HAPPY! (säsong 1 och 2): brutalt och mörkt humoristiskt om ex-snut och fluffig enhörning – en av de bästa tv-serierna på länge

Annons

FAKTA
Galet, utflippat, brutalt blodbesudlat och mörkt humoristiskt om ex-snut och fluffig enhörning, USA 2017-2019
Regi: Brian Taylor (9 episoder), Wayne Yip (4), Marianna Palka (2), David Petrarca (1), Joseph Kahn (1), Christopher Meloni (1)
I rollerna: Christopher Meloni, Ritchie Coster, Lili Mirojnick, Bryce Lorenzo, Medina Senghore, Patrick Fischler, Christopher Fitzgerald, Antonia Rey, Joseph D. Reitman, Quentin Morales
(Netflix)

BETYG: FEM

Inte för alla är ett uttryck som ibland kanske används väl generöst när något ska karaktäriseras, men i det här fallet är det verkligen motiverat att ta till denna gamla dänga. För tv-serien Happy! kan verkligen inte betecknas som vare sig standard eller mainstream. Den är galen, utflippad, kinky, tidvis brutal så blodet stänker samt beckmörk med moraliskt tveksamma karaktärer i kubik så långt ögat kan se. Ja, också figurerar även en söt animerad enhörning i babyblått också, och tro det den som vill, men trots sitt sitt gulliga mjukdjursyttre agerar även han i det barnförbjudnas revir ibland.

På engelska pratar man då och då om att ”push the envelope”, och det gör verkligen denna skapelse. Det är lätt att förstå om den känslige, pryde och/eller överspände tar illa upp redan efter att ha försökt avnjuta det första avsnittet. Samtidigt kan vi andra bara njuta i fulla drag över den hämningslöshet och skruvade berättarglädje som presenteras.

En försupen spillra och en fluffig sak med rosa horn

I handlingens centrum finner vi Nick Sax. Han brukade vara den bäste bland New Yorks snutar. Men det var länge sedan. Nu är mannen bara en försupen, drogad spillra av sitt forna jag. Inte konstigt att han är deppig och allvarligt funderar på att ta livet av sig. Men istället drabbas han av en hjärtattack, och håller sånär på att dö i ambulansen på väg till akuten. Fast livhanken räddas, och då uppenbarar sig plötsligt en babyblå fluffig sak med rosa horn som svävar över honom. Hans namn är Happy och han är en hittepåvän åt en liten flicka vid namn Hailey. Nick tror inte sina ögon, men han har inte mycket val mer än att suga in informationen.

Avlivar mafiosos

Twisten i sammanhanget är att Hailey är kidnappad – av en skitig degenererad tomte som firar jul året om . Men inte nog med det., hon råkar även vara dottern han inte ens visste existerade. Så nu vädjar Happy till Nick att hjälpa honom spåra upp flickan. Utan framgång initialt, men till slut hoppar han på tåget ändå, och vilken åktur det blir. Vägen mot friheten för dottern blir lika lång som snirklig. För att inte tala om ordentligt våldsam, och alla kan lita på att den beckmörka humorn finns med som ständig följeslagare.

Redan i första avsnittet avlivar Nick ett gäng mafiosos när de försöker ta honom av daga, och sedan bara fortsätter det. Strax därefter utmynnar ett pokerspel med ett gangstergäng Nick är skyldig pengar i ett definitivt slut för alla runt bordet utom honom själv. Dessvärre hade maffians hitman Mr. Blue en nära relation med offrena i båda fallen, så nu ligger ”vår hjälte” extra risigt till.

”Make Easter Great Again”

Sedan kan man undra om det inte finns en koppling mellan just Mr. Blue och den där vidrige jultomten, och vad har egentligen Nicks ex-partner Meredith ihop med Blue. Sedan kan man undra var den lika kontrollerade som högst obehaglige tortyrexperten Smoochie kommer in i bilden? Eller för den delen, den framför kameran synnerligen barnvänlige programledare Sonny Shine. Otrevlig med äckelstatus bakom kulisserna är nämligen bara förnamnet, och då har jag ändå inte nämnt något om hans faiblesse för att klä ut sig i skalbaggekostym.

Shine är för övrigt kanske den, vars exponering ökar mest i seriens andra säsong. Fokus har skiftats från juletid till påsken här, och en av de viktigaste röda trådarna är den påskspecial han ska förära alla barn lagom till denna högtid. ”Make Easter Great Again” är parollen för showen, och Shine försöker till och med få med den katolska kyrkan på tåget. Samtidigt gör Nick sitt bästa för att bli den far Hailey förtjänar. Typ. Det går väl sådär. Fast ett steg framåt eller två får man väl säga att det blir.

Ann-Margret och ett festligt blodbad med pensionärer

Men vad är egentligen grejen med Smoochies ökande ohälsosamma intresse för Nicks avkomma, vad har Mr. Blue för agenda med att bli bäste polare med sin storvuxne, men lindrigt begåvade cellkamrat och kommer Nick att få en vettig relation med sitt ex Amanda Dessa och många fler frågor besvaras innan eftertexterna börjar rulla. Kanske.

För övrigt bör framhållas att såväl flådda manspersoner och påskharar i heltäckande svarta lackutstyrslar som en barnprogramvärd med nassesympatier förekommer i denna andra säsong. Liksom en icke avslutad kremering, självaste Ann-Margret i en glamouröst knäpp biroll och ett festligt blodbad med lömska pensionärer som drar det kortaste strået när Nick går ”all in”, för övrigt.

Det bästa i tv-väg på länge

Ren galenskap, har seriens skapare, producent och icke minst regissör Brian Taylor – en av visionärerna bakom Crank Crank: High Voltage och Gamer – betecknat det hela som, och det har han förstås gjort helt rätt i. Inte något kan direkt betecknas som mainstream eller normalt i den värld som skildras i Happy!. Samtidigt är det det här utan tvekan bland det bästa jag sett i tv-väg på länge, alla kategorier. Det här är en serie som är fräsch, totalt kompromisslös, ständigt oförutsägbar och i total avsaknad av respekt för vad intoleranta och vänner av censur anser är acceptabelt.

Spelar lysande mot typ

Sedan går det inte att undgå att nämna Christopher Meloni i huvudrollen. Han är verkligen lysande, helt perfekt och övertygande fullt ut som uppgiven, nergången, cyniker och hitman med enormt våldskapital. Tala om att spela mot den typ man är van vid att se. Så här har ni garanterat aldrig sett honom i Law & Order: Special Victims Unit.

Med andra ord är Happy! en skamlöst underhållande berg- och dalbanetur för dem med nerverna under kontroll och tolerans och glädje inför skildring av det udda, sjuka, frispråkiga, chockerande, mörkt humoristiska, tvetydiga och fantasifullt blodbesudlade. För som sagt, för alla är Happy! inte. Trots den positivt uppspelta titeln med utropstecken och allt.

Synd bara att kabelkanalen SyFy valt att lägga ner serien efter dessa två säsonger. Men än är inte allt hopp ute. Fansen har dragit igång en kampanj för att Netflix ska ta över och hålla den vid liv. Det är bara att hålla tummarna.

Skriven 2020-06-29

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners