DET VAR HÅRRESANDE

Annons

När DeAndre Arnold skulle ta studenten, blev skolans krav att han klippte av sina dreadlocks, något som han vägrade. Incidenten blev känd över hela USA och senare blev den hela världens angelägenhet, efter att det blev känt att den animerade kortfilmen Hair Love, som inte har någon som helst koppling till DeAndre Arnolds fall, blev Oscarsnominerad. Det som har hänt är att kortfilmens producent ringde upp Arnold och hans morsa och bjöd dem till årets Oscarsgala. Samtalet filmatiserades naturligtvis, och resultatet av detta möte visades på flera stora mediekanaler så som CBS och YouTube. Alla tjänade på uppmärksamheten, något som än en gång visar, att varje succé är ett resultat av gynnsamma omständigheter, sammanträffanden och synergier.

Människor är särskilt intresserade av kroppsbehåringen i allmänhet och håret i synnerhet. Inte minst på grund av att de stora religionerna. Dessa kom nämligen i alla tider med påbud om normer och regler hur människan bör förhålla sig till och hantera sitt hår.

Hair: The American Tribal Love-Rock Musical från 1967 av trion Gerome Ragni, James Rado och Galt MacDermont, skapade musikalhistorien, och du som var del av det omskakande sextiotalet, vet vad jag menar. Den aktade förkämpen för medborgerliga rättigheter, Nina Simone, slog samman 2 av musikalens kända nummer till ett, och här kommer det:
”I ain’t got no home, ain’t got no shoes / Ain’t got no money, ain’t got no class / Ain’t got no skirts, ain’t got no sweater / Ain’t got no perfume, ain’t got no bed / Ain’t got no man
Ain’t got no mother, ain’t got no culture / Ain’t got no friends, ain’t got no schoolin’ / Ain’t got no love, ain’t got no name /Ain’t got no ticket, ain’t got no token / Ain’t got no god
Hey, what have I got?
Why am I alive, anyway?
Yeah, what have I got
Nobody can take away?
Got my hair,
got my head /Got my brains, got my ears / Got my eyes, got my nose /Got my mouth, I got my smile /I got my tongue, got my chin /Got my neck, got my boobies / Got…”

”Got my hair”, börjar hon med och så gör även sången i musikalen. Det är av bärande betydelse. Liksom att hela musikalen heter Hair. Got it?

Vårt hår signalerade vårt sätt att leva och förhålla sig till överheten. Både i väst och i de dåvarande ”socialistiska” länderna. Fast i dessa var det mycket farligare att vara långhårig. Eftersom långt hår kunde tolkas som ett tecken på potentiellt förräderi av den socialistiska ideologin. Var och en av oss långhåriga kände sig som Simson och staten och dess representanter var i våra ögon den förrädiska Delila.

Jag tror att alla människor minns dagen då de tog studenten. DeAndre Arnold minns den dagen kanske mer än andra, och så gör även jag.
Jag stod framför sex stränga examinatorer som satt bakom det långa bordet, traditionsenligt klätt i grönt. Den första frågan jag möttes av låg utanför protokollet: ”Vad har hänt med ert långa hår, Oravsky?”
Jag hade inte ens hunnit svara, när den höga tunga dörren öppnades och där stod det maskintekniska gymnasiets vicedirektör och högste politruk med uppgiften att se till att detta elitistiska gymnasium inte skulle föda upp några antisocialistiska element. Han var nästan 2 meter lång och vägde säkerligen 150 kg. Hans haka formade en oavbruten, sluttande linje med hans omfångsrika buk och mage. ”Oravsky”, bräkte han, ”var det inte klart för er, att ni inte får ta studenten, om ni inte klipper er?”

De sex examinatorerna tittade på varandra och jag svarade: ”Det har jag gjort, mina öron är så nakna att jag fruktar att få öroninflammation.”
”Får jag se på kvitto, Oravsky.”
”På kvitto?”
”Det är det jag säger, marsch till frisören. Klipp er ordentligt och glöm inte kvittot.”
Jag var tvungen att avbryta min studentexamen, för att få klippa mig än en gång inom 24 timmar.
När jag kom tillbaka, med halsen naken som en gam, stod politruken utanför examinationsdörren.
”Så här blir vi aldrig vänner, Oravsky”, sa han till mig. ”Kom med mig, jag skall visa er hur man skall vara klippt när man tar studenten.”
Jag följde honom till hans Mercedes och han körde mig till frisören som han frekventerade, trots att han knappast hade några hår alls på sin feta hjässa. ”Nu får du en skjuts i Mercedes, i någon sådan har du aldrig suttit, inte sant? Nu har du i alla fall någonting att minnas från din studentexamen.”

På kvällen samma dag, samlade jag några romska vänner från klubben där jag tränade boxning. Politruken kom ut ur sin port och var på väg till sin Mercedes med sin dvärgschnauzer. Vi gick mot honom, med kompis Dundos två rejäla schäferhundar i spetsen. De drog kraftigt i kopplet och politrukens dvärgschnauzer gömde sig bakom honom. Plötsligt blev hans byxor våta och så färgades de långsamt brunt. Dundo sade: ”och den här mannen predikar att kapitalismen stinker”.

Något senare bestämde jag mig att fly den blomstrande socialismen. Jag blev förrådd och dömdes till fängelse. Mitt hår rakades då bort än en gång. En fånge bestämmer inte över sitt hår.

Jag valde mitt nya hemland med omsorg. Så småningom fick vi en kulturminister med dreadlocks. Man pratar fortfarande om hennes frisyr på liknande vis som när Elaine Benes förklarade för sina kompisar i Seinfeld hur det var att möta en gammal kvinna som hon skulle spendera lite tid med.

Elaine: “I don’t know what I’m going to do. I can’t look the woman in the face. I mean I keep thinkin’ that that goiter’s gonna start talkin’ to me… You’d think they’d mention that before they send you over there: ‘Oh, by the way, this woman almost has a second head’. But no, no, I didn’t get any goiter information.”

Innan denna modiga kulturminister, hade vi en manlig finansminister med en hårpiska. I november 2013 lät han klippa av den. Det var en begivenhet som uppmärksammades med besked. Som om finansministern kom med förslag att pensionärer inte behöver betala skatt på sina första 15-tusen pensionskronor. I SR:s P1:s program Söndagsintervjun förklarade sig Anders Borg, varför han stympade sig: ”Fan, jag orkar inte”.
Sverige har en rad kändisar, så som Elisabet Höglund, Josefin Johansson och Linnéa Claeson, som kan berätta om hårets betydelse för deras framgångsrika karriärer. Håret är något att leka med.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriven 2020-02-05

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners