Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Patrik Forsberg
Skådespelare: Robert Gustafsson, Teresa Cortes Eliasson, Theodor Haraldsson, Jennie Silfverhjelm, Olle Sarri
Land: Sverige
År: 2020
Genre: Sci-fi, Äventyr
Längd: 74 minuter
Format: DVD/Blu-Ray/VOD
Distributör: SF
Betyg: 2
Jorden hotas att förintas av en asteroid – igen. Alltså precis som i Armageddon och en hel hög med liknande sci-fi äventyr — men i Rymdresan är det inte Bruce Willis utan en snubblande charm-klantig Robert Gustafsson som är mänsklighetens hopp för att hela planeten ska räddas. Det ser onekligen mörkt ut.
Han har ingen hjälp, ingen backup. Inget annat observatorium i hela världen (USA, Ryssland, Frankrike, Japan, Kanada, Kina, Kiruna …) har märkt hotet. Hela världen har gått på semester och ingen läser mail eller sms från den svenske vetenskapsmannen.
Originalitet inte högt i kurs
Han ska även resa i tiden och rädda sin älskade, ungefär precis som Antman räddade The Wasp, och till sin hjälp har han en lämmel, eftersom tvättbjörnen var bunden av ett filmkontrakt med Guardians of the Galaxy.
Originalitet står inte högt på listan i det här rymdäventyret där två syskon som bråkar med varandra, en tjej som gillar rymden och en kille som gillar basketboll, smyger sig ombord på rymdskeppet som fripassagerare för att de letar efter en cykel (det är precis så dumt som det låter) och de får även med sig en tredje fripassagerare, en fluga, som gör att Gustafsson missar att skjuta ner asteroiden (han smäller flugan istället) och sedan måste de alla resa i tiden igen för att få en ny chans att skjuta ner den flygande stenklumpen … och så hamnar de istället i Landet för längesedan, där Lillefot regerar, och blir vän med en dansande dinosaurie.
Inget nytt med kvinnor i rymden
Feministiskt budskap om att tjejer också kan åka ut i rymden hamras in med storsläggan, vilket är lite märkligt med tanke på antalet kvinnliga rymdfarare från olika länder som finns i rymden just nu …. Och kvinnor har arbetat inom rymdindustrin och åkt ut i rymden ända sedan 1960-talet. Men den här filmen får det att låta som om det är en ny idé som den kommit på, och tjejen i filmen behöver tydligen en kvinnlig förebild från sitt eget land Sverige, alltså ska den första svensken i rymden ha varit en kvinna (i verkligheten var det Christer Fuglesang).
Att Tereshkova – som åkte ut i rymden när hon var bara 26 år, i början av 1960-talet – och andra modiga kvinnor bara ignoreras och ersätts av fåniga påhittade svenska pionjärhjältinnor i nutid, är så otroligt löjligt, nationalistiskt, chauvinistiskt och en förolämpning på rymdens verkliga hjältar. Om man nu hade velat göra en feministisk rymdfilm, en svensk Hidden Figures, så finns det gott om verkliga och beundransvärda saker att jobba med.
Moralkakor som körs ner i halsen
Alla miljöer ser ut som generiska och förvånansvärt dåligt gjorda CGI-miljöer. Tiden är oklar. Husen ser ut att vara snodda från Astrid Lindgrens värld, tufftufftåget från någon steam punk inspirerad viktoriansk era (eller Harry Potter böckerna), men mobiltelefonerna är moderna … samtidigt är huvudpersons-tjejen den enda som går med mössa på som modefluga, mitt i en stekhet sommar … Dialogerna mellan ungarna, fulla av konstruerade stage fights, är pinsamt dåliga.
Klyschorna haglar tätare än rymdgrus i ett asteroidfält. Sportfånar är elaka och mobbar andra (mobbingen är totalt verklighetsfrånvänd och osannolikt skildrad), rymdintresserade är nördar som har “fula” kläder och mössa och blir mobbade … och alla ungar förutsätts vilja ha filmer med moralkakor som körs ner i halsen på dem och repliker i stil med att det inte finns något jag i lag … (en försvenskning av “there is no I in team” …)
Rymdresor kräver mer övning än basket
Robert Gustafsson ser gammal ut hela tiden, minst hundra år, hans kärleksintresse i filmen ser snarare ut som hans dotter eller dotterdotter och förklaringen om tidsresor som leder till minnesförlust håller inte.
Filmen passar inte för småbarn som tycker att det är roligare med hemmagjorda toarullar som sjunger minimello och hemmagjorda astronauter invirade i folie … Förresten, HUR kommer det sig att Robert Gustafsson har två extra space suits i den hemmasnickrade rymdraketen som precis passar två små snokande tolvåringar …? Och hur kommer det sig att tolvåringarna inte behöver träna ett dugg innan rymdfärden?
Till och med Bruce Willis behövde träna i tolv dagar, innan han åkte ut i rymden i Armageddon. Rymdfärder kräver faktiskt ännu mer övning än basket …
Ingen rymdfakta stämmer
e åskådare som är jämngamla med ungarna i filmen kollar hellre på First Man om den första månlandningen eller Apollo 11 eller vad som helst där man kan lära sig något om rymden, för här finns inga rymdfakta som stämmer alls. Varken om svarta hål (som fick nya fakta och rön i och med årets Nobelpris i fysik) eller om hur man får ballonger att flyga med hjälp av fisande lämlar som äter hallonbåtar.
Vuxna som gillar Robert Gustafsson kollar så klart hellre på Hundraåringen som klev ut genom fönstet och försvann …
En tondöv adaption
Vad ska man tillägga? Bara för att man kan göra alla miljöer i en dator innebär inte att man ska göra det. Bara för att någon har varit i rymden innebär det inte att hans barnbok blir en bra barnfilm.
Bara för att någon har medverkat till att skriva manus till Toy Story 1995, innebär det inte att han även kan ta sig an en svensk barnbok och göra en svensk barnfilmssuccé av den. Regissören Patrik Forsberg och medförfattaren Alec Solokow har gjort en helt tondöv adaptation.
Fuglesang som statist
Christer Fuglesang, alias förste svensken i rymden, ligger förresten bakom barnboken. Där bilderna var mycket bättre. Av Alvaro Tapia. En tecknad film med ett helt annat manus skulle ha kunnat bli okej.
Christer Fuglesang förekommer förresten som statist i filmen. Han kan nu gå till historien som den förste svenske statisten som varit i rymden och skrivit en barnbok. Tereshkova fyller 84 om en månad, still going strong, och har just nu 24 gator uppkallade efter sig. Det kan bli fler.
Skriven 2021-01-29
