OMD, KB, Malmö den 10 februari 2020

Hade det inte varit för att gentlemännen på scen såg ut att tillhöra den lite äldre medelåldern hade det varit lätt att tro att det musikaliska partyt för kvällen föregicks omkring sisådär 1980 under den tidiga synthboomen i Storbritannien.

Fyrtioårsjubileum på turné

Men så var det ju inte. Istället befann vi oss i Malmö fyra decennier senare, och mycket riktigt nämnde frontmannen Andy McCluskey vid något tillfälle att han och medgrundaren Paul Humphreys i detta nu firade OMD:s fyrtioårsjubileum på turné.

Återgång till tyngre (synth)attacker på äldre dagar

Vilket i sin tur föga förvånande innebar att låtlistan med något litet undantag bara fokuserades på hitsen, och denna inkluderade då även singlarna, och inget annat, från senaste albumet The Punishment of Luxury. Den tämligen catchy Don’t Go var en av dessa medan titelspåret med sitt tungsyntiga beat var en annan. Och på tal om det hardcoresynthiga, så var väl Isotype en av de nummer som stod ut mest i detta avseende. Men så är det ju också så att kvartetten i viss mån återgått till tidiga dagars tyngre attacker på maskinparken på på äldre dagar.

Fast mer udda och nördigt än när den kyligt stämningsfulla Almost avverkades blev det aldrig. Vi talar i termerna B-sida på bandets första singel och tillika aftonens farväl sång Electricity. Ett extra plus bör här också utdelas för Humphreys smått violinljudande synthsound på detta alster.

Måste få vädja till gullighetsfaktorn

För övrigt var det dock som sagt enbart hitsen som gällde, men OMD har i rättvisans namn alltid varit duktiga på att variera sig vad gäller botaniserandet i synthröran. Skillnaden mellan sådant som den pop goes Kraftwerkkryddade Locomotion och söta indieförsöket If You Leave, var om inte himmelsvid, så i alla fall rätt avsevärd denna afton. Cheesy, kallade McCluskey detta nummer, men en sång för evigt förknippad med en söt ungdomsfilm som Pretty In Pink måste få vädja till gullighetsfaktorn i oss alla. Vid närmare eftertanke var detta den första sång jag någonsin hörde med bandet, vilket ledde till nya musikaliska upplevelser med britterna längre fram.

Hårdpumpande energisk version

Som Pandora’s Box, denna lika tjusiga som vemodiga popsång om en kvinnlig stumfilmsstjärna som dog ensam i det New Yorkska hemmet på åttiotalet. Eller likaledes luftiga Dreaming. Eller för den delen låten med den hårdstötiga rytmen, Sailing on the Seven Seas. På KB bjöds publiken på en oväntat hårdpumpande och energisk version, och publiken i den knökfulla klubben tackade för detta genom att göra beteckningen allsång full rättvisa.

Valuta för pengarna via musikalitet och engagemang

På tal om att just göra sina alster full rättvisa, får man väl säga att OMD-gubbsen gjorde just detta. Om inte, så var det i alla fall bra nära. För för egen del vet jag inte vad mer de kunde gjort för att ge valuta för pengarna. Det goda humöret betydde mycket, och musikaliteten och engagemanget har sällskapet uppenbarligen alltjämt i behåll. Inga jämförelser i övrigt, men jag kom osökt att tänka på 10cc, som skådades på Malmö Live för lite drygt en vecka sedan. Dessa gubbs levererade också godset med glädje, god attityd, inspiration och hantverksskickligheten intakt, och då kan resultatet i de allra allra flesta fall faktiskt inte bli något annat än bra.

Skriven 2020-02-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners