Intervjuklassikern: PARAMORE tackar Twilight för genombrottet i Europa

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bakgrund

Hösten 2009 red Paramore verkligen på den emo-orienterade framgångsvågen. Albumet Brand New Eyes hade precis släppts och blivit en omedelbar framgång i kölvattnet på singeln Decode, hämtad från soundtracket till filmen Twilight. Vilket i sin tur hade lett till det definitiva genombrottet i Europa. Samtidigt hade föregångaren Riot! både sålt dubbel platina och ynglat av sig tre hyfsat stora hits hemma i USA.

Bestående vänskap och oförstående om frestelser

Det var i ljuset av allt detta jag intervjuade Josh Farro, och naturligtvis tedde sig det mesta positivt i Paramorelägret just då. Gitarristen berättade inte alldeles överraskande att Brand New Eyes var hans favoritalbum hittills, att mognaden kan höras i varje sång och att vänskapen bestått prövningarna hittills.

På samma sätt ställde han sig oförstående till en fråga om frestelser. Fallenhet för droger, alkohol och hedonistiskt leverne rent allmänt var uppenbarligen inget som lockade honom. Så när allt kom till kritan var det enda som sugit musten ur honom resandet, hårt arbete och att vara hemifrån så mycket.

Avhopp och Paramore som skivbolagsprodukt

Påstod han alltså då. Men bara ett drygt år senare, den 18 december 2010 gick sångerskan Hayley Williams, andregitarristen Taylor York och basisten Jeremy Davis ut på bandets hemsida och berättade att Josh och hans trummande bror Zac skulle lämna bandet.

Då kontrade Josh med ett statement på sin Blogger där han hävdade att Paramore var en skivbolagsprodukt skapad av en multijätte. Vidare påstod han att exet Williams blivit manipulerad av sitt management att behandla resten av bandet som hennes soloprojekt, ett intryck han menade förstärktes av det faktum att vokalissan var den enda som faktiskt var signad till bandets skivbolag Atlantic. Vilket faktiskt är alldeles sant. Williams och resten av bandet bekräftade också mycket riktigt att så var fallet strax därefter. Däremot avfärdades resten av Josh kritiks som ”irrelevant”.

Drog igång ny combo utan framgång

Det får vara hur det vill med den saken. En sak är dock säker; efter avhoppet har Josh aldrig sett tillbaka. Brytningen med bandet han en gång var med och skapade var total. Istället försökte han utan framgång dra igång en ny combo vid namn Novel American med brorsan och ett gäng high schoolvänner. Efter tre år gav han dock upp när sökande efter en ersättare till den initiala sångaren inte lett någonstans.

Det lustiga i sammanhanget är dock att broder Zac verkligen till såg tillbaka med emfas. Sommaren 2017 var han nämligen tillbaka som medlem på heltid i Paramore. Vad som föregått denna återförening kan man bara spekulera om, men man kan väl förutsätta att en kombination av saknad och behovet av en säker inkomst spelat in.

Från Josh spårade bitterhet till Hayleys plågsamma förflutna

Vad sedan gäller Josh, så är det inte utan att ett visst mått av bitterhet kan spåras i den avoghet han gav uttryck för vid tiden för sitt avhopp 2010. Huruvida han hade fog för den, det vete sjutton. Det står skrivet i stjärnorna. Men den där eftermiddagen i oktober 2009 då jag intervjuade honom gav han intryck av att vara såväl ambitiös och mogen för sin ålder som ödmjuk med en tilltalande dos storögdhet alltjämt i behåll.

Paramore å sin sida lever alltjämt och har hälsan om man ska tro Hayley Williams. Men för tillfället är det hennes plågsamma förlutna och annat som gäller på nyligen utkomna solodebuten Petals for Armor – se albumrecension under relevant rubrik här på sajten – så det lär nog dröja några år innan nästa skiva med bandet ser dagens ljus.

Skriven 2020-07-06

PARAMORE tackar Twilight för genombrottet i Europa

En hit gör ingen karriär. Däremot kan en sång på ljudbandet i en tonårsinriktad vampyrrulle göra under. För lite mer än ett år sedan var Paramore alltjämt ett lika ignorerat som oskrivet blad i Europa trots att det då aktuella albumet Riot! renderat bandet en amerikansk platinasäljare, men när singeln Decode placerades på soundtracket till filmatiseringen av Stephenie Meyers roman Twilight lossnade det ordentligt för de emodoftande alternativrockarna från Tennessee. Suget efter mer var ett faktum, och nu har det slutligen blivit dags för dem att skörda vad de sått. Bara en sådan sak som att nya albumet Brand New Eyes gick direkt in på tredje plats på den Europeiska topplistan säger det mesta i det avseendet.

– Ja absolut, men wow är det sant?, kommenterar gitarristen Josh Farro exalterat. Det är ju helt galet. Men överlag tycker jag det gått mycket bättre hittills än vad man kan begära. Första veckan skivan var ute var rätt enorm. Det ska bli spännande att se vad som händer härnäst.

Josh medger samtidigt gärna att kopplingen med Twilight varit synnerligen nyttig. Fast han säger också att han inte hade en aning om hur stor filmen var utanför hemlandet. I samband med en promotiontur till Tyskland förra året uppträdde kidsen ”helgalet”, något han inte direkt förväntat sig. Fast nu startar bandet på scratch igen, och föga förvånande tycker tjugotvååringen att den nya skivan är den bästa så här långt.

– Oh man yeah. Det här är definitivt min favoritplatta hittills. Helheten flyter samman väldigt bra, jag älskar soundet på den. Det låter fortfarande som Paramore, men man kan höra mycket mognad i varje sång. Vi har gått längre än tidigare utan at sväva bort för långt från vårt ursprung.

– Exakt hur tufft var det att följa upp en dubbel miljonsäljare?

– Konstigt nog var det inte så svårt. Ärligt talat hade vi sex, sju låtar redan när vi gick in i studion, och då visste vi också att de var bättre än allt vi gjort tidigare. Därför såg vi också ganska positivt på situationen från början.

Josh säger att den största utmaningen var att skriva mer universala sånger den här gången. Ambitionen var att bredda publiken, och skapa material som gick utanför den vanliga Paramorefåran. Därav en sång som The Only Exception där bandets mjuka sida får betydligt mer utrymme än tidigare.

Samtidigt kände sångerskan Hayley Williams en viss rädsla för att fastna i ett klyschigt förhållningssätt till framgång i sina texter Just därför ansträngde hon sig extra mycket för att gräva i sitt eget psyke och utforska sina känslor, snarare än att gnälla över efterhängsna paparazzifotografer.

– Alla sånger är om bandet och vad vi varit med om de senaste åren. Det är en väldigt ärlig skiva, vi har inga hemligheter. Hayley skrev bara vad hon kände och ut kom Brand New Eyes.

– Hur har du själv påverkats av allt ståhej sedan Riot! kom ut?

– Ärligt talat så har det nog mest bara sugit musten ur mig lite grand. Det har varit mycket resande och hårt arbete. För mig personligen har det jobbigaste varit att vara hemifrån så mycket. Fast det är abolut värt priset. Visst kan det vara tröttande, men det är det här jag kämpat för.

– Hayley har sagt att all stress och press har gjort henne till en helt ny person. Känner du likadant?

– Jag känner mig inte precis som en helt ny människa. Däremot har vi har alla växt upp sedan vi började för åtta år sedan. Det har varit en vild åktur, men jag vill inte fokusera på det där för mycket. Jag försöker bara hålla huvudet kallt. Bandet är viktigt för mig, men om jag skulle bli fixerad vid det skulle jag bli galen.

Till skillnad mot många andra i samma situation påstår Josh bestämt att framgången gjort det lättare för honom att hålla fötterna på jorden. Ödmjukhet verkar vara en dygd för denne unge rockstjärna, och mycket riktigt kan han inte förstå hur man kan få ett uppblåst huvud av att spela i ett band.

– Jag är väldigt välsignad för att jag får göra det här. Fast det gör mig inte bättre än någon annan. Du undrar över frestelserna, men vad är frestelser för något? Droger och alkohol har aldrig lockat mig, och det är jag tacksam för.

– Hur står det till med vänskapen i bandet? Har den pallat för alla förändringar?

– Vi kommer alltid att vara vänner. Den dagen det här bara är business kommer jag att hoppa av. Visst, affärsbiten kommer alltid att vara en del av den här branschen, men om det är allt som finns kvar och det roliga är borta vad är då poängen?

– Vad skulle du vilja ge för råd till andra ungdomar som vill försöka sig på en rockkarriär?

– Att de får vara beredda på att ta mycket skit. Det finns många dåliga människor där ute som bara tänker på sitt bästa. Sedan måste de vara säkra på det här är vad de vlll göra för allt är inte kul. Tio procent av tiden består av att spela medan resten är flygande, åkande och promotion. För i slutänden blir det här trots allt ett arbete, och även om det låter skittrist krävs det mycket jobb för att lyckas.

Skriven 2009-10-19

print

Våra samarbetspartners