MAGMA, Brewhouse, Göteborg den 2 november 2019

Utomjordisk musik, modell 50th. Anniversary Tour.

I 50 år har Christian Vander hållit i trumpinnarna, sjungit och gjort musik som har lett till att det skapats en egen genre som numera kallas för ZEUHL-musik. Band som Univers Zero, Eskaton och Koenji Hyakkei är några exempel på intressanta band i samma genre.

En mytologi och ett språk ovanpå det egensinniga

Förutom att sällskapet är grymt duktiga musiker är musiken i sig själv fullständigt unik. Vanders egna influenser är jazz och då företrädesvis John Coltrane som tydligen är hans husgud. Men han har drivit vidare spelstilen till något väldigt annorlunda. Carl Orff är en annan musikalisk inspirationskälla för Christian Vander.

Fast det räcker inte med att göra egensinnig musik. Man måste skapa en mytologi och ovanpå det ett eget språk. Pretentious, moi? Ja det kan han säkert säga då bandet är från Frankrike. Eller rättare sagt från planeten Kobaïa. Min kortkorta version är att de lämnade jorden, åkte till planeten Kobaïa, men efter en tid kom de tillbaks till jorden och skulle rädda den från undergång. Under tiden de satt och hade tråkigt på den här planeten uppfann de ett eget språk som de nu gärna sjunger på. Så nu vet ni vad ni missade i Göteborg i lördags…

Kan dö lyckliga nu

Magma har knappast satt sin fot i Sverige tidigare men på de sista fyra åren har de varit här tre gånger. De har gladeligen tackat ja varje gång arrangören för Progressive Circus har bjudit hit dem, och vi som lyssnat på Magma och vi som väntat i decennier på att få se bandet live är självklart djupt tacksamma för att vi fått denna möjlighet. Nu kan vi dö lyckliga.

Femton minuter nästan självgående magi

På scen klev bandet upp och öppnade med en klassiker. De Futura från albumet Üdü Wüdü. Femton minuter magisk musik som bara rullar på på något underligt sätt. Det blir organiskt och nästan självgående. Sången som självklart är på Kobaïan hanteras av frontsångaren Hervé Aknin och Stella Vander. Det är ömsom väldigt diskret sång eller rättare sagt mässande och hymnande. Det är extremt svängigt och jazzigt där elpianot och vibrafon har en dominerade del. Med malande basgång är det ett konstant driv.

Ett sjok polyrytmik i högre skolan

Nästa låt (nästan förolämpande benämning) var som jag kunde tolka ett långt musikaliskt sjok av flera kompositioner. Det började med Theuz Hamtaak som är en del i det verk som avhandlar gruppens utomjordiska äventyr. Här sjungs det på Kobaïan för fullt, och det är tämligen aggressiv musik. Vanders trumspel är explosivt och det är förskjutningar på takter både hit och dit. Polyrytmik i den högre skolan och i sann progressiv jazzanda. Man kan uppfatta ord som ”Kobaia” och det hade varit kul att ha texterna på engelska. Fast det hade kanske tagit bort lite av mystiken.

Musikalisk meditation och publik i trans

Den långa sviten fortsatte med delar från Wurdah Itah lite kortare och snärtigare kompositioner som man nästan kan sjunga med i. Kören mässar självklart på Kobaïan och det blir som ett mantra som upprepas medan musiken bara maler på. En musikalisk meditation som man inte vill ska ta slut.

Den sista delen i den närmare timslånga långa sviten är från Mekanik Destruktiv Kommandöh och publiken börjar komma i trans nu. Musiken exploderar emellanåt och man undrar om musikerna bestämmer över musiken eller om den lever sitt eget liv.

Improvisation och körsång unisont med gitarrsolo

I slutet av sviten blir det stämningsfullt och med bara elpiano som backning reser sig Christian Vander upp och improviserar en sång eller rättare sagt en melodi som börjar växa fram tills hela orkestern är igång igen. Publiken jublar. Stella Vander lägger melodier på sin körsång unisont med gitarrsolot. Gåshud.

Bandet tackade för sig, men självklart blev de inklappade igen och som extranummer fick vi höra låten Kobaïa från första plattan. En lite rakare jazzlåt med bra sväng. Kul att höra en så gammal låt live.

Stort intresse med två utsålda spelningar

Sedan blev det inte mer Magma denna afton. De åkte inte tillbaks till planeten Kobaïa, men väl till Oslo där man egentligen borde ha befunnit sig och avnjutit en konsert till. Dagarna innan gjorde de två utsålda spelningar i Stockholm, så intresset för bandet är stort. Ska jag klaga på något är att de kunde bjudit på en halvtimme musik till när de ändå stod där. Tidigare i år kom ett helt nytt album Zess. Lite musik därifrån hade inte gjort ont.

En sanslöst bra musikkväll

Nu tror jag ändå att publiken var mer än helnöjd och vi får hoppas att orken finns i några år till då Vander har hunnit fylla 72 och hans fru är lika gammal.

Oavsett, var detta en sanslöst bra och stark musikkväll med då All Traps On Earth som jag skrivit en separat recension om här och då Magma som med deras udda musik förgyllde resten av kvällen. Som jag alltid brukar säga; skyll er själva ni som inte var där.

Merci, Christian Vander!

  • Magma - Foto: Zoran Cullibrick

Skriven 2019-11-04

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners