CICCI LANDÉN – Om jag inte hade…

Jag har tänkt mycket på det här, just det faktum att, om jag inte hade… saker som man gjort och gör och val man står inför och vad det leder till i framtiden. Ibland omedvetet eller ibland något man väljer eller väljer bort.

Jag, 45 år och mitt i livet. Ja, jag tänker att jag har min mormors gener som blev 99 år gammal. Hon sa till mig en gång. ”Sluta aldrig att se framåt! Sluta aldrig att planera eller drömma om framtiden!”

De senaste fem åren är en sådan tid där det sakta men säkert snurrat på och ringarna på vattnet har blivit större och större.
Är slumpen en tillfällighet eller är det något vi skapar själv?
Vad är det som gör att vi väljer att öppna just den dörren och inte den andra.

Om inte jag hade…
Ja det blir en lång lista och en alldeles för lång krönika om jag skriver om alla de vägar jag valt eller dörrar som öppnats.
Till exempel. Om hur en gammal chef, genom sitt inte så trevliga beteende, fick mig att inse att det var dags att byta yrke och satsa på musiken.
Om ett telefonsamtal till Kristianstad, som 10 månader senare kunde leda mig på en resa till Nashville, Tennessee.

Jag vill berätta om några händelser på den tiden jag bodde i Los Angeles. En tid som har format mig mer än vad jag trott tidigare. Som ung tjej i övre tonåren och för första gången långt hemifrån.
I en stad där allt fanns så nära och musiken som satte sin prägel på mitt sätt att skriva musik och färga de texter och melodier på det sätt som gör mig till mig.

En tidig måndag morgon i Januari och jag var på väg hem från en fest. Ingen skola den här dagen då det var helg dag. Jag bodde ensam , i en studio apartment i markplan , med garage under till.
Hann inte mer än in i lägenheten när allt plötsligt blev kolsvart. Sen kom ljudet.
Ett ljud som kan liknas vid ett dånande åskmuller fast från marken istället för himlen . Minns sedan hur jag kastades, fram och tillbaka som en vante, mellan väggarna. Ljudet av glas och tallrikar som trillade ur köksskåpen och krasades när de nådde golvet. Nådde till slut ytterdörren och klamrade mig fast i dörrkarmen till ljudet av vatten som spolades ut ur poolen som fanns på innergården. Tankarna som kom, ”ska jag dö nu?”
Så blev det inte men jag hade då fått uppleva Northridge jordbävningen i Los Angeles 1994.

Ett något ljuvare minne från tiden är en kväll på en karaoke bar i Hollywood.
Om jag skulle sjunga något så fick det bli Something to talk about med Bonnie Raitt, som är den artist jag lyssnat mest på genom åren och håller allra högst.
Efter min sånginsats kom det fram en person som tyckte att det lät mycket bra , berättade att han jobbade med Bonnie och gav mig biljetter till en konsert!!
Det visade sig vara en välgörenhetskonsert på UCLA och för första gången fick jag uppleva henne live. Det går knappt att beskriva min glädje. Det var Magiskt! Dessutom fanns bla. Ringo Star och Kathy Bates på plats också tillsammans med många andra celebriteter. Hollywood i ett nötskal.

Utanför konsertlokalen hade de satt upp en tyst auktion, där man kunde skriva upp sina bud på ett block vid sidan om objekten som fanns uppställda. Det var många olika saker som visades upp men jag hade bara ögonen på en signerad tavla av Bonnie Raitt. Den skulle jag ha. Så jag smög runt den här tavlan tills tiden var nästan slut och när det bara var 20 sekunder kvar skrev jag mitt bud. Lyckan var total! Den var min!
Att jag sen fick äta nudlar i några månader, det brydde jag mig inte om!

Oavsett om eller när man känner att marken under en är skakig, eller står inför vägskäl och ska välja höger – vänster, röd eller blå dörr, så väljer jag att ta med mig min mormors ord, ”Se framåt och fortsätt drömma”. Eller helt enkelt kanske göra valen efter orden i Bonnie Raitts låt ”Låt oss ge dem något att prata om och gör det med kärlek.”

Skriven 2019-11-13

Cicci Landén är aktuell med ep:n Treasure this Moment Out
En ep som har det hela! ”Den tar dig på en resa. Från Hollywood & Sunset Boulevard i Los Angeles till Nashville, musikens huvudsatad. Den dyker också ner i mina egna rötter, och den saknade helheten i mitt Familjeträd. Ord som gör ont, och hur svårt det kan vara att älska ibland. Jag ser tillbaka och ser hur allt faller på plats och hur mycket jag uppskattar att berätta mina historier genom musik och vara på scen och sjunga för er.”

Allt enligt sångerskan själv.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners