AVATARIUM – ett gränslöst band som vägrar kompromissa

Klicka på bilden, för att se hela bilden

En gång i tiden i början på decenniet – 2013 för att vara exakt – sökte doom metalbandet Candlemass grundare Leif Edling nya utmaningar. Ett nytt band såg snart dagens ljus och fick namnet Avatarium. Förste ”partner in crime” blev gitarristen och ex-Evergrey medlemmen Marcus Jidell innan laguppställningen gradvis fylldes på, och till slut blev fullständig med sångerskan Jennie-Ann Smith.

Månadens skiva i Metal Hammer

Men saker går inte alltid som det var tänkt. Redan året därpå lämnade den förstnämnde skeppet på grund av sjukdom. Men lyckligtvis sjönk det aldrig, tvärtom sprudlar kreativiteten alltjämt. För bara en vecka sedan såg gruppens fjärde fullängdare The Fire I Long For dagens ljus, och responsen på det nya verket hittills har varit överväldigande.

– Ja, den har blivit månadens skiva i både Metal Hammer och tyska Rock Hard, säger Marcus Jidell. Och det är flera andra tidningar som också skrivit bra om den. Men man är alltid orolig när det ska släppas något nytt. För det är såklart alltid någon jävel som gnäller. Det finns ju de som vill att vi ska låta precis som på förra plattan.

Orkar inte kompromissa

Fast överlag har folk varit positiva, menar Marcus. Vilket han förstås tycker är ”roligt”. Samtidigt kan tanken som säger ”Tänk om folk inte gillar det här” poppa upp i hans huvud ibland. Men då gäller det att slå bort den illa kvickt.

– För om jag inte gillar det jag gör själv är det bättre jag gör något helt annat. Jag orkar inte kompromissa med det här. Sedan hade jag inte veta vad folk gillar ändå, så jag får gå på magkänslan oavsett vilket.

Måste få ihop det för att passa konceptet

– Jag antar det är därifrån er gränslöshet kommer. Ni inspireras ju av det mesta, inklusive folk, jazz och psykedelia mitt i det mer domedagsaktiga?

– Ja, det är jätteroligt. Vi har ju influerats från många olika håll, och konsten då är att väva ihop det här, så att det hänger ihop. Man kan inte bara blanda allt man gillar när man lagar mat heller. Men vi har friheten att göra vad vi vill, och det är viktigt. Det går att vara kreativ och våga saker. Men än en gång; man måste få ihop det så att det passar ihop med konceptet.

Kan lyssna åttio år tillbaka i tiden

Fast även i Avatariums värld finns begränsningar. Inte bakåt, men väl i samtiden. Deras influenser hittas nämligen undantagslöst i det förflutna. Så särskilt mycket ny musik går nämligen inte hem hos Marcus.

– Jo, det är klart det finns nyare saker också. Jag tycker till exempel det Ghost gör är unikt och bra. Sedan kan jag mycket väl lyssna på nya band också, men det är inget jag rålyssnar på. Samtidigt finns det så otroligt mycket som spelats in. Vi kan ju lyssna åttio år tillbaka i tiden, och det tycker jag är inspirerande. Om man är författare vill man kanske ha koll på Dostojevskij och Steinbeck även om man inte tänker skriva exakt likadana böcker.

Tenderar bli så jävla tillrättalagd

Men det finns som sagt nya bra band också, betonar Marcus. Fast det är samtidigt bra att ha skygglappar, så att inte för mycket inspiration överförs från andra.

– Sedan visst, musik ska utvecklas. Men ibland kan jag känna att modern musik tenderar bli så jävla tillrättalagd. Den är så fixad att den missar det mänskliga och organiska som jag tycker är så intressant.

Respons till Leonard Cohen

Så särskilt modern är – eller rättare sagt var – dock inte Leonard Cohen, och kanske är det därför antagligen You Want it Darker använts i marknadsföringen av The Fire I Long For. Den någorlunda minnesgode kommer säkert ihåg att det var titeln på låtskrivaren och poetens sista album i livet, och nu tog samma fras alltså till heders av Avatarium.

– Det var ett litet hej till Leonard Cohen. Vi ger respons på hans sång i vår låt Voices. Jag tror på att söka det ljusa i tillvaron och i livet. Men ibland måste man konfrontera mörkrets dåliga sidor för att hitta ljuset. Man måste erkänna för sig själv när det finns mörka tankar. Det är psykoterapeutiskt. Man behöver titta fram och tillbaka på saker ibland. Då kanske det inte är så jobbigt som man trott. Det kanske är ok och inte är så illa.

Leif Edling, mentor, inspiratör och en av de bästa låtskrivarna

– På tal om saker som faktiskt är illa; bandets grundare Leif Edling tvingades ju lägga ner sitt turnerande 2014 med både Candlemass och Avatarium på grund av sitt kroniska trötthetssyndrom. Men nu läste jag att han kom tillbaka tidigare i år?

Han är ute med Candlemass nu. Han gjorde en ny platta i början på året som jag producerade, och den är skitbra. Men han skrev tre låtar på vår nya skiva också. Däremot är han är inte med och spelar med oss.

-Inte?

– Nej, men han är en mentor och inspirerande person. Så jag har lärt mig mycket av Leif, han är en stor inspiratör. När jag skriver musik har jag fått lära mig det in i minsta detalj, att göra saker på ett nytt sätt. Hans förhållningssätt att skriva är otroligt givande, så det har varit en bra skola. För mig är han en av de bästa låtskrivarna där ute, och det är ju så att om man jobbar med duktiga och begåvade människor blir man bättre själv också.

Inga begränsningar i det här bandet

Att Marcus är synnerligen nöjd med den plats han personligen befinner sig på det kreativa planet råder det alltså knappast någon tvekan om. Practice makes perfect, som det heter, och det här är någon som inte utan anledning är övertygad om att han fått gå i lära hos den bäste. Men det stannar inte där. Gitarristen öser beröm över sina bandkamrater också. Jennie-Ann sjunger bättre än någon annan gör, säger han och fortsätter i rättvisans namn strö berömmande ord över resten av bandkollegorna också.

– Det finns inga begränsningar för det här bandet. Alla är så bra. Sedan har alla samma känslor för låtarna. Det är dom som ska lyftas. Det handlar inte om att man ska glänsa själv.

Avatarium har aldrig varit sysselsättning till hundra procent

– Nu har ni ju hållit igång bandet sedan 2013. Det är ju inte någon enormt lång tid, men ändå, hur ser du på det ni åstadkommit så här långt?

– När jag någon gång orkar lyssna på våra skivor blir jag stolt. Stolt och glad över att jag fått göra det här. Sedan känns det här att vi turnerat och lyckats bygga upp en fanbase väldigt roligt. Jag vet att en del köper våra plattor, vilket är fantastiskt. Fast sedan har jag producerat och spelat med andra akter också, så Avatarium har aldrig varit min hundraprocentiga sysselsättning.

Diskuterar ”steppa upp” genom att turnera

– Jag har förstått det.

– Men nu har det blivit mer och mer. Vi har en bokningsagent, så vi vill turnera mer och mer. Så nu pratar vi om hur vi ska göra. För så här långt är vi jätteglada för det vi gjort hittills, men nu diskuterar vi hur vi ska ”steppa upp” alltihop. Men vi får se hur folk reagerar på skivan först. För det är en jäkla maskin att turnera. Så det måste finnas en bra marknad. Samtidigt har vi ett fantastiskt band, så vi vill ut och spela. Det är det slutliga målet.

Fortsätter utvecklas som musiker och människa

– Var ser du Avatarium om tio år?

– Det är en otroligt bra fråga. Men om jag får drömma hoppas jag att vi fortfarande är aktiva, att vi spelar på stora ställen och att jag fortsätter utvecklas som musiker och människa. Men om morgondagen vet vi inget, så vi får se.

Skriven 2019-11-27