10CC, Amager Bio, Köpenhamn den 10 februari 2020

Annons

The Wall Street Shuffle

Det skulle vare en smärre bedrift om man aldrig hört den här låten. Den var till och med så poppis att Frida spelade in en version med svensk text som döptes till Guld och Gröna Ängar. Men självklart är det originalet som gäller. Albumet Sheet Music kom 1974 och blev det stora genombrottet för kvartetten. Den hysteriska Clockwork Creep med tokrolig text och tungrockande Silly Love från genombrottsplattan är bra representanter för hur man skrev hitlåtar.

Arts For Arts Sake

Money for gods sake. Albumet How Dare You! släpptes 1976 hade ett antal listhits och från detta album fick vi även höra I’m Mandy, Fly Me, en perfekt tryckare om man nu plötsligt skulle få för sig att dansa lite. 10cc har väl aldrig varit kända för att extravaganser live så musikerna höll sig troget till att låta som på skiva.

Life is a Minestrone

Nonsenstexter var väl ett av bandets signum. Sjunger man bara övertygande går det alltid hem. Den här låten är ett bra exempel på det. Från plattan The Original Soundtrack (som inte var filmmusik) fanns ju även megahiten I´m not in Love som dök upp senare i setet.

Good Morning Judge

När kvartetten sprängdes tog de kvarvarande medlemmarna Eric Stewart och Graham Gouldman ett rejält ryck och släppte albumet Deceptive Bends som innehöll ett antal hits. Denna kväll fick höra hela tre spår från denna skiva. Förutom Judge spelade de Feel The Benefit, där den tio minuter långa låten gav utrymme för ett flertal snygga solon på både på gitarr och bas. The things we do for Love gränsar till dansbandssväng men 10cc befann sig ofta i de trakterna och drog sig inte för att göra smöriga låtar. Dock med lite finess.

Say the Word

Kvällens cover fick multiinstrumentalisten Iain Hornal stå för. Eller rättare sagt, låten var från Iains egna platta. Det var det minsta han kunde få när det gällde credits. Jag skulle promt påstå att utan hans vokala och musikaliska insatser hade 10cc legat ett par klasser lägre. Iains höga falsettsång lät verkligen som från 1974. Låten hade mycket väl kunnat vara ett 10cc-spår man hittat i någon låda. Graham Gouldman kan tacka sin lyckliga stjärna att han hittat en musiker som inte bara spelar bra utan tillför bandet lite vital energi.

Bloody Tourists

Albumtiteln var fyndig och från den fick vi höra reggaedoftande och textmässiga mästerverket Dreadlock Holiday. From Rochdale to Ocho Rios hade vi nog kunna klara oss utan, det var väl mest för att Gouldman skulle kunna berätta hur den kom till.

Donna

10cc:s första hit var en pastich på 50-tals doo-bop och ikväll fick vi som extranummer höra en acapellaverison på Donna som var riktigt bra. Åter fixade Iain Hornal den översta kastratstämman. Även sista extranumret Rubber Bullets var från det självbetitlade albumet som såg dagens ljus 1972.

Kvartetten som sprängdes

Fyra plattor med Godley/Creme/Stewart/Gouldman blev det innan de förstnämnda experimenterade ut sig från bandet. För de vågade kan jag rekommendera Consequences, ett trippel-album (Ja, 3 lp-skivor i en box, frågor på det?) Där musiken allt eftersom blir mer och mer introvert och experimentell. Godley och Creme uppfann på vägen dessutom en gitarreffekt som de kallade GIZMO som kunde ge oändligt långt ljud på när man slog på strängen…

När dessa två experimentgubbar lämnade 10cc fick Stewart och Gouldman fria händer och albumet Deceptive Bends sålde riktigt bra då det blev starten för ett nytt 10cc. Även Bloody Tourists hade några hits innan det gick utför.

Bra jobbat och många gamla hits

Kvällens musiker gjorde ett bra jobb och både gitarristen Rick Fenn och trummisen Paul Burgess har varit med sen 70-talet. Det känns dock som de aldrig tillfört tillräckligt för att 10cc skulle lyfta igen. Det är väl just därför bandet aldrig spelar något skrivet efter 1978. Men lite lustiga anekdoter bjuds det på.

Bandets hits är många och de hade kunnat köra ett set till med lika många bra låtar. Om jag skulle önska något är det att få höra hela Sheet Music live. Det hade blivit en mer homogen konsert. Nu var det ganska spretigt emellanåt.

Även lite mer jobb på det visuella hade inte skadat. Gamla videos i bakgrunden hade varit kul. Nåväl, publiken verkade uppskatta upplägg och framförande så det blev ändå lite lagom tryck i den nästan utsålda Amager Bio denna blåsiga februarikväll.

Och som extra värdelöst vetande är ju Kal P.Dals Johnny vad gör du en cover på en 10cc-låt.

Foto: Henrik Hildebrandt

Skriven 2020-02-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners