ROGUE CITY – råbarkat våldsam och kompromisslös fransk snutrulle

Annons

FAKTA
Originaltitel: Bronx
Regi: Olivier Marchal
Skådespelare: Lannick Gautry, Stanislas Merhar, Kaaris, David Belle, Patrick Catalifo
Land: Frankrike
År: 2020
Genre: Action/Thriller
Längd: 116 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Märkligt nog är den franska originaltiteln Bronx. Vilket är tämligen obegripligt. Då är den internationella diton Rogue City en betydligt mer logisk dito. För ”Skurkstaden” säger onekligen vad det här handlar om. Platsen är Marseille och där är det minsann ingen barnlek. Här frodas korruption, gängvåld och ohälsosamt inflytande från gangstervärlden. I Marseille, en annan Netflixserie, har det smutsiga politiska spelet skärskådats, men här uppvisas eländet på gatuplanet.

Massaker saboterar fragil fred

I fokus står Richard Vronski och hans självständiga team av inte alldeles oantastliga gamänger i antigängenheten. De menar måhända väl, men de håller sig inte alltid inom lagens råmärken. Nu är dock en ny sheriff i stan’. Eller åtminstone en ny självrättfärdig polischef i form av gamle Léon, Jean Reno, så nu gäller det för dem att hålla låg profil. Något som inte är det lättaste, ska det visa sig. En massaker på en bar saboterar nämligen en fragil fred mellan stadens riktigt elaka gossar i gängvärlden, och därefter finns det ingen återvändo till ett bedrägligt lugn.

Sedan kompliceras saker och ting å det värsta allt eftersom. Korruptionen i polishuset omöjliggör undvikandet av konfrontationer och Vronskis team gör inte saken bättre genom att ta saken i egna händer å det värsta i en mörk shoot out på en strand. För inte nog med att internavdelningen kopplas in, oroligheterna i undre världen ökar dessutom.

Vad är skillnaden mellan polisen och buset

Ja, ni förstår grejen. Rogue City är en beckmörk skildring om lagens hårda män som sätter sig själva i klistret. Testosteronet flödar, och inga nödutgångar finns ur knipan. Samtidigt ställs indirekt frågan om vad skillnaden egentligen är mellan polisen och buset när de som ska skydda medborgarna också går över gränsen. Är det verkligen så att ändamålet helgar medlen? Är inte så säker på att en frågan får något tydligt svar. Däremot är manusförfattande regissören Olivier Marchal tydlig med att konsekvenserna för Vronki och hans kollegor är kostsamma.

Försöker täcka in väl mycket

Är i ärlighetens namn rätt svag för den här typen av hårdkokta snutskildringar, och i många avseenden levereras också mycket riktigt det nödvändiga godset. Dock tycker jag kanske inte Marchal lyckats lika bra med att hålla ihop storyn i Rogue City som han gjorde med tidigare alster som i kraftmätningen mellan Gérard Depardieu och Daniel Auteuil, Fiender emellan, Brottsplats: Lyon och förra årets myglarhistoria Carbon – även den tillgänglig på Netflix för övrigt -, och anledningen är att han försöker gapa över väl mycket. Där de övriga filmerna ter sig tajta och fokuserade spretar Rogue City och försöker täcka in väl mycket både i poliskretsen och ute på (gangster)fältet. Helt i onödan dessutom.

Så vem vet, kanske det hade varit bättre om han gjort en serie av det här istället. I stil med den lysande The Shield. Eller likaledes franska Braquo med Jean Hugues Anglade i handlingens centrum, till exempel.

Befinner sig på mammas gata

Fast med detta sagt är ändå Rogue City en rulle väl värd att se för vänner av det råbarkat våldsamma och kompromisslösa. På något sätt ter sig det hela snyggt och skitigt på en och samma gång precis som det brukar vara när fransmännen sätter tänderna i sådant här. Samtidigt hålls både tempot och intresset vid liv från början till slut, ex-snuten Marchal befinner sig trots allt på mammas filmiska gata och vet hur slipstenen ska dras. Även om han nu gjort bättre ifrån sig tidigare.

Skriven 2020-11-17

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners