KATIE MELUA – den albumaktuella sångerskan fascineras av musikindustrin “Det är en av få branscher som kan göra folk till ikoner”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Liten har blivit stor. Katie Melua var bara 19 när hon slog igenom med buller och bång. Året var 2003, det var då debutalbumet Call Off the Search såg dagens ljus och blev en monumental succé och mångmiljonsäljare. Resten är historia, flyktingflickan från det av inbördeskrig hårt drabbade Georgien förvandlades nästan omgående till världstjärna, och så har det förblivit. Något som avspeglas i höjdpunkter som deltagande i Band Aid, ex-vicepresidenten Al Gores miljökonsert Live Earth, liveframträdande med Queen och världens djupaste gig 300 meter under vattenytan på en oljeplattform i Nordsjön.

Ja, också har vokalissan förstås fortsatt att regelbundet ge ut ny musik. Förra veckan släpptes senaste verket Album No. 8, och för de som undrar; inspelningen av de tio spåren hann avslutas innan världens nedstängning på grund av Covid 19.

– Ja, hela skivan hann bli klar i tid, bekräftar hon per telefon från hemmet i London. Den sista sången gjordes i februari. Sedan mixade vi i två veckor och därefter blev det “lockdown” och då var jag hemma. Det var helt galet.

”Folk borde sluta flyga och vara så materialistiska”

– Hur menar du då?

– Jo, det här med Corona tvingade oss att se så tydligt och starkt. Tidigare brukade jag vara väldigt rak i mitt miljötänk. Jag kunde säga “Folk borde verkligen sluta flyga och vara så materialistiska”. Sedan när allt det här hände och all kommunikation och aktivitet avstannade blev det annorlunda. Jag tyckte att det var toppen i ett par veckor, men efter tre veckor saknade jag att det inte var någon action. Då förstod jag problemet mycket bättre. För det är verkligen väldigt svårt att bara släppa allt sädant där.

Utforskar universella karaktärer

Fast trots att pandemin uppenbarligen påverkat Katies sätt att tänka om miljöproblemet, så har inte själva sångerna påverkats varken före eller efter den samma. Skrivandet var färdigt redan i januari, och några justeringar gjordes inte när sedan epidemin väl var ett faktum. Istället avhandlar Album No. 8 den universella sidan av kärlek. Förstasingeln A Love Like That öppnar för detta narrativ, och sedan fortsätter det bara rakt igenom hela skivan.

– Ja, det gör det. Jag utforskar olika typer av historier med universella karaktärer, och i A Love Like That ställer jag frågan om hur man får kärleken att överleva. Fast innan den handlade om kärlek mellan ett par var fokus på min relation med mitt arbete, och den uthållighet som krävs föar att kunna fortsätta vara en del av musikbranschen. Det var först senare som jag brottades vidare med texten.

Mycket oväsen och action i staden

En sång som lyriken inte ändrades i var dock Remind Me to Forget. Den beskriver kärleken till staden och dess larmande energi, men den känsla som beskrivs här blev åtminstone tillfälligt irrelevant när pandemin drog in över världen.

– Staden har alltid varit denna energiska, obevekliga och rörliga plats med mycket oväsen och action. Det är den bilden jag målat här, och den var huggen i sten. Men allt det där gäller inte längre. Så det är lite intressant när jag sjunger den nu får alla tänka sig hur allt var förut istället

Djupt fascinerad av processen

– Men hur mycket av det du sjunger om på det här albumet är baserat på egna erfarenheter?

– I stora drag finns det saker i min musik som kommer från mig själv, men jag är inte en av de som bara uttrycker vad jag själv upplevt. Det är en helt klart en ingrediens, men det är ingenting som är centralt för mig. Däremot är jag djupt fascinerad av processen att skapa skivor och musikbranschen. Det är en av få branscher som kan göra folk till ikoner. Samtidigt är den helt galen; den är en kreativ, hetsig och snabb, och bara det att någon har modet att göra en skiva och släppa den är en stor inspiration.

Har rattat skivor åt Goldfrapp och Natalie Imbruglia

Med detta sagt är det kanske inte konstigt att Katie fastnade för en viss Leo Abrahams när producentbiten var på tapeten. Mannen har både skrivit filmmusik och rattat in skivor åt en bred samling namn som inkluderar bland annat Suedesångaren Brett Anderson, electronicaduon Goldfrapp, låtskrivaren Ed Harcourt och popälvan Natalie Imbruglia.

– Anledningen till att det blev Leo var den enorma respekt han har bland musiker i Storbritannien, och det hade stor betydelse när jag valde honom. Den här gången ville jag nämligen verkligen att allas goda hantverk skulle uppvisas på bästa kraftfulla sätt, och han kom högt rekommenderad. Samtidigt visste jag att han kände duktiga musiker, och de han tog in kunde verkligen jamma. Studiomusiker kan det här med att bli uppslukade av musiken så magi skapas.

Var inte redo att producera

– På ditt förra album In Winter producerade du själv för första gången. Var det inte svårt att ta steget tillbaka och låta någon annan ta över rodret den här gången?

– Du vet, även om jag hade producerat innan jag träffade Leo tyckte jag inte att jag var redo för det. Jag kände mig redo med göra In Winter för att det var ett vokalalbum med kör. Men jag är inte lika kunnig som en gitarrist rent tekniskt. Då måste man känna till en viss typ av musikaliskt språk.

Ingen dyster syn på världen

– På tal om något helt annat; även om nu det ser rätt dystert ut i världen för tillfället, så har du väl all anledning at se ljust på din egen framtid på det här stadiet i din karriär?

– Well, du ska veta att jag känner mig väldigt välsignad. Jag är optimistisk, och om jag bara får chansen ska jag fortsätta göra skivor och spela live. För övrigt har jag ingen dyster syn på världen. I alla fall inte så länge vi tar hand om vår planet, och det faktum att vi satt fokus på att göra det på sistone är positivt. Det är en process att fixa till världen, och förr hörde man knappt någon prata om det.

Lägger make upen på fem minuter

– På samma sätt pratar ingen om dig som en stjärna med förkärlek för excesser heller. Du är är känd för att vara en väldigt blygsam internationell bästsäljande sångerska?

– Min mamma är alltid lika besviken över det eftersom hon är en kvinna som alltid lagt mycket vikt vid att ge ett tjusigt intryck medan jag lägger make upen på fem minuter och tar på mig olika strumpor. Men det där är något jag inte tycker är lika intressant som att gå in i studion, spela in och skriva. Sedan kanske det kan vara kul ibland att klä upp sig, men det är något som händer väldigt sällan.

Skriven 2020-10-27