FÖRFÄRLIGA SNÖMANNEN (Abominable)

Regi: Jill Culton och Todd Wilderman
Originalröster: Chloe Bennet, Tenzing Norgay Trainor, Albert Tsai, Eddie Izzard, Sarah Paulson
Svenska röster: Dominique Pålsson Wiklund, Frank Dorsin, Melker Duberg, Jacob Nordenson, Hanna Dorsin

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-10-25

Filmbolaget Dreamworks tyckte säkert det var en lysande idé att samarbeta med Kinabaserade Pearl Studios, och låta Förfärliga snömannen utspela sig just i Mittens rike med tanke på hur viktig denna marknad blivit för Hollywood där.

Men allt går inte alltid som det var tänkt. Inte nog med att verket såhär långt gått knaggligt där borta, nu sparkar grannarna i Sydostasien bakut också. Länder som Filippinerna, Vietnam och Malaysia uppskattar inte en kartbild som tydligt visar Kinas hittepå territorialgräns i Sydkinesiska sjön, vilket lett till att filmen helt enkelt inte kommer att få biopremiär alls där.

Så kan det gå i en alltmer globaliserad, politiserad och för den delen också polariserad värld. Ändå är det här bara frågan om en animerad film om en stackars Yetibebis som vill komma hem till sina föräldrar.

För det är ju precis det Förfärliga snömannen handlar om. En för övrigt inte alls förfärlig lurvig varelse som flytt från sin fångenskap, och bara vill hem till Mount Everest och sina föräldrar. Han finner dock hjälp och sympati i faderslöse tonårsflickan Yi, som bestämmer sig för att hjälpa honom nå sitt mål. I släptåg på denna långa strapatsrika färd följer även jämnårige baskettokige grannen Peng och den fåfänge flickmagneten Jin.

Dessvärre följer det till synes illasinnade konglomeratet yetin flytt från kvartetten hack i häl under hela resan. Dess ålderstigne boss behöver nämligen varelsen för att kunna bevisa dess existens för världen. I dennes närhet figurerar även en kvinnlig zoolog som spelar med falska kort, vilket visar sig på ett påtagligt sätt i dramats klimax.

Någonstans vore det lätt att kritisera Förfärliga snömannen för att vara en bildsatt broschyr i förskönad form för Kinas varierande natur- och kulturattraktioner, men varför inta en sådan trist attityd? Det här är ju trots allt en saga, om än i modern miljö. Istället skulle jag vilja applådera att manusförfattande regissören Jane Culton bejakar den österländska tonen och vågar vara tydlig och nyanserad på ett fint sätt vad gäller de svåra sorgpräglade känslorna Yi går och bär på efter sin döde far.

I linje med detta är tempot av det klädsamt sansade slaget samtidigt som actionsekvenserna och skämtandet inte pressats in i parti och minut av rädsla för att målgruppen ska bli uttråkad. Sedan vore det synd att hävda att historien direkt är originell, men det överser man gärna med eftersom helheten ter sig så pass varmhjärtad och älskvärd.

Skriven 2019-10-21

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners