DR. HOOK, Docken, Köpenhamn den 25 januari 2020

Rockens Kapten Krok Ray Sawyer är död, och när sjörövarlappen sjönk till botten förliste bandet. Men Dennis håller skeppet över vattenytan.

Hes och ansträngd efter lång tids sjukdom

Det är naturligtvis Dennis Locorriere som avses, den legendariske sångaren från Dr. Hook & The Medicine Show, som gästade Docken med sitt femtioårsfirande band i helgen. Ett välkommet besök, får man väl säga, men hans karaktäristiska stämma tedde sig onekligen en aning hes och ansträngd efter lång tids sjukdom, Ändå fyllde hans röst likväl lokalen på ett fint tillfredsställande sätt likt grädden på en tårta. Mannen gick hem ordentligt, helt enkelt där på Dockens djävulsö, men så hade publiken också en åldersfördelning med stark övervikt av folk modell 55+.

Uppträdde endast iförda strumpor

Dr Hook har en lång och framgångsrik historia och en brokig musikalisk karriär. Såväl country och soul som pop och rock finns på deras palett, något som både renderat stor framgång och framkallat kritik genom året. Genombrottet kom först i Europa, och därefter hemma i USA. Bandet höll ihop mellan 1968-1985. Sedan gick Ray Sawyer och Locorriere skilda vägar. Fast redan 1976 uppträdde Dr. Hook & The Medicine Show på Roskildefestivalen. Konserten sammanföll med en värmebölja i Danmark, vilket fick publiken att kasta av sig kläderna. Då valde bandet att sympatisera med sina fans, och tog själva av sig lasorna. Till slut uppträdde de endast iförda strumpor.

Dessa herrar uppvisade som synes snabbt ett sinne för humor och självironi, och redan när deras orkester skulle få ett namn valde man att gå den skämtsamma vägen. Följakligen uppstod Dr Hook ur å ena sidan bandets missbruk av diverse piller – därav epitetet Dr – medan Hook hänvisade till Ray Sawyrers ögonlapp.

Historier och hits som på ett pärlband

Rent musikaliskt osade det programenligt ordentligt av nostalgi denna kväll. Historier och hits från företrädesvis sjuttiotalet avverkades som på ett pärlband, däribland When You’re in Love With a Beautiful Woman, The Cover of Rolling Stone, Sexy Eyes, Baby Makes Her Blue Jeans Talk och Only Sixteen. Samt förstås melankoliska genombrottslåten Sylvia’s Mother, som var en parodi på dåtidens tjejpop på samma sätt som Frank Zappas drifter med hippies. Vi talar skön tripp ner för minnenas aveny, helt enkelt. Även om man kanske hade kunnat önska sig ett mer energiskt band än den loja combo som backade kvällens huvudperson.

Konkurs och ren och skär kärlek

Innan bandet slog igenom en andra gång – den första gången var med just Sylvia’s Mother – hann de dock gå i konkurs först, något Locorriere berättade med stor inlevelse om denna kväll. Av denna anledning döpte de fullt logiskt 1975 års album till Bankrupt. I efterföljande sången The Millionaire blev det dock allsång. Publiken fick klämma i med frasen ”Too Much Money”. Här frodades den tragikomiska stämningen på typiskt Dr. Hook-vis.

Budskapet var emellertid bara ren och skär kärlek i A Little Bit More. Här vankades det en annan sorts allsång, och den var riktigt vacker. Det finns en anledning till att det här är en av Dr. Hooks mest slitstarka låtar, vilket man påmindes om via frontmannens känslofyllda leverans.

Sjungande på sista versen

På tal om kärlek känner Locorriere för övrigt sådan för Danmark i allmänhet och Köpenhamn i synnerhet också. Under sitt besök i Danmark är hans adress Hotel Plaza i den danska huvudstaden. Där bor han alltid under sina besök i Danmark. För som han sade denna afton ”Köpenhamn har en särskild plats i mitt hjärta”.

Fast i dagens läge sjunger förstås Dr. Hook bokstavligt talat på sista versen. Både Ray Sawyer och deras låtskrivarpoet Shel Silverstein är borta i dagens läge. Men än då länge finns sjörövarskeppets mästare och styrman Locorriere kvar, och hans bidrag till helheten har utgjort minst lika stor betydelse som dessa två förgrundsgestalter. Vilket bekräftades på Docken denna lördagskväll.

Foto: Henrik Hildebrandt

Skriven 2020-01-26

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners