CAROLINE ROOSMARK, fotografen bakom succékalendern Sagolika kvinnor vill backa de som har svårt att få stöd – “Men jag har alltid gjort håll-käften-bilder”

Annons

Sagolika kvinnor är tillbaka. Kalendern som säljes till förmån för Fryshusets förening Barn Till Ensamma Mammor är åter aktuell, och den här gången kan fotografen och tillika initiativtagaren Caroline Roosmark stolt konstatera att namn som Efva Attling, Zara Larsson. Suzanne Reuter, alldeles för tidigt bortgångna Marie Fredriksson och 92-åriga förintelseöverlevaren, Franciska Levy porträtterats på hennes lika oefterhärmliga som oväntade sätt med värdigheten och den kvinnliga styrkan i centrum. Alla som figurerar i kalendern är dock inte kända. På omslagsbilden syns Roosmarks egen mor, 84-åriga Harriet, och som en hyllning till sjukvårdens hjältar i Coronatider syns tre kvinnor som arbetar på Karolinska Sjukhuset i Stockholm.

Var ett totalt minusprojekt

Det är tredje gången kalendern med Sagolika Kvinnor ser dagens ljus, men projektet inleddes förstås mycket tidigare än så. Redan 2004 släppte Caroline tillsammans med journalisten Åsa Mattsson igång den första kalendern, som då gick under namnet Årets kvinnor och män.

– Vi gjorde kalendern tillsammans fram till 2008, förtydligar fotografen. Den blev mycket uppskattad, men var ett totalt minusprojekt, och ingen av oss blev rika. Sedan hoppade Åsa av för hon tyckte det var tungrott, men jag tyckte så mycket om det att jag ville driva det själv.

Alltid tyckt det var värt det

Caroline berättar att på den tiden såldes kalendern via diverse boklådor “och sådant”, vilket beskrivs som en logisktik katastrof. Sedan kom näthandeln, något hon tycker är fantastiskt.

– Det är det enda sättet att få det att gå ihop. Ska man gå via bokhandeln funkar det inte. Nu har det vuxit mycket, och vi säljer många fler kalendrar. Och fram till 2019 stod jag och postade allihopa själv. Det kom inte på fråga att anlita någon. Men nu har jag implementerat ett samarbete med Klarna. Förra året kände jag “Gud, jag jobbar så mycket. Jag är mer Postnord än något annat”. Men jag har alltid tyckt det varit värt det. Jag får så många mail och reaktioner på Instagram. Det stärker kvinnorna, och det är helt otroligt att jag kan vara en del av det.

Med Sara Danius påbörjades arbetet igen

– Men låt oss ta det från början. Det här är alltså tredje kalendern under titeln Sagolika Kvinnor, och innan dess hade den sista utgåvan av Årets kvinnor och män släppts 2015?

– Ja, då fick jag ett sjukdomsbesked. Jag hade fått MS, och då tog jag en paus. Sedan kring 2018 var det mycket som hände kring #MeToo, och Sara Danius, och när jag tog en bild med henne påbörjades arbetet med kalendern igen.

Ville ha något eget

– Samtidigt kan jag undra om du tycker det blivit svårare eller lättare att komma på idéer och teman til dina bilder?

– Det är ingen brist på idéer. Snarare tycker jag det blivit lättare, jag har fått mer fokus. Innan hade jag mycket jobb åt Aftonbladet och Expressen eftersom jag gjorde stora featurejobb åt dem. Jag plåtade för en otrolig massa tidningar som Elle och Månadsjournalen och artister, skivomslag och reklamjobb åt stora företag, och då kände jag att jag ville ha något eget.

Vissa namn roterade och återkom

Caroline säger att hennes arbete blivit mycket mer sammanhållet och fokuserat på senare år. Den gamla rutinen å sin sida var både på gott och ont. Gott för att hon kunde passa på att ta egna bilder till sin kalender på folk som Lena Endre om hon ville och ändå råkade befinna sig i studion. Samtidigt roterade vissa namn och återkom titt som tätt. Till skillnad mot nu då funderingarna kring vem hon vill se och vad vill göra tillåts get större genomslag i det färdiga resultatet.

– Jag försöker ha med sådana som jag tycker är viktiga. Som Therese Lindgren. Hon är en YouTuber och syns på Instagram, och är inte min målgrupp, men hon har skrivit två böcker om psykisk ohälsa och är vegan. När jag hade hört hennes sommarprogram tyckte jag det var vettigt att ha med henne. Sedan tar jag inte med folk från Paradise Hotel. Däremot har jag med Stina Wollter tidigare. Hon är kroppsaktivist, och med tanke på tjejers problem med bulimi och anorexi och skönhetshetshets valde jag att ta med henne. Sedan kan jag förstås inte vara någon garant för vad någon kommer att göra och säga.

Att låta kvinnan hålla i taktpinnen själv

– Från början fanns det väl också en tanke om att kalendern skulle vara en motvikt till utvikningskalendrarna?

– Det stämmer. Runt 2004 handlade det mycket om Anna Nicole Smith. Det var ett bildspråk som väldigt mycket handlade om att vara ett offer. Jag har alltid gjort “håll käftenbilder”, så jag gjorde en bild med Therese Alshammar i nätstrumpor och en T-shirt med texten Kick Ass. Jag fick mycket kritik för det, men jag är mycket för att låta kvinnan hålla taktpinnen själv, och det betyder inte att det ska vara en kyskhetsbild. Då kunde jag sätta på radion, och få höra att bilden på Therese var sexistisk och exploaterande på ett utvikningssätt, och där kan jag tycka att väldigt mycket förändrats sedan 2004. Idag tycker alla att det är en helt fantastiskt bild.

Grupp som har svårt få uppmärksamhet

Mycket vatten har också runnit under broarna vad gäller Carolines arbete med välgörenhetsorganisationer. Geonom åren har organisationer som Ecpat, Nanne Grönwalls Nanne Network, Plan Sverige och Stadsmissionen varit samarbetspartner, men sedan 2010 är det alltså Barn Till Ensamma Mammor som gäller.

– Det tog tid innan jag hittade fram till det, men det är en grupp som har svårt för att få uppmärksamhet och stöd. Och allt handlar inte om pengar, utan även om att sprida information, så folk får upp ögonen för det här. Att sprida att den här gruppen finns.

#MeToo ett uppvaknande

– Sedan när du återuppväckte kalendern 2018 bytade du både namn på den och valde att bara fotogafera kvinnor. Hur tänkte du där?

– Jag gick och funderade på om jag skulle starta om, och då kom jag fram till att bara uppmärksamma kvinnor. Fast under flera år innan dess hade vi redan haft med fler kvinnor än män. Så det hade funnits feministiska initiativ och undertoner även när vi hade män med. Men #MeToo hade stor betydels för att det blev ett uppvaknande om hur många som blev utsatta för övergrepp. Det blev tydligt hur jävla många det handlade om. Så utan alla kvinnor som gick ut och berättade hade jag kanske inte gjort det här. Innan dess kände jag att jag kanske inte hade någon riktning. Jag tänkte mer att det finns något att göra. Fast när Sara Danius kom med som Jeanne d’Arc var det en början. Hon var en fanbärare.

”Foto är mitt liv”

– Och nu då. Hur ser du på framtiden för Sagolika kvinnor? Du har inga tankar på att lägga ner den efter alla dessa år?

– Nej, verkligen inte. Men ibland kan jag nästan glömma bort åren innan 2019, och nu kan jag inte tänka mig att vara utan det här. Under frånvaron arbetade jag inte med något annat heller. Jag ville fokusera på att bli frisk, men det blev jag ju inte. Och foto är mitt liv. Jag hade inte kunnat vara utan det.

Skriven 2020-12-17

Kalendern finns att köpa via Caroline Roosmarks hemsida www.roosmark.com.

Fotnot: 15 kronor per såld kalender går till föreningen Fryshusets Barn Till Ensamma Mammor, som riktar sig till och stöttar barn och ensamstående mammor som lever i socioekonomisk utsatthet.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners