samuel West, “acting royalty” och son till skådespelarparet Timothy West och Prunella Scales (Kanaler, båtar, kärlek), excellerar i rollen som gentlemannaspion.

Avnjutes bäst en film i taget

Där här är inte en serie för bingewatching, det här är inte en serie med cliffhangerslut vid varje avsnitt – varje avsitt är som en avslutad och fulländad film, varje avsnitt gör ett nedslag i historien, och serien avnjutes bäst med en film i taget. Och efter katastroffilmen Abernaty behöver man en paus – för att bearbeta den känsla av sorg och oerhörd orättvisa som bubblar upp till ytan.

Skriven 2021-03-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners