SEAN CONNERY – Karaktärsskådespelaren var min Connery

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Avdelningen för kontroversiella uttalanden: Nej, Sean Connery var inte den bäste Bond och han var inte den ende, riktige Bond. Han var däremot en bra Bond i en rad rätt dåliga filmer. Får man tycka så?

Visste inte vem han var

När jag var barn på 1970-talet var det, förstås, Roger Moore som var James Bond. Visst hade Diamantfeber med Connery kommit 1971, men då var jag alldeles för liten för att känna till figuren. Vuxna i min närhet klagade på att Roger Moore ju är Helgonet och inte Bond. Sean Connery var Bond. Själv tyckte jag att det var konstigt att lord Brett Sinclair från Snobbar som jobbar även var Bond.

Helgonet var, för mig, en serietidning med en figur som liknade Moore. Men – lord Brett Sinclair var det coolaste jag kände till, så självklart var han perfekt som Bond. Sean Connery visste jag inte vem det var, och jag tyckte han såg konstig ut på de bilder jag fick se. Farsan skojade ofta om Connerys toupé och sa att han även hade löshår på bröstet. Fast kartongen till min mosters Åskbollenpussel var tuff!

Såg andra Conneryfilmer än Bond först

Den första Bondfilm jag såg var Moonraker, 1979. På bio, förstås. Jag minns inte när jag första gången såg en Bondfilm med Connery. När jag var barn visades aldrig Bondfilmer på TV och hyrvideo existerade inte. Jag borde nog ha hyrt någon under 80-talet, men jag såg troligen en rad andra Conneryfilmer först, vilket innebar att det var karaktärsskådespelaren Sean Connery som var “min” Connery. Dock är det mycket möjligt att jag såg Connerys Bond-comeback Never Say Never Again (1983) före hans “riktiga” Bondfilmer.

Connery är bra, filmerna trista

I början av det här året såg jag om samtliga Bondfilmer. Den nya filmen skulle ju gått upp på bio i påskas, eller när det var, så jag tänkte vara ambitiös. Men att se alla Bondfilmerna på raken visade sig inte vara lika kul som jag trodde att det skulle vara.

Förr sa jag ofta att Man lever bara två gånger är en av de bästa Bondfilmerna. Den här gången tyckte jag att alla Connerys filmer – i den officiella serien – var rätt trista, med Åskbollen som lågvattenmärke. Jo, Connery är bra i filmerna, men jag tyckte nu mest att de kändes som italienska och franska Eurospy-filmer med högre budget och bättre musik. Men I hennes majestäts hemliga tjänst med George Lazenby är fortfarande en utmärkt film, och Lazenby var en Bond som såg ut att kunna göra det han gjorde. Röra på sig, till exempel.

Gillar nog mest Roger Moores filmer

Jag gillar nog mest Roger Moores filmer – och då bara de riktigt flippade och fåniga. Tjoflöjtfilmerna. Moores sista filmer är dock riktigt dåliga. Sämste James Bond är Pierce Brosnan – jag hade för mig att hans filmer var rätt bra, men jag mindes helt fel. Däremot var Timothy Dalton riktigt bra. Och Daniel Craig? Visst var jag oerhört förtjust i Skyfall – men Craig är ingen James Bond och hans filmer känns inte som Bondfilmer. De är något annat. De är filmer om en snubbe som också råkar heta James Bond och som också är agent.

Gjorde 30 roller innan han blev Bond

37 år senare tycker jag faktiskt att Never Say Never Again är Sean Connerys bästa Bondfilm, den visade sig vara betydligt bättre än jag mindes den – och den framstår som ännu bättre om man ser den mellan de usla Octopussy (1983) och Levande måltavla (1985).
Många verkar tro att den skotske bodybuildaren Sean Connery filmdebuterade med Agent 007 med rätt att döda 1962, att han i princip hittades på gatan. Detta stämmer förstås inte. Han debuterade redan 1954 och hann, enligt IMDB, göra 30 roller på film och TV innan han blev Bond.

Gav tyngd iförd skägg och mustasch

Connerys roller efter karriären som Bond är ännu fler, och det är ju här vi hittar de riktigt bra filmerna. Okej, alla är långtifrån bra, men Connery – i synnerhet iförd skägg eller mustasch – gav filmerna en viss tyngd. Jag tittar på hans filmografi och har svårt att välja ut några titlar jag tycker är extra bra, men Mannen som ville bli kung minns jag som jättebra, den borde jag se om, De omutbara såg jag om ganska nyligen, och nog är det något visst med Connerys insats som Indiana Jones farsa.

Gick i pension efter megaflopp

Två andra Conneryfilmer jag såg om i våras, är mastodontfloppen Hämnarna (1998), det vill säga biofilmen byggd på TV-serien The Avengers, och megafloppen The League, som bygger på Alan Moores serie The League of Extraordinary Gentlemen (2003). Jag hoppades kunna omvärdera dessa, men nej – det är inte förvånande att dessa filmer totalsågades och floppade.

Efter The League gick Sean Connery i pension, men det kunde fortfarande hända att han ryckte in som röstskådespelare. Hans allra sista insats var att göra rösten till huvudpersonen i Sir Billi (2012), en osannolikt illa animerad skotsk familjefilm. Jag har bara sett trailern, men det räcker mer än väl.

Sean Connery blev 90 år gammal.

Skriven 2020-10-31

print

Våra samarbetspartners