Klicka på bilden, för att se hela bilden
Att brittiska Vega varit ett uppenbart löfte inom den melodiska rocken ända sedan debuten Kiss of Life såg dagens ljud för ett drygt decennium sedan råder det knappast någon tvekan om. Gruppen har regelbundet producerat pålitligt starka verk, vilket lett till en allt högre profil hos inom den relevanta målgruppen.
Någonstans mellan AOR och hairmetal
Grit Your Teeth är det sjätte i ordningen, och förmodligen också det råaste hittills. Fast med detta sagt talar vi knappast i garargetaggiga termer. Vi talar trots allt om musik någonstans mellan AOR och gammal hederlig hairmetal. Däremot framgår det att kvintetten velat gå åt ett annat mindre putsat sound håll än tidigare.
Aldrig lika tjusigt muskulösa som förebilderna
Redan med inledande Blind och I Don’t Need Perfection sätts tonen. Det låter hyfsat ruffigt och tufft och rent allmänt rockigt på ett mer kärvt sätt utan att direkt avvika från receptet på ett det minsta uppseendeväckande sätt. Tänk i termerna Def Leppard minus demonrattaren Robert John ”Mutt” Langes stora syntbeklädda produktion, så förstår ni säkert vad som avses.
Mycket riktigt är det också just Def Leppard och Bon Jovi som i första hand verkar ha varit inspirationen för Grit Your Teeth. Vilket förstås inte är det sämsta. Fast med detta sagt får man väl säga att Vega här aldrig blir lika tjusigt muskulösa som sina förebilder. Närmast ett – mjukt – Def Leppard kommer man i Consequence of Having a Heart medan New Jerseys stoltheter säkert nickat godkännande åt den stora refrängen i This One’s for You.
Klaviaturer för nyansernas skull
Sedan blir bandet väl aldrig softare än i Battles Ain’t A War, en sång om att ha en mer pragmatisk hållning till livets utmaningar och konflikter. Här tittar helt plötsligt AOR-influenserna fram på ett angenämt sätt.
Samma sak gäller för övrigt i efterföljande Save Me for Myself. Det är möjligt att jag har fel här, men vad jag kunde höra var det här det enda spåret där klaviaturer fick smycka arrangemangen. Synd, kan tyckas. Hade gärna hört mer av den varan på denna sångsamling för nyansernas och fyllighetens skull.
En bra idé att hyra in en känd producent nästa gång
Fast med detta sagt; på det hela taget får jag nog ändå säga att britterna gjort ännu en gedigen skapelse. Sedan ska villigt erkännas att en viss tvekan infann sig initialt, men efter ett par lyssningar började sångerna sitta på gammalt välbekant vis. Således lär gamla fans i vanlig ordning glatt göra tummen upp även denna gång.
Utan att för den sakens skull korka upp den dyraste whiskeyn, bör tilläggas. För det kanske vore synd att påstå att Grit Your Teeth knockar en fullständigt. Vem vet, det kanske varit en bra idé att hyra in en känd utomstående producent nästa gång som kan lyfta soundet en aning till den nivå sångerna förtjänar.
Skriven 2020-08-15
